Rehabiliteringsträdgårdar, där personer drabbade av utmattningssyndrom eller andra stressrelaterade diagnoser, får chans till återhämtning, finns på flera platser i landet.
– Vi tänkte trädgårdar i all ära men där är det kort säsong. Varför inte testa om rehabiliteringen också kan fungera i skogsmiljö, berättar universitetslektor Ann Dolling, som tillsammans med sin kollega, forskaren Ylva Lundell, drog i gång projektet. Båda är jägmästare och arbetar vid institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU i Umeå.
Projektet är ett samarbete med Stresskliniken vid Universitetssjukhuset i Umeå och det var också därifrån deltagarna med utmattningssyndrom kommit.
– De personer som valdes ut var allvarligt sjuka. De flesta var kvinnor i medelåldern, som var högpresterande och hade haft väldigt stora krav på sig själva och många av dem hade varit sjukskrivna länge, säger Ylva.
Totalt deltog 99 personer i projektet och cirka hälften av dem lottades till skogsterapin och hälften var kontrollgrupp.
Under tre månader fick deltagarna besöka skogen två gånger i veckan, två timmar varje gång.
Kravlöst
– Vi försökte göra det så kravlöst som möjligt. Vi hämtade upp dem med bil och körde ut i skogen. Där samlades vi, kokade vatten över öppen eld och bjöd på en liten frukost. Varje deltagare fick, när projektet startade, varmfodrade stövlar, skoteroverall och ett liggunderlag. De utrustades också med GPS-sändare, berättar Ann.
Deltagarna fick välja mellan olika utvalda typer av skog, till exempel skogen vid sjön, tallskogen eller den buskiga skogen. Med hjälp av GPS-sändaren kunde forskarna följa hur deltagarna rörde sig ute i naturen. Varje deltagare valde sitt “revir” och det var ensamheten som stod i fokus.
– I början var det svårt för många av dem. Att sitta ensam i två timmar med sina egna tankar kan kännas skrämmande. Därför fick de lära sig några enkla övningar för att dämpa oron och panikkänslorna, som kan komma när man är helt ensam.
Med tiden gick det allt bättre. Den ångestladdade ensamheten i skogen förvandlades till något positivt, ett efterlängtat andrum där hjärnan inte behövde fatta några beslut. Efter någon tid blev reaktionen istället att de två timmarna gick så fort. Skogen blev en fristad och ensamheten värdefull.
Somnade
– En del blev så avslappade att de till och med somnade, säger Ylva.
Deltagarna fick fylla i enkäter om sina känslor och tankar efter vistelserna i skogen och ett urval intervjuades också av forskarna.
– De var väldigt positiva och själva överraskade. De gick från att vara missmodiga till en mer positiv livssyn, säger Ann.
Deltagarna i projektet blev inte friska, de lider fortfarande av sin sjukdom, men de har fått en ny tro på framtiden. Efter projektets slut har samtliga också genomgått kognitiv beteendeterapi, KBT.
Ann och Ylva tycker att skogsterapi ska ses som en “färskvara”, precis som motion. Det är en form av träning, som ger god effekt på kort sikt.
Nu utvärderas projektet. Forskarna kan se att den skogstyp de flesta trivs bäst i är skogen vid sjön. Här finns vattnet, som symboliserar överlevnad, men också den trygga skogen i bakgrunden.
Skogen är allas vår ursprungsmiljö.
– Där kan jag leva, där kan jag överleva, säger Ann, som nu tillsammans med Ylva, satsar på nya projekt inom Skogsterapin.
