• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Att ta hand om kalvarna är rena terapin för mig!

    Maggan låg i soffan och orkade ingenting. Hon hade drabbats av en utmattningsdepression och hade fruktansvärt ont i hela kroppen, ända upp i hårstråna. Ändå hade hon inte förstått signalerna, inte ens då doktorn ville sjukskriva henne...

    Bild 1290616

    När Maggan Gustafsson drabbades av en utmattningsdepression blev djuren hemma på gården en del av behandlingen. Här är det kalven Jertor som får öm omvårdnad. 

     

    Maggan Gustafsson var helt oförberedd när hon drabbades av en kraftig utmattningsdepression. Hon, som tycker att hon känner på sig att något ska hända. Att hon får en förnimmelse av att något speciellt är på gång. Men den här gången förstod hon ingenting.

     

    – Jag gick rakt in i väggen men insåg inte själv vad som hände, berättar hon.

     

    Trots att hennes läkare ställde diagnosen, trodde hon inte alls på den till att börja med. Hon, energiknippet, kunde väl ändå inte vara deprimerad?

     

    – Jag trodde att depression hängde ihop med att man var ledsen, men så var det ju inte alls i mitt fall. Tvärtom! Fast nu efteråt förstår jag ju att symptomen funnits där länge.

     

    Maggan, som är 57 år, bor på en idyllisk gård mitt ute på landet i Slättåker, några mil inåt landet från Halmstad. Det stora gula trähuset med sina vackra rum är hennes sambos födelsehem. Janne är bonde med ladugården full av kor, både köttkor och mjölkkor, och ankor.

     

    – Just nu har vi också tolv små nyfödda kalvar. De är helt ljuvligt underbara, berättar Maggan entusiastiskt och tillägger att för henne har djuren blivit rena terapin.

     

    Hon är själv bondflicka. Hennes mamma och pappa hade en gård i Simlångsdalen i Halland och när hon för några år sedan flyttade in hos sin älskade Janne och hans kossor kände hon att hon kommit "hem".
     
    Fast att bli bonde med egen gård har hon aldrig haft några planer på.
     
    – Nej, jag fick en hårtork när jag var 10 år. Så det var hårfrisörska jag skulle bli.

    Bild 1290617

    Maggan hittar lugnet bland kalvarna i ladugården.

     

    – Men sedan har livet tagit litet olika svängar. Jag gifte mig tidigt och har två barn, Otto som är 36 år idag och Marleen som är 34. Och jag har fem barnbarn och ett bonusbarnbarn.

     

    Träffades på dans
    Maggan var skild när hon träffade Janne på en motionsdans 2001. Sedan dröjde det inte så länge innan hon flyttade in på gården.

     

    – Allt var så bra. Jag trivdes med Janne och hans tre barn och jag jobbade som städerska på Spenshults reumatikersjukhus här i närheten.

     

    Städningen på sjukhuset tog på Maggans krafter. Hon var alltid mycket trött och orkade knappt gå från brevlådan till huset när hon klev av bussen. Vad hon inte visste var att hon hade drabbats av diabetes.
     
    – Tröttheten kom smygande. Men jag städade på. Min filosofi har alltid varit jobbar man så jobbar man!
     
    Det slutade med att Maggan sade upp sig. Men sysslolös kunde hon inte gå.
     
    Jag hade en dröm och det var att rädda vår lilla lanthandel som skulle läggas ner. Jag jobbade intensivt med den trots att jag hade ett mycket högt och skadligt blodsocker.
    Bild 1290618
    Sambon Janne var till stor hjälp då Maggan blev sjuk och inte orkade någonting.

    Det höll naturligtvis inte i längden. När lanthandeln skulle invigas fick Maggan diagnosen diabetes och påbörjade insulinbehandling. Hon fick sömnproblem och tvingades släppa taget om sitt arbetskrävande drömprojekt. Istället började hon städa på sjukhuset igen...

     

    – Jag fick koncentrationsproblem. Jag glömde vad saker kostade när jag handlade och en gång när Janne och jag körde hem från en konsert var jag tvungen att fråga vad som spelats. Det hade jag helt tappat bort! Jag hade också svarta, negativa tankar som malde hela tiden.

     

    Såg suddigt
    Vändpunkten kom när Maggan en kväll som vanligt skulle titta på TV. Bilden var helt suddig framför ögonen och hon trodde först att TV:n var trasig...

     

    – Jag blev otroligt rädd. Janne hade ju säkert varit väldigt orolig en lång period fast jag inte sagt så mycket. Nu körde han mig direkt till vårdcentralen.

     

    Läkaren som undersökte Maggan kunde snabbt konstatera att hon drabbats av en utmattningsdepression och sjukskrev henne. Men det tog ett tag innan hon förstod vad det innebar. Tillbaka till jobbet skulle hon så fort som möjligt!

     

    – Men min handläggare på Försäkringskassan sa att jag måste landa först. Och så var det ju. Det var ingen idé att försöka vara hurtig längre.

    Maggan låg i soffan och orkade ingenting. Kroppen gjorde så ont, ända upp i hårstråna.

     

    – Det var en väldig procedur om jag blev kissnödig och behövde gå på toaletten. Jag orkade inte resa mig förrän det blev akut och sedan skulle jag släpa mig tillbaka till soffan igen. Jag kunde vara uppe en dag, men sedan fick jag ligga i veckor igen. Jag var så orimligt trött.

     

    Julen 2005 minns Maggan speciellt väl. Som vanligt skulle hela släkten på 15-20 personer komma på kalas och all julmat skulle fixas.

     

    – Jag satt vid köksbordet och bara grät. Vem skulle göra grönkålen och allt det andra? Och vem skulle städa och pynta? Jag ville att allt skulle vara som det alltid varit. Men jag var helt orkeslös och bara satt där på en stol.

     

    Knytkalas till jul
    – I stället blev det ett knytkalas på Jannes initiativ och en ny trevlig tradition!

     

    – Numera tar vi inte heller ner alla åtta lådorna med tomtar...
     
    För två år sedan fick Maggan också en insulinpump, som har förändrat mycket till det bättre.
     Vägen tillbaka till vardagen började när hon erbjöds KBT, kognitiv beteendeterapi och lärde sig tänka på ett nytt sätt. Hon har dessutom haft god hjälp av yoga.
    Bild 1290619
    Sedan Maggan fick sin insulinpump har hennes liv blivit mycket lättare.

     

    – Men det bästa var när jag läste en artikel om taktil massage, en form av beröringsmassage. Den hjälpte mig. Jag blev så intresserad att jag nu själv har utbildat mig, berättar Maggan och visar oss in i ett litet mysigt rum med en säng, där hon då och då ger massage till familj och vänner.

     

    I framtiden hoppas hon kunna utveckla verksamheten.

    – Ger jag massage blir jag själv lugn. Jag ger till och med kalvarna taktil massage och det verkar de tycka om!

     

    Maggan visar oss också sin stora, spännande loppis, med massor av prylar, som hon har i det före detta svinhuset. Den är hennes fritidsprojekt, som ger kraft och social stimulans nu under sommaren.

     

    Idag är Maggan halvt sjukskriven. Halvtid arbetar hon för ett bemanningsföretag.

     

    – Jag rensar ogräs, shoppar med äldre damer och igår var jag ute och putsade fönster hela dagen. Visst är jag trött efteråt men jag trivs med livet.

     

    – Häromdagen tänkte jag, att måste jag verkligen vara sjukskriven alls? Men ja, jag litar på doktorn!

     

    Bild 1290620
    Maggan är stolt och glad över sin fina loppis, som hon pysslar med på fritiden.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!