Lisa hade nyligen brutit upp från ett 20 år långt förhållande och var nu säker på att hon ville leva ­ensam resten av livet med sina hundar. Nicklas hade också ett långt äktenskap bakom sig som tagit slut för några år ­sedan. Precis som Lisa hade han bestämt sig för att leva ensam resten av livet och bara ägna sig åt sina hundar.

Men dessa livsplaner omkullkastades när de båda ­ensamma själarna strålade samman på Gotland förra året. Nu bor de ihop i Lisas hus i Visby, och kärleken blomstrar.

– Det känns hur bra som helst, säger Lisa och Nicklas nickar instämmande.

Runt om dem stojar ett gäng hundar som vill ha uppmärksamhet. Och det var ju ändå genom hundarna de fann kärleken. Ja i alla fall genom en av dem.

Lisa Örtbrant

Ålder: 54 år.
Bor: I hus i Visby.
Familj: Sambon Nicklas Nordwall och fyra vuxna barn.
Gör: Grundskollärare.
Intressen: Mina hundar!

Hunden Dagny kom inte tillbaka

Lisa tar upp sin femåriga ­cavalier king charles spaniel Dagny i knäet.

– Det var hennes förtjänst, skrattar Lisa som är född på Gotland och har bott där hela sitt liv.

Ja, nu kan hon skratta åt det. Men bakgrunden var allt annat än rolig och hon grät floder efter att Dagny försvunnit.

Läs även: Katten Pelle försvann tre mil hemifrån – dagen efter var han tillbaka hos husse

Dagny är en omplaceringshund som Lisa tagit hand om och hon har utöver Dagny ­ytterligare tre hundar. Att de är hennes stora passion är ingen överdrift.

Lisa har ett sommarhus på södra Gotland där hon befann sig i slutet av oktober förra året. Det var strax efter att hon och hennes dåvarande man bestämt sig för att gå skilda vägar.

Lisa tog kontakt med organisationen ID-hund Sverige för att få hjälp att hitta sin vovve. Och Nicklas fick uppgiften … Foto: Stig Hammarstedt

I vanlig ordning släppte hon ut sina fyra hundar på morgonen så att de fick springa av sig. Tre av dem kom springande till henne när hon ropade, men Dagny syntes inte till. Lisa trodde att hon i vanlig ordning hittat ett kaninhål hon krupit ned i och började därför letandet i omgivningarna runt huset.

Men någon Dagny syntes inte till.

– Först var jag arg för att hon inte kom tillbaka. Men sedan blev jag orolig och ledsen över vad som kunde ha hänt henne.

Hon gick ut på sociala ­medier med efterlysningar och många engagerade sig i försvinnandet.

Åkte från fastlandet med sökhundar

Lisa tog kontakt med organisationen ID-hund Sverige som förmedlar hundförare som har certifierade sökhundar som kan leta upp hundar och andra husdjur som försvunnit.

– Vi kan kanske inte hitta en exakt plats där den försvunna hunden finns, men vi kan spåra den till ett begränsat område där sökinsatsen kan göras, säger Nicklas som har tre sökhundar och har ­varit hundförare i flera år.

På Gotland fanns inga ­licensierade sökhundar, så det var fastlandet som gällde. ­Organisationen ID-hund kontaktade Nicklas som då bodde i Tullinge utanför Stockholm.

Läs även: Jem fann kärleken efter 18 år som munk – tack vare en fickringning

Han ringde till Lisa och hörde hur förtvivlad hon var. Nicklas erbjöd sig att komma över till Gotland med sina hundar och hjälpa henne i sökandet.

– Att åka från fastlandet och hit var en för stor apparat, tyckte jag och sa att det behövde han inte.

Men Nicklas propsade på att få komma, speciellt efter att han fått se en bild på ­Dagny.

– Det var något speciellt med henne, något i hennes ögon fick det att brinna till i huvudet på mig. Jag ville verkligen hjälpa Lisa, säger Nicklas.

Nicklas Nordwall

Ålder: 49 år.
Bor: I hus i Visby.
Familj: Sambon Lisa Örtbrant, två vuxna barn och två barnbarn.
Gör: Hundförare.
Intressen: Hundarna, samt jakt och fiske.

Lisa och Nicklas lärde känna varandra

Efter viss övertalning gav Lisa med sig. Nicklas tog med sina hundar och åkte färjan från Nynäshamn över till Visby. De hade bestämt att Lisa skulle hämta honom med bil.

– Resan från Visby och ned till stugan tar ungefär en ­timme. Jag var ledsen och rödgråten i ansiktet och på vägen till hamnen funderade jag på hur jag skulle klara att sitta en timme i bilen med en människa jag inte kände. Jag kände inte för att kallprata och att bara sitta tyst skulle kännas jobbigt, säger hon.

”Hur mår du?” var det första Nicklas frågade. Sedan var samtalet igång.

