Nanne Grönvall om stökiga uppväxten: ”Bråk, slagsmål och poliser”

Nanne Grönvall ringer strax innan vi ska ses på hennes och maken Peters kontor i Danderyd, inte långt från deras hem. Hon har drabbats av ryggskott och kan bli sen.

– Måste snabbt försöka få tag på en kiropraktor.

En halvtimme senare än ­avtalat dyker hon dock upp, något krökt i ryggen och med smärtstillande i kroppen, snyggt stylad i en iögonfallande klarblå kostym. Plikttrogen som hon är bangar hon sällan och det ska mycket till för att Nanne ska ställa in. Kanske var det just denna egenskap, i kombination med mycket stress, som år 2016 fick henne att krascha och hamna i en rejäl utmattningskollaps.

– Jag hade gigat sönder mig. Ibland körde jag dubbla och till och med tre gig på en och samma dag. Gnistan jag alltid känt på scen fanns inte längre där och det var en känsla jag aldrig någonsin trodde jag skulle uppleva. Jag var så tom inombords, säger hon medan vi slår oss ner i en soffgrupp.

Nanne Grönvall gick in i väggen

Ända sedan år 1985 när Nanne slog igenom har hon haft orden ”Man måste smida medan järnet är varmt” inpräntat i sig. År 1996 kammade hon hem segern i Melodifestivalen med Den vilda tillsammans med gruppen One More Time. Tre år senare släppte hon Avundsjuk och år 2005 kom mega­hiten Håll om mig.

– Jag har hela tiden varit väl medveten om att man inte är större än sin senaste hit och i alla år hann jag knappt hem och tvätta efter en turné innan jag skulle ge mig ut på nästa, säger Nanne och stönar till av smärta när hon ska ändra ställning i fåtöljen samtidigt som Peter kommer in från kontoret med en kopp kaffe med havremjölk.

Nanne menar att det inte är konstigt att vi kvinnor är överrepresenterade i statistiken över utmattningssyndrom.

– Vi ska göra många saker samtidigt, försöka förverkliga oss själva och samtidigt se till att alla andra har det bra. Det håller inte i längden.

Läs även: Tareq Taylors väg till ett lyckligare liv: ”Jag har varit brutalt ärlig”

Rollen som drottning i musikalen Snövit blev spiken i kistan för Nanne.

– Jag tog mig igenom alla scener men jag var som i ett töcken. Jag gick på autopilot men var så förtvivlat trött. Ibland gick jag in på toa mellan scenerna och bara grät.

Efter sista föreställningen skulle alla i ensemblen gå ut och äta. Men Nanne satt på sitt hotellrum och grät. Hon förmådde inte göra något alls mer än att ringa hem till Peter. Då sa han till henne att hon skulle sjukskriva sig.

Nanne hade ledigt en vecka innan sommarens spelningar skulle börja.

– När jag kom hem från Snövit-turnén föll jag bara ihop. Jag kunde inte sluta gråta och det var som en vulkan av ångest som vällde fram. Min hjärna kraschade och jag kunde inte ta in dialoger, jag förstod liksom inte vad Peter sa när han pratade med mig.

Sjukskriven under ett år

Följande dagar bestod av att sova, gråta, sova, gråta … Nanne som annars sett sig som en social person kunde plötsligt bli stressad av andra människor eller minsta ljud. Symtom efter symtom hade då lagts på varandra under flera års tid. Hon drabbades av minnesluckor, panikångest, orkeslöshet och dåliga njurvärden. Nanne blev sjukskriven 100 procent under ett år för allvarlig utmattningskollaps.

– Hjärnan är en fantastisk mekanism. Nonchalerar man hjärnans signaler så slutar den kämpa åt dig. Jag tvingades plötsligt att lägga om hela mitt liv för att i stället kunna prioritera min hälsa.

Visst har Nanne jobbat och varit aktiv sedan dess, men egentligen är det först sedan förra året som hon inte känner sig lika lätt stressad längre eller får panikångestattacker bland andra. Idag kan hon öppna mejlen utan att bli stressad när hon inser hur många mejl som måste läsas och besvaras.

Läs även: Malin Mendel om sitt frihetsbehov: ”Så häftigt att få vara ute i världen”

– Jorden går inte under om jag inte läser alla mejl eller hinner med alla göromål just idag.

I mångt och mycket har Nanne nog aldrig varit så trygg i sig själv som hon är nu.

– Jag är mer försiktig och medveten om var min stresströskel ligger. Jag har börjat lyssna på mina varningssignaler helt enkelt, säger Nanne som på sätt och vis mår bättre än vad hon någonsin gjort.

Nanne the best – The music of Tina Turner

I höst drar hon ut med turnén Nanne the best – The music of Tina Turner och känner sig mer peppad att stå på scen än vad hon gjort på mycket länge. Att hon dessutom ska framföra sin förebilds låtar känns som ett privilegium.

– Jag har vuxit upp med Tina Turner och som sexåring stod jag framför spegeln och sjöng låtar som Proud Mary och Son of a Precher man. Tina var unikt karismatisk både som scenartist och person och har alltid varit en stark kvinnlig förebild för mig.

Nanne menar att Tina var en av få kvinnliga artister som vågade svettas på scen.

Läs även: Magnus Carlsson om sin blyga sida: ”I privata sammanhang blir jag otroligt generad”

– Likt de manliga rockartisterna struntade hon i sådant där, Tina körde så det rök, utbrister Nanne som haft musik i sitt liv så länge hon kan minnas.

