Kompisgängets julfest – en 40-årig tradition: ”Vi har följt varandra genom hela livet”

Allas blickar är riktade mot Maria Wallström när hon öppnar ett paket under bordet, känner med fingrarna på det och försöker gissa vad det innehåller.

– Jag tror att det är en skål. Åh, precis vad jag behöver i köket, säger hon sedan glatt, när hon öppnat julklappen.

Vi är på den traditionella julfesten med barndomsvännerna från Forshaga i Värmland. Runt bordet sitter Carola Kyrk, Cissi Leibring, Susanne Persdotter, Maria Wallström, Anna Sandqvist och Susanne Nordh.

Kärnan i väninnegänget lärde känna varandra redan när de gick i samma klass i Forshaga. Under mellanstadiet började de vid jultid varje år träffas för att byta julklappar och ha trevligt tillsammans – en tradition som de sedan har hållit vid liv i över 40 år.

– När vi var barn brukade vi ha julfesten i fårstallet hemma på vår gård som vi julpyntade. På den tiden fick julklapparna kosta högst fem kronor, berättar Cissi Leibring.

Julklapp för tio kronor

Efter några år flyttades julfesterna inomhus och värdet på julklapparna de fick ge varandra höjdes så småningom till tio kronor. Men annars är det mesta sig likt från förr. Gemenskapen mellan de sex kvinnorna har bara blivit starkare och starkare genom åren.

– Vi har följt varandra genom hela livet och kan prata med varandra om allt. Både om glädjeämnen och om det som är jobbigt, säger Carola Kyrk.

Läs även: Gymnasiekompisarna Maria och Ingrid: Vi gjorde om tågluffen – 45 år senare

De andra runt bordet håller med.

– Även om vi bara träffas en eller två gånger om året så känns det helt naturligt att fortsätta prata om det vi slutade med sist, säger Susanne Persdotter.

Den här gången hålls julfesten hemma hos Carola Kyrk, som har lämnat Forshaga och numera bor i en lägenhet i Karlstad. Egentligen skulle festen ha hållits i december, men på grund av sjukdomar och utlandsresor skriver vi den andra februari 2025 när väninnorna kommer hem till Carola Kyrks fortfarande juldekorerade hem.

– Det här var inte den värsta förseningen. Ett år hade vi julfesten i juni, säger Carola med ett skratt. Men det året hade vi inga juldekorationer.

Turas om att arrangera

Väninnorna turas om att ­arrangera julfesten. De bor återigen alla sex i Värmland vilket förenklar.

– Det var några är när du Susanne bodde och arbetade i Japan och inte kunde vara med, men då försökte vi träffas en extra gång på sommaren istället, säger Carola och vänder sig mot Susanne Persdotter.

Inte ett enda år har deras traditionella fest blivit inställd. Inte ens under pandemiåret 2020 då Folkhälsomyndigheten avrådde från större sammankomster inomhus.

– Vi var utomhus och grillade kolbullar. Det gick hur bra som helst, berättar Susanne Nordh.

När de var i 8–9-årsåldern och började köpa julklappar till varandra var fem kronor ganska mycket pengar för dem.

Idag är tio kronor per julklapp knappast något belopp som svider i plånboken. Snarare är det så att det ger motsatta bekymmer.

– Det är inte lätt att hitta meningsfulla gåvor för högst tio kronor. Man får leta på loppisar, så kallade tiokronors-marknader och under utlandsresor, säger Carola Kyrk.

– Det har blivit en sport att hitta något för en tia, säger Cissi Leibring.

Läs även: Dambridgeklubben har hållit igång sedan 60-talet: ”Det blir lite lättsammare utan gubbarna”

Julklappen öppnas under bordet

Det är tillåtet att köpa samma sak till alla fem väninnornas julklappar, som årets gröna skålar som Susanne köpt på loppis. Det är också tillåtet att tillverka julklapparna själva så länge materialkostnaden understiger tio kronor.

– Susanne Persdotter är den konstnärliga av oss så av henne har vi fått små broderade tavlor, berättar ­Carola.

Till traditionen med julklappsutdelningen är att pakten ska öppnas under bordet och att mottagaren ska gissa innehållet. Förutom de gröna skålarna från Höganäs innehöll paketen hemma hos ­Carola bland annat tomtar, servetter, tigerbalsam och en bricka.

En annan regel är som tidigare nämnts att det inte ska bjudas på julmat. Carola Kyrk serverade väninnorna Pasta Alfredo med kyckling, en klassisk italiensk rätt.

Men det är varken julklapparnas värde eller maten som är det viktigaste när de fem väninnorna träffas.

Läs även: Ingrid och Svetlana blev brevvänner på 80-talet: ”Idag är vi som systrar”

– Att vi träffas betyder jätte­mycket för mig. Vi är goda vänner som kan stötta varandra om det behövs. Vi skrattar mycket tillsammans, men vi kan även gråta och trösta varandra, säger Cissi Leibring.

– Vi delar både glädje och sorg, säger Anna Sandqvist. Livet har ju runnit på och det är ju både rolig och jobbiga saker som hänt oss.