Valpen Musse hade lämnats att dö i en plastpåse: ”Det var självklart att han skulle få ett nytt hem hos oss”

När Peter Svärd körde till soptippen från hemmet i Killhult kunde han inte ana vad som skulle ske. Längs landsvägen får han syn på en yngling som vinkar åt honom. Peter stannar bilen, ser att ynglingens hund viftar febrilt på svansen och får veta att hunden nosat upp en plastpåse i diket som det piper från.

Peter hoppar ut, öppnar ­påsen och hittar en två veckor gammal valp helt indränkt i bajs och kiss.

– Min första tanke var att ta hem valpen och försöka rädda den. Jag körde hem med ­valpen och tvättade det lilla knytet i köksvasken, berättar Peter medan Musse, som han och hans fru Lena döpt valpen till, kryper runt på bordet vi sitter vid.

Läs även: Hunden Bob hittades i kartong på gatan – nu jobbar han i försvaret

– Jag kom hem tio minuter efter att Peter badat honom och trodde först att Peter skojade med mig när han mötte mig i hallen och sa att han hade hittat en valp. Sedan fick jag ge mig av som en pil till djuraffären för att skaffa ­modersmjölkersättning och nappflaska, berättar Lena.

God hälsa trots allt

Men det tog en vecka innan Musse tog nappflaskan och började äta ordentligt. Under tiden fick de mata honom med spruta och sked.

– När vi hade tvättat Musse och fått i honom lite mat piggnade han till förvånansvärt fort, för först trodde jag knappt att han skulle överleva där han låg nersölad i plastpåsen, säger ­Peter.

Vi är väldigt tacksamma för att Algot Sandell, som ynglingen heter, gick förbi plastpåsen med Musse i. Hade han inte gjort det hade Musse kanske inte levt idag.

Musses andra dag hos Peter och Lena fick de tid hos veterinären som bedömde att ­valpen var runt två veckor gammal. Han vägde 1,3 kilo och allt var precis som det skulle med den lilla valpen, trots den tuffa starten.

Musse har vänt upp och ner på Peters och Lenas liv, även om de alltid haft hundar. Eftersom Peter fortfarande jobbar om ­dagarna så är det Lena som ­tagit mest hand om Musse, dag som natt.

– Faktiskt mer jobb att ta hand om en valp än en baby för en baby ligger ju still, ­konstaterar Lena när Musse springer iväg över golvet.
Det tog ett par dagar för Lena att komma in i ”småbarnsrytmen” igen.

– Vi har haft hundar ända sedan vi träffades för 30 år ­sedan och har haft flera valpar, men aldrig en tvåveckorsvalp. De första veckorna har Musse ätit väldigt ofta eftersom han är så liten och det har inte blivit mycket sömn men redan nu har han börjat sova lite längre åt gången, säger Lena.

Läs även: Schäfern Caisa vanvårdades – fick nytt liv hos Line: ”Hon är en fantastisk hund”

Självklarhet att behålla valpen

När vi ses har tre veckor har gått sedan Musse hittades i diket och han äter nu med glupsk aptit och suger i sig mjölken bestämt. När han tömt flaskan går han runt på bordet och piper till lite med jämna mellanrum. Lena och Peter ser till att han inte ramlar ner och klappar honom med jämna mellanrum. Till slut blir han trött och Lena lyfter upp honom i famnen.

– Vi pratade aldrig om vi skulle behålla honom, det var en självklarhet från första början. Man vill ju se vad det ska bli av det här lilla livet, berättar de båda med en rejäl nypa glädje i rösten.

Parets båda vuxna hundar – Pluto, en golden retriever och Ziggy, en australian shepherd – samt deras tre katter tycker mest att det är en underlig filur som flyttat in i huset. Katterna springer sin väg så fort valpen kommer i närheten medan Pluto och Ziggy nosar lite förstrött på honom.

– Ja, och det är ju Pluto som inspirerat till hans namn. När Musse växt till sig lite kommer säkert Pluto att adoptera honom, för han gillar att vara med småhundar. Och även Kajsa, vår äldsta katt, vill nog gärna också vara med på ett hörn, för hon tror att hon ­också är hund, berättar Lena.

Musse växer nu fort men fortfarande är de inte helt säkra på vilken hundras det är. Men för varje dag som går ­tonar bilden av en liten labrador fram.

Läs även: Lars vågade skaffa valp efter 80: ”Någon jag kan krama om och prata med”

Samlat in 6000 kr

Det tog lång tid för Peter och Lena att smälta att någon kan lämna en valp i en plastpåse för att dö.

– Det är helt omänskligt och det måste gjorts av en person som inte fattade vad hen gjorde, någon som mår riktigt dåligt, för det finns ju många instanser att vända sig till som skulle kunnat ta hand om honom. Det var ju ren tur att Algots hund nosade upp Musse i påsen där ingen brukar gå och att jag precis körde förbi, säger Peter.

Uppståndelsen har varit stor runt Musse och när Peter la ut en bild på den nybadade Musse hörde ett syskonbarn av sig och frågade om hon skulle starta en insamlingskampanj.

– Vi har fått in 6000 kronor vilket är ett bra bidrag för bara mjölkersättningen kostar en hundralapp om dagen, säger Peter.

Det är en pigg krabat som gärna kommer fram och hälsar på besökaren men ännu bits han inte med sina små sylvassa tänder. Snart kommer Musse att börja fajtas med de båda stora hundarna i huset men än så länge får han inte gå ut. Hans motståndskraft måste öka innan det dags att bekanta sig med världen utanför huset.

Musses nyfikna valpbeteende möts av två breda leende från husse och matte som är lika nyfikna dom på vad det kommer att bli för en jycke av Musse.

– Det är ett privilegium att få leva ihop med hundar och katter, de tar fram människans bästa sidor, konstaterar de båda.