Tony Cronstam gör comeback med Elvis: ”En chans att göra om och göra rätt”

Äldre, klokare och med fler nyanser. Den hetlevrade sköldpaddan Elvis är tillbaka med uppdraget att roa läsarna. Men kanske också för att stämma till eftertanke.

– Elvis lever i ett eget universum. Han är inte jag. Men det är klart att jag influeras av mina personliga erfarenheter när jag skriver berättelserna, säger hans skapare Tony Cronstam.

I augusti kom Elvis: En andra chans – den första serieboken om sköldpaddan sedan 2014 och läsarna kommer att märka att serien har förändrats.

Läs även: Ola Salo: ”Det ­kommer alltid finnas folk som tycker att jag är fånig – men jag bjussar på det”

– Tidigare skrev jag huvudsakligen för vuxna. Numera är det en serie för hela familjen. Humorn under bältet är borta och jag tänker på språket. Det finns så mycket annat intressant att skriva om och sätt att utrycka sig på utan att det blir grovt, säger Tony.

Liksom sin skapare har ­Elvis under de elva år som gått skilt sig, varit ute i dejting­karusellen, träffat en ny kvinna och fått ett barn tillsammans med henne.

– Det är betydligt mer om delad vårdnad, vabbande och relationer än vad det var i den gamla Elvis, säger Tony.

Tecknar Bamse och Kalle Anka

Det var en skilsmässa som var anledningen till Tonys långa uppehåll i tecknandet av serien.

– Jag behövde en paus och ville göra något annat ett tag, säger han.

Samtidigt kändes det tomt för honom. Elvis var hans skapelse, en seriefigur som han levt med i 15 år och som uppskattats av läsarna av gratistidningen Metro och ett 20-tal andra stora morgontidningar.

– En anledning till uppehållet var också att jag under flera år var fast i ett avtal som gjorde det svårt för mig att återvända till serien.

Men efter flera års väntan kan Elvis fans alltså nu glädja sig åt en ny bok. Och bokens titel har även en djupare mening.

Läs även: 12-åriga Dalina är redan matlagningsstjärna: Jag kan vara hur länge som helst i köket

– Det är inte bara Elvis utan även jag som har fått en andra chans, en chans att göra om och göra rätt med min skapelse, säger Tony.

Det är kanske inte så många som känner till det, men Tony Cronstam är en av Sveriges mest framgångsrika serietecknare. Han har tecknat världens starkaste björn Bamse i många år och han är Sveriges enda godkända Kalle Anka-tecknare.

Det var under tecknandet av Bamse som ıdén till Elvis föddes.

– När jag tog pauser i jobbet roade jag mig med att göra ­karikatyrer av figurerna. Jag gjorde en karikatyr på Skalman som så småningom blev Elvis.

Självlärd tecknare

Tony är självlärd som tecknare och han säger själv att han har ärvt sin talang från sina föräldrar, framför allt från sin mamma Ann Charlotte, läraren som på många sätt även blev hans teckningslärare.

– Min pappa kom från Libanon som fotograf på 60-talet och träffade min mamma i Växjö. Så jag kan arabiska, vilket kanske är otippat eftersom jag inte ser så österländsk ut. Antar att jag är lite som en semla som smakar falafel.

Från de första åren i födelsestaden Växjö minns Tony att han klottrade på allt han kom över. Hans mamma uppmuntrade honom och gav honom konstruktiv kritik.

Läs även: Robert Wells: ”Det finns ingen AI som kan ersätta en livekonsert”

– Jag har alltid vetat att det var tecknare jag ville bli när jag blev stor. Jag har alltid älskat Kalle Anka och Disneytecknaren Milt Kahl är en av mina främsta förebilder, liksom Tove Jansson och Franquin (som tecknade Gaston och Spirou).

I slutet av 80-talet fick han chansen när han fick jobb som illustratör på rollspelsföretaget Target Games. Men han längtade tillbaka till Skåne där han bott med sin pappa efter föräldrarnas skilsmässa.

Elev gav inspiration till seriefigurens namn

Efter att ha haft olika ströjobb kontaktade han Serieförlaget som tagit över rättigheterna till Bamse och våren 1990 debuterade han som tecknare av Bamse.

– Frånsett några års uppehåll har jag tecknat Bamse i över 30 år. Det senaste avsnittet gjorde jag förra året.

Vid millenniumskiftet arbetade Tony som lärare på den nystartade Serieskolan i Malmö. Det var en av eleverna där som kallade sig Elvis som gav honom inspiration till hans egen seriefigurs namn.

Eftersom Elvis först publicerades i Metro blev den snabbt en av Sveriges mest lästa serier. När den pausades 2014 hade det blivit över 3 000 strippar, 19 samlingsböcker och en egen serietidning.

Under uppehållet från sin populära sköldpadda arbetade Tony under några år med den egna barnboksserien Snipp och Snopp och från 2019 med Kalle Anka & Co.

I augusti 2024 tog han upp pennan på nytt för att teckna Elvis. Liksom hans seriefigur hade han under uppehållet flyttat till storstan för att börja ett nytt liv som frånskild, kommit överens om vård­naden av barnet, varit ute i dejtingsvängen och till slut träffat en ny kärlek.

– Min hustru Suzanne är mitt livs kärlek. Hon är min musa. Men precis som jag inte är Elvis är hon inte hans Bella. Så självbiografiskt ska man inte tolka serien.

Lik sin skapare

Suzanne, som varit med under stora delar av intervjun, ler mot Tony.

– Jag hade läst Elvis långt innan jag träffade Tony och gillade serien. När vi sedan började träffas efter att vi fått kontakt på Facebook kändes det som jag redan kände en sida av honom. För Elvis är väldigt lik Tony, säger hon och skrattar.

Suzanne är inte medförfattare till serien, men hon och deras liv tillsammans med barnen ger honom inspiration till stripparna på fyra rutor.

– I den gamla Elvis handlade det mycket om hans och Hedvigs dysfunktionella äktenskap och jag fick hela tiden hitta på nya saker som de kunde bråka om, säger Tony.

Läs även: Bakom kulisserna på SVT:s väderredaktion: Teknikstrul, humor och snabba puckar

– I de nya stripparna handlar det om andra relationsproblem, som när Elvis för första gången ska presentera Bella för sin dotter och är orolig för hennes reaktion, eller när han för krig mot de andra hyresgästerna i tvättstugan Elvis temperament har nämligen inte förändrats.

Och efter en stunds eftertanke tillägger Tony med ett skratt:

– Jag fattar inte hur Suzanne orkar med mig med tanke på att Elvis ärvt mitt humör. Jag skriver nog bäst och roligast grejer när jag mår dåligt, så jag kämpar emot när hon gör mig lycklig, för att inte tappa min berättarröst.