Rafael Acosta, plastikkirurg och chef för den rekonstruktiva mikrokirurgin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar här för HJ:s läsare hur det går till att bygga upp ett nytt bröst efter bröstcancer:
Hur viktigt är bröstrekonstruktion för kvinnor som opererat bort det ena eller båda brösten efter bröstcancer?
– Det är enormt viktigt. De flesta kvinnor vill ha tillbaka bröstet. Det finns faktiskt studier som visar att förlusten av bröstet för en kvinna är jämförbart med att som man förlora sin penis.
Vilka typer av bröstrekonstruktioner finns det?
– Det finns två huvudtyper, med protes eller med kroppsegen vävnad. Proteserna är till 99 procent av silikon, koksalt, eller en kombination av dem och de läggs in under huden antingen under eller ovanpå bröstmuskeln. De kan vara konstanta med en bestämd mängd vätska, eller möjliga att fylla på lite i taget om huden på bröstet måste tänjas ut långsamt.
– Vid rekonstruktion med kroppsegen vävnad bygger kirurgen upp ett nytt bröst genom att ta hud, fett och eventuellt också muskler från mage, rygg eller stuss. Vi använder en metod som jag varit med om att utveckla, som innebär att vi före operationen tar tredimensionella bilder av kvinnans blodkärl i bröstet. På så sätt kan vi träna på ingreppet i förväg i datorn och vet exakt vad vi ska göra när det väl är dags för operation.
Vad är för- och nackdelarna med de olika alternativen?
– Fördelen med protes är att ingreppet är enkelt. Nackdelarna att protesen ofta måste bytas fler gånger och att den inte beter sig som ett riktigt bröst. Den blir kall när det är kallt ute, kan bli hård av ärrbildning och förändras inte med åldern. Brösten förblir lika hårda och utstående.
– Fördelen med att använda egen vävnad är att bröstet känns och beter sig som ett riktigt bröst, det ser ut och känns som ett äkta. Det blir bara bättre och bättre med tiden eftersom nya nerver och blodkärl växer in. Går du upp i vikt blir bröstet större och tvärtom. Nackdelen är att operationen är mycket mer omfattande och att konvalescensen med sjukskrivning är längre, fyra till sex veckor jämfört med några dagar efter en protesoperation.
Hur avgörs vilken typ av rekonstruktion som passar?
– Det är flera faktorer. För det första förstås patientens egen vilja, för det andra patientens hälsostatus. Vissa kvinnor kan inte genomgå en rekonstruktion med kroppsegen vävnad eftersom riskerna är för stora. Kvinnor med hjärtsvikt, dåliga kärl i buken, svårkontrollerad diabetes eller mycket högt blodtryck är exempel på när en protes är det enda alternativet. Så är det också med kvinnor som är allt för smala och där det inte finns tillräckligt med fett och vävnad att bygga ett nytt bröst av.
– Med kvinnor som fått strålbehandling kan det vara omvänt, att de inte kan ha protes eftersom huden skadats av strålningen och blivit för stram. Då rekommenderar vi hellre en rekonstruktion med kroppsegen vävnad.
Vilken typ av rekonstruktion förordas av sjukvården?
– Enligt Europaparlamentets resolution om bröstcancer ska en bröstrekonstruktion i första hand göras med patientens egen vävnad så fort som möjligt efter en mastektomi, det vill säga att bröstet tagits bort. Men i praktiken fungerar det tyvärr inte så i Sverige. Det finns inte tillräckligt med plastikkirurger som gör rekonstruktion med kroppsegen vävnad för att möta efterfrågan. Ett annat hinder är att den här operationen är dyrare än proteser och att många landsting anser att de inte har resurser att göra detta.
Hur kan man som kvinnlig bröstcancerpatient påverka möjligheten att få en rekonstruktion med kroppsegen vävnad?
– Det viktigaste är att ha koll på fakta, på patientens rättigheter. De flesta vet till exempel inte att de har rätt till en ”second opinion”, ett utlåtande från mer än en läkare. Men även om bedömningen pekar på att en rekonstruktion skulle passa kan det vara så att verksamhetschefen på sjukhuset nekar av ekonomiska skäl eller att kön till operation är väldigt lång. Den som inte vill vänta får själv ta ansvar att se sig om efter möjlighet att göra rekonstruktion på annan ort.
