Sjukdomen drabbar oftast män
Fler än 700 000 svenskar lider av den handikappande vikingasjukan, Dupuytrens kontraktur. Den drabbar främst män och innebär att fingrarna kroknar. Tidigare opererades patienterna, men idag finns nya, skonsamma behandlingsmetoder.
Peter Scherman är överläkare på Handkirurgen vid SUS, Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Här svarar han på våra frågor om vikingasjukan.
Vad är vikingasjukan, Dupuytrens kontraktur?
– Det är en sjukdom som påverkar bindvävsplattan i handflatan och fingrarna och som gradvis kan leda till att de drabbade fingrarna kröker sig. Sjukdomen är vanligast i norra Europa och i en del andra länder och sägs ofta ha följt i vikingarnas spår. Därav kommer dess “smeknamn”.
– Orsaken är okänd men det finns en tydlig ärftlig faktor. Sjukdomen kan variera mycket i utbredning, aggressivitet och risk för återfall efter behandling. Vanligtvis drabbas lill- och ringfingrar, men också övriga fingrar och tummen kan drabbas.
Hur många är drabbade i Sverige?
– Studier anger upp till 30 procent drabbade män över 65 års ålder. Det är dock inte alla som behöver behandling. Sjukdomen är ungefär tre-fyra gånger vanligare hos män än hos kvinnor och börjar i snitt tio år tidigare hos män.
Vilka är symtomen?
– Första tecknet är ofta att man får en liten knuta alldeles under huden i handflatan, nedanför ett eller flera fingrar. Denna kan utvecklas under månader och år till en sträng som successivt kröker fingret. I tidiga stadier kan det finnas en ömhet i anslutning till förändringen, men normalt sett gör det inte ont.
– När fingrarna kröker sig känns det som om de är “i vägen” och det kan leda till bekymmer med att stoppa handen i byxfickan, utföra ett normalt handslag eller att man petar sig i ögat när man tvättar ansiktet. Oftast påverkas fingrarnas knogled och första mellanfingerleden.
När ska man söka läkare?
– Det ska man göra när fingrarna har börjat kröka sig på ett sätt som gör att man upplever hinder i vardagen. Detta inträder oftast inte förrän den drabbade leden är böjd i ca 30 grader. I enstaka fall är de tidiga knutorna så ömma att det blir bekymmersamt. Då kan man ge en kortisoninjektion, men man ska inte operera i för tidigt skede för då finns det en risk att man aktiverar sjukdomen.
Hur påverkas livskvaliteten?
– I de flesta fall påverkas den inte så mycket. De som drabbas hårdast är de som tidigt i livet får stora förändringar, som kräver många behandlingar och de med sjukdom i många fingrar. Hos vissa patienter med många behandlingar, måste vi kanske till slut, som sista utväg, steloperera fingret eller i värsta fall amputera. Ibland kan sjukdomen ge liknande ärrtillstånd på penis eller i fotsulan.
Vilka behandlingar finns det?
– Det finns idag tre behandlingsmetoder:
1. Kirurgi. Detta är den vanligaste metoden och den metod man kan använda vid alla typer av förändringar. Fördelen med kirurgi är att den sjukliga förändringen till stor del avlägsnas och att det tar längre tid innan sjukdomen återkommer. Nackdelar med kirurgi är att det kan ta lång tid för handen att återhämta sig och att man får kvarstående ärr.
2. Enzymbehandling med Xiapex. Det är ett enzym som bryter ned bindväven och det injiceras i strängen. Dagen efter återvänder man till läkaren, som i lokalbedövning bryter sönder strängen och rätar ut fingret. Om effekten inte räcker kan proceduren upprepas efter en månad. Fördelar med metoden är att man slipper operation och att det finns få allvarliga komplikationer. Man kan än så länge bara behandla en led åt gången. Mycket vanliga, men övergående, biverkningar är svullnad, smärta, blåmärke, klåda och svullna och ömma lymfkörtlar. Om läkemedlet sprutas in för djupt finns det risk för skada på senorna.