– Eftersom jag är van att möta människor vars husdjur försvunnit, har jag också ­utvecklat en förmåga att vara inkännande, berättar Nicklas.

– Resan tillbaka till stugan blev inte alls så stel och jobbig som jag trott eftersom vi hade saker att prata om, säger Lisa.

Läs även: Eva och Anders träffades på däckverkstaden: ”På något sätt sitter vi ihop”

Niklas började sökandet med sin hund Sigge. De sökte hela dagen, men utan resultat. Dock hade deras gemensamma sökande efter Dagny gjort att de lärt känna varandra bättre, och ett visst tycke hade uppstått.

När dagen övergick i kväll kunde de inte söka längre. Och inga spår efter Dagny. Nicklas hade bokat hotell i Visby och Lisa skulle skjutsa honom dit.

Ville träffas igen

På vägen tillbaka till Visby kände båda att det fanns en kemi mellan dem, något hade hänt under dagen.

När Lisa skulle släppa av Nicklas ville hon betala för hans arbete och omkostnader som färjebiljett och hotell­övernattning. Men han ville inte ha några pengar.

– Inte ens en kopp kaffe hade jag bjudit dig på, säger Lisa som hade lite dåligt ­samvete över detta när hon släppte av honom vid hotellet.

– Jag kom ju bara för att hjälpa till av eget intresse, ­säger Nicklas.

Någon dag senare skickade Nicklas ett sms där han ­und­rade om de kunde ses ­någon gång, kanske om Lisa hade vägar­na till Stock­­holm?

Tillsammans bor de i Visby med sina sju hundar – och har inte ångrat sig en sekund sedan de flyttade ihop. Foto: Stig Hammarstedt

Lisa blev lite varm. Jo visst kunde hon tänka sig att träffa Nicklas igen. Det skulle vara trevligt.

Men nu var det som att ­allting plötsligt gick deras ­kärleksväg. En vecka senare ringde en jägare från trakten där Lisa har sin stuga och sa att han hittat Dagny.

– Jag trodde att han hittat henne död någonstans. Men sedan sa han att hon står här bredvid mig. Jag ­trodde inte det var sant!

Hon hämtade Dagny och ringde sedan Nicklas och ­berättade den glada nyheten.

– Vi grät båda av glädje i ­telefonen.

Känslosamt återseende

Och slumpen skulle fortsätta spela dem i händerna. En vecka efter att Dagny kommit tillbaka försvann en ny hund på Gotland och ägaren ville ha experthjälp för att hitta den.

När Nicklas fick veta det såg han sin chans. Han ringde Lisa och sa att han tänkte erbjuda sig ännu en gång att fara över till Gotland.

Och Lisa hade inget emot det …

– Jag erbjöd mig att köra och hämta honom igen när han kom med färjan, säger Lisa som var spänd inför att träffa Nicklas igen.

Läs även: Klasskamraterna fann varandra efter 53 år – mitt i sorgen

När han klev av båten och mötte Lisa var det mycket känslor.

– Jag kan knappt prata om det, säger Nicklas och blir märkbart rörd.

– Det var en fin stund, säger Lisa.

Nicklas hade ett uppdrag att utföra, men den saknade hunden hittades inte just där och då, utan tre veckor senare. Dessbättre var även den också vid liv.

Startade ett liv tillsammans

Nu kände både Lisa och Nicklas att det där de bestämt om att leva ensamma fick revideras. Känslorna mellan dem var för starka. Och den veckan kom att bli speciell på många sätt.

– Dels blev jag och Nicklas ett par och dels köpte jag huset där vi nu bor, säger Lisa.

– Och jag blev friskförklarad från den cancersjukdom jag drabbats av några år tidigare, tillägger Nicklas.

De bestämde sig att starta sitt liv tillsammans, och det skulle vara på Gotland. Nicklas åkte hem till Tullinge, såg till att få sitt hus sålt och tog sedan färjan tillbaka till Lisa.

Efter en kort tid i lägenhet kunde de flytta till huset som Lisa köpt. Där samsas de nu med sammanlagt sju hundar.

Läs även: Anne och Stefan fann varandra på isen: ”Allt kändes så självklart”

Nicklas har inte haft några problem att acklimatisera sig på ön.

– Innan jag for hit för att leta efter Lisas hund hade jag bara varit här som barn. Men att flytta hit var inget stort steg, jag är född i Västervik och van att bo i en mindre stad. Jag känner större frihet här. Och så får jag vara med Lisa, ler han.

– Det var nog mer jag som var orolig för hur du skulle ­trivas här, säger Lisa.

Att det gick snabbt från att de träffades tills de flyttade ihop ser de inte som ett problem.

– Nej, vi är runt 50 år och över, varför ska man då vänta om allt känns rätt? Det är bara att kör på.

Dagny stryker sig mot Lisas ben och tittar upp på henne. Kanske känner hon att mattes kärlekslycka är hennes förtjänst?