Sjukhusclownerna får barnkliniken att bubbla av skratt: ”Varje möte med ett barn är något unikt”

Det är en vanlig fredag på barnkliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Utomhus är det grått och höstlikt. Regnet piskar mot fönsterrutorna och de långa sjukhuskorridorerna känns oändliga och deprimerande.

Men plötsligt hörs klingande barnskratt från ett väntrum – sjukhusclownerna Franziz och Laijla har kommit på besök. Enbart synen av dem får såväl barnen som ­deras föräldrar att skina upp.

– Kan ni fånga dem? säger Franzis och blåser sedan såpbubblor som lilla Kimberly och hennes lillebror Samoel försöker fånga medan deras mamma tittar på.

Rädslan inför provtagningen är för en stund bortblåst.

Läs även: Flygplatsprästen Ingrid har både vigt och tröstat: ”Jag längtar efter att få göra gott för andra”

Lite längre bort sitter ettåriga Adalia i sin pappa Per Magnussons knä och tittar förundrat på de lustiga vuxna kvinnorna med knallröda runda näsor.

– Det är första gången jag träffar på sjukhusclownerna. Det är bra att de finns. Jag ser att Adalia slappnar av när hon ser dem, säger Per Magnusson.

Tillsammans med hustrun Mabel måste han ofta måste besöka sjukhuset för undersökningar eftersom dottern har Downs syndrom.

Jobbar heltid som sjukhusclown

Bakom de röda näsorna, sminket och de kraftigt rödmålade läpparna döljer sig de heltidsanställda sjukhusclownerna Kicki Kjernli (Laijla) och ­Karin Ringnér (Franziz). Hemmets Journal följde med dem en helt vanlig dag på ­jobbet och såg hur de spred glädje och en stunds avkoppling i sjukhuskorridorer, väntrum och på vårdavdelningarna.

– Vi går aldrig efter något färdigskrivet manus. Vi har ingen aning om vem vi kommer att träffa och varje möte med ett barn är något unikt, säger Kicki Kjernli.

– Det är det som är det ­härliga med jobbet. Den ena dagen är aldrig den andra lik, säger hennes kollega Karin Ringnér.

Besöker även äldreboenden

Kicki och Karin ingår i Clownronden som förser barnkliniker runt om i Skåne med sjukhusclowner.

– Vi jobbar alltid i par men det växlar vilka vi jobbar tillsammans med. Idag är det Laijla och Franziz som barnen i Malmö får möta, säger Karin Ringnér.

Varje vecka får barnklinikerna i Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad besök av sjukhusclownerna. Varannan vecka kommer de till sjukhuset i Ystad.

– Men det är inte bara barnkliniker vi besöker. Vi kommer även till äldreboenden med demenssjuka runt om i Skåne och palliativa avdelningar där människor i livets slutskede vårdas. Vi har märkt att många har lättare för att prata om sina känslor med en clown än med sjukvårdspersonalen, säger Kicki Kjernli.

Arbetar för Clownronden

Den här fredagen, när Hemmets Journal följer med dem under ett arbetspass, börjar dagen med att de byter om och sminkar sig i det speciella rum som sjukhusclownerna disponerar på barnkliniken.

Då får vi också en pratstund med Kicki och Karin om deras långa karriär som sjukhusclowner och varför de har valt just det yrket.

– Det är lika bra att du ställer de frågorna nu. När vi har blivit Franziz och Laijla kan vi inte garantera att du får svar på det du vill, men svar lär du i alla fall få, säger Karin med ett skratt.

För Kickis del började det redan 1995 när hon bodde i Göteborg. Då blev hon och en kollega tillfrågade om de ville jobba som sjukhusclowner för Barncancerföreningen.

– När jag senare flyttade ner till Malmö blev jag kontaktad av Viveka Olofsson. Hon är en av pionjärerna inom sjukhusclowner i Sverige och hade precis startat det som skulle bli Clown­ronden.

Läs även: Här får barnen idrotta gratis – för en mer jämlik uppväxt

2018 började Karin arbeta för Clownronden som då var en väletablerad verksamhet.

– Jag undervisade på en ­kulturskola när jag blev intresserad av verksamheten med sjukhusclowner. Varken jag eller Kicki har arbetat inom vården. Vi är först och främst artister.

Röda näsan är viktig

När de röda näsorna kommer på och de har bytt om till de färgglada kläderna är förvandlingen total.

– För oss är de röda näsorna mycket viktiga. Det är väldigt sällan som små barn blir rädda för den klassiska clownen. Det är snarare ungdomar eller vuxna som sett skräckfilmer med clowner som kan tycka det är obehagligt, säger Kicki.

– Clownen är en karaktär som säger sanningen, som ­vågar vara sig själv – en universell karaktär som rymmer alla känslor – och det signalerar den röda näsan. Det hade inte fungerat lika bra med något annat, som en anka eller en Pippi Långstrump-figur, säger Karin.

Franziz och Laijlas arbete startar så snart de stänger dörren till sitt rum och kommer ut i korridoren. De skojar och pratar med alla de möter i hissar, kulvertar och korridorer, såväl sjukhuspersonal som ­patienter.

– Vi jobbar väldigt lika. Både Franziz och Laijla tycker om att spela, sjunga och hitta på sånger. De är ganska fysiska och rörliga, säger Karin och tar några prövande ackord på sin ukulele.

Gör stor skillnad

På den öppna mottagningen på barnkliniken dyker de överraskande upp som gubben i lådan och spelar, sjunger och blåser såpbubblor för barnen som sitter i väntrummet tillsammans med sina föräldrar.

– Det är väldigt tydligt att vi gör skillnad. Det märks på den direktrespons vi får av barnen. Föräldrar bli ofta berörda när de ser sitt barn tillsammans med oss och det handlar nog om att de får se det friska och det nyfikna i deras barn väckas till liv, ­säger Karin.

– Det händer även ibland att vårdpersonalen ber oss vara med inne på rummet innan de sätter nålen för att barnen ska slappna av, tillägger Kicki.

Samtidigt är de måna om att närma sig barnen med hänsyn och respekt. Det märks på barn- och ungdomsmedicinavdelningen där barnen ligger inlagda. Innan de knackar på och går in på rummen där barnen vårdas går de tillsammans med sjukhus­personalen igenom hur de olika patienterna mår och ­vilka som är lämpliga att besöka.

Läs även: Alex, 28, överlevde tsunamin – nu hjälper han Ukraina: ”Jag kommer att fortsätta, även när kriget tar slut”

En av dem de träffar den här dagen är Hedvig Lindström, 7 år, som vårdats på ­avdelningen i två veckor för en brännskada. Trots att hon äntligen ska få åka hem med sin mamma ser hon lite nedstämd ut.

Men när clownen Laijla ­frågar om det är hon som ska köra bilen och börjar skriva ut ett ”körkort” till henne börjar hon le glatt.

– Det är sådana här situationer som gör det här jobbet så bra, säger Karin.