3. Nålbehandling, perkutan fasciotomi. Vid behandlingen delar man efter lokalbedövning strängen på ett eller flera ställen med hjälp av en nål. Metoden har använts länge i Frankrike men är relativt ny i Sverige.
– Fördelar med behandlingen är att man slipper både öppen kirurgi och injektion av främmande ämnen. Man kan behandla flera fingrar och det behövs bara ett enda besök. Komplikationerna är få. Nackdelar med metoden är att sjukdomen återkommer tidigare jämfört med kirurgi samt att det finns en liten risk för nervskada i fingret vid behandling av mellanfingerleden.
Vad kan man säga om behandlingsresultaten?
– För samtliga metoder gäller att resultaten är något bättre, och håller längre, vid behandling av fingrarnas knogled, jämfört med första mellanfingerleden. Kirurgi är bäst vid betydande förändringar och när det gäller att hålla fingret rakt längst tid efter ingreppet.
– Både enzymbehandling och nålbehandling kräver att strängen är väl utvecklad och dessa behandlingar fungerar alltså inte för alla typer eller utbredningar av sjukdomen. Det finns inga belägg för att enzymbehandling är bättre eller håller längre än nålbehandling eller vice versa.
Finns det någon intressant forskning?
– Ja, intresset för sjukdomen har ökat sedan enzymbehandlingen kom och studier om denna behandling pågår. Man har också nyligen gjort framsteg vad gäller den ärftliga komponenten av sjukdomen.
– Jag tycker att det vore intressant med en jämförande studie mellan kirurgi, enzymbehandling och nålbehandling.
Skånske pensionären Bo Andersson och de skandinaviska vikingarna på sin tid, kan väl inte ha så mycket gemensamt? Jo, faktiskt! Länken mellan dem kallas vikingasjukan, Dupuytrens kontraktur.
Det är en ärftlig bindvävssjukdom som ger, ofta besvärliga, problem med krökta fingrar. Över 700 000 svenskar lider av vikingasjukan, den övervägande delen av dem är män.
Forskarna har funnit att redan vikingarna var drabbade. De spred sedan sjukdomen ut i världen på sina vilda härjningar, bland annat till England. Så fick sjukdomen så småningom sitt namn.
– Ja, fast det var ju ingenting jag hört talas om när jag först började få problem med min vänsterhand för några år sedan, säger Bo, som just fyllt 77 år.
Han sitter i sitt och hustrun Birgits vackra vardagsrum med stora fönster mot hav och himmel. Huset ligger i det gamla fiskeläget Domsten, strax norr om Helsingborg. Utanför glittrar Öresund som en juvel i vårsolen.
Det är bara en liten bit ner till vattnet, där Birgit och Bo gärna går härliga långpromenader på stranden. Just här, där vikingarna en gång för längesedan, seglade förbi med sina stora skepp på väg ut på äventyr…
Bo tillbringar mycket tid i sin “verkstad” i källaren. Här finns minnen från ett långt, spännande och varierat yrkesliv. Han började som grafiker en gång i tiden och när han gick i pension var det som vd för ett stort företag i livsmedelsbranschen.
Aldrig sysslolös
– Jag är också mycket intresserad av teckning och design och gör layout till Byföreningens medlemstidning, berättar Bo och visar några alster som han gjort på datorn.
Han har ständigt nya projekt på gång och känner sig aldrig sysslolös
I ett hörn står golfklubborna och vilar i väntan på varmare väder. Bo är en engagerad spelare sedan många år, men risken fanns förstås att det skulle bli svårt att hålla i klubban när ringfingret började krångla och krokna.
Att just vänsterhanden drabbades var ett extra problem.
– Ja, till råga på eländet är jag faktiskt vänsterhänt.
– Men det fungerade ganska bra ändå. Jag lärde mig en ny teknik. Ja, jag krokade bara fingret runt klubbans skaft så här, säger han leende och visar hur det gick till.
Sjukdomen började smygande med en liten knuta inne i handflatan, nedanför ringfingret. Inte mycket att bekymra sig om, tyckte Bo i början.
Det kliade på en punkt som i ett sår, som håller på att läkas. Knutan växte sakta, fast det kunde jag stå ut med. Men till slut påverkades ringfingret. Det var som en stor, lång sträng som växte mot fingret, som så småningom blev helt krokigt.
– Jag vet att vikingasjukan är ärftlig och min far hade en antydan till ett krokigt finger. Det gjordes det dock aldrig något åt. Men vad jag vet har inte mina båda två söner ärvt sjukdomen.
Bo lät inte det krokiga fingret påverka vardagen mer än nödvändigt. Han lyckades lägga en fin, slingrande stengång i trädgården, trots sin åkomma. Men nu började fingret trots allt irritera honom allt mer.
– Efter närmare två år hade det hela utvecklats till ett rejält handikapp. Det gick så långt att jag inte kunde stoppa ner vänsterhanden i fickan eftersom fingret tog emot. Jag kunde inte greppa om saker, till exempel en flaska, med vänsterhanden. Och så gick jag och trillade när det var halt ute. Gissa vilket finger som fick ta smällen…
Operation enda utväg?
Bo har en god vän som hade råkat ut för samma problem med ett krokigt finger. Han opererades och var inte riktigt nöjd. Han avrådde Bo, som själv kände att han var tveksam till ett större ingrepp.
– Jag har läst på mycket om min sjukdom och förstod att enda utvägen så småningom ändå var en operation. Inte så roligt, tyckte jag. Jag ville ju helst inte att de skulle börja skära i min hand.
– Men så fick jag höra talas om två nya metoder. En med injektioner med ett läkemedel, Xiapex, och så en enkel behandling med nålar. Det där med nålar lät spännande. Metoden används vid Handkirurgen vid SUS, Skånes universitetssjukhus i Malmö och jag fick en remiss dit av min doktor, berättar Bo, medan Birgit bjuder in oss till köket på nybryggt kaffe och frukostbullar.
I oktober förra året kom så den efterlängtade kallelsen till Handkirurgen i Malmö. Det blev ett mycket kort besök på sjukhuset.
– Först lokalbedövades handen och sedan stack kirurgen, Peter Scherman, upprepade gånger med en nål och punkterade strängen. Jag kände ingenting. Samtidigt rätade han ut mitt krokiga finger, ungefär som man sträcker ett gummiband, berättar Bo och visar handen.
– Fingret blev rakt igen, det var nästan som trolleri. Det hela tog bara en kvart. Och hela besöket med bedövning och allt, mindre än en halvtimme.
När Bo skulle åka hem undrade han när det var dags för återbesök.
Fixat!
– Då skrattade doktorn glatt och sade att jag inte behövde komma fler gånger. Allt var fixat och klart.
– Jag är verkligen otroligt tacksam för den smidiga behandling jag fick. Faktiskt var det jobbigaste att jag skulle tvätta händerna fem gånger med ett speciellt bakteriedödande medel före operationen.
Men redan före det lyckade besöket i Malmö, hade Bo börjat ana att också högerhanden var drabbad av vikingasjukan.
– Jag har två kliande punkter som växer i handflatan nu, vid tummen och lillfingret. Det var ju så det började med kliandet i vänsterhanden. Det kommer väl ta ett par år den här gången också. Och kirurgerna gör ingenting förrän förändringen “mognat” och fingrarna kroknat. Det är synd att man inte kan göra något tidigare, det hade varit bra.
Men nu behöver Bo i alla fall inte oroa sig så mycket som förra gången inför korrigeringen av sina krokiga fingrar. En remiss till nålbehandlingen i Malmö står redan överst på önskelistan.