På roliga timmen brukade hon uppträda genom att sjunga eller göra sketcher.

– Då, när jag växte upp var musik något man kunde syssla med på roliga timmen. Där­efter skulle man göra det viktiga, som matte och svenska. Redan då signalerades att musik inte är något som man kan försörja sig på. Det tycker jag är synd men jag tror och hoppas att den där inställningen har förändrats idag. Vi musiker är hårt arbetande företagare som bär på ett stort ansvar och som hela tiden måste hålla oss aktuella så att vi kan försörja oss.

Nanne har fyra barnbarn

För Nanne är musiken ett sätt att uttrycka sig, vare sig det är sorg eller glädje hon vill sätta ord på. Hon refererar till dokumentären om Celine Dion som hon nyligen sett.

– Jag kan verkligen förstå vilken sorg det måste vara för Celine att inte längre kunna använda sin röst. Det är samma sak som för en hantverkare som plötsligt inte kan ­använda sina händer längre. Sång och musik har gett styrka och kraft till människor i alla tider. Och när jag var som sjukast var det faktiskt musiken som hjälpte mig tillbaka. Jag som egentligen är en rocker låg och lyssnade på Sam Smiths ballader om och om igen. Hans röst och låtar gav mig ett lugn.

Det som gör Nanne lycklig, vid sidan av musiken, är tiden hon och Peter får tillbringa med sina fyra barnbarn. Hon beskriver det som en ytterligare dimension av kärlek och att barnbarnen skulle vara ­livets efterrätt är ett uttryck som verkligen stämmer.

Med tonåringarna brukar de gå ut och äta på restaurang, med ettåringen är det fortfarande lite trevande eftersom hon helst vill vara närmast sina föräldrar och med fem­åringen är det full fart.

Läs även: Amanda Jansson: ”Att våga berätta om min ångest stärkte mig”

– Ibland sover Hugo över hos oss flera nätter i sträck, vi går till lekparker eller lekland. Det är full fart och även om det är helt fantastiskt mysigt så känner vi efter de där dagarna fulla med bus och fart att vi båda är över 60. Åldern tar ut sin rätt.

I sin egen roll som mamma har Nanne alltid förespråkat rättvisan.

– Det har varit viktigt för mig att visa dem att de alla tre betyder lika mycket. Jag har till exempel visat det genom att hälla upp precis lika mycket saft i glasen. De har lärt sig att om det endast finns en kaka på fatet delar man den på tre, ingen av dem har någonsin roffat åt sig. De har aldrig rykt ihop och bråkat utan kunnat resonera och diskutera med varandra.

År 2006 drabbades Nanne av bröstcancer och under den period då hon och familjen svävade i ovisshet kändes det extra viktigt för henne att veta att deras tre barn skulle ha en bra relation till varandra.

– Ingen visste hur det skulle gå för mig, men jag kände en trygghet och tacksamhet inombords över att våra barn är så måna om varandra. Som förälder är det viktigt att känna att ens barn kan stötta varandra den dag man försvinner. Vi vet att våra tre killar kommer att ta hand om varandra den dag jag eller Peter går bort, menar Nanne.

Peter Grönvall och Nanne har varit ett par i 37 år

Det har gått 37 år sedan Nanne och Peter blev ett par. Till en början spelade de tillsammans i två olika band och var endast kollegor, men när deras respektive kärleksrelationer tog slut lärde de känna varandra på ett nytt plan.

Peter hade sina fördomar och trodde att Nanne var en raggarbrud (inte konstigt ­eftersom hennes senaste två pojkvänner var raggare). Nanne å sin sida trodde att Peter var en osocial, insnöad syntnisse.

– Men Peter var och är den jag kan prata om allt med. Vi är varandras bästa vänner och delar varandras humor. Jag tror inte det går en dag utan att den ene får den andre att skratta. Jag tycker också att vi är duktiga på att bejaka varandras olikheter.

Läs även: Alex Letic om den omvälvande resan till Brasilien: ”Hjärtskärande”

Till exempel dricker Peter ingen alkohol men när Nanne är på fest tar hon gärna några öl eller dricker vin.

– Peter har alltid velat åka hem om folk har druckit, festar och har trevligt. Jag, som är på samma nivå som de andra vill hellre stanna kvar. Detta blev en grej mellan oss. För antingen fick vi åka hem tidigt och jag blev sur. Eller så stannade vi kvar på festen, men då blev han sur. Då sa vi att om vi ska kunna leva tillsammans så måste vi bejaka varandras olikheter och det gör vi idag. Vi respekterar ­varandra som individer och stänger inte in varandra, vilket jag tror är en av styrkorna i vår relation.

Växte upp med missbruk i hemmet

Nanne berättar hur hon växte upp i ett hem med alkoholmissbruk och psykisk ohälsa. Nannes mamma kom från tuffa förhållanden och fick inte den hjälp hon hade behövt.

– Jag har egentligen inte ­något emot alkohol så länge man inte har ett dåligt spritsinne och så länge man inte hamnar i missbruk. Jag såg väldigt mycket av det där när jag var liten, från de män som mamma var ihop med under olika perioder. De var världens gulligaste när de var nyktra, men när de drack kom deras ångest upp i någon form av ilska. Det var mycket bråk och slagsmål och poliser, säger Nanne och menar att hon själv inte bär på dåligt spritsinne.

Eftersom Peter aldrig druckit har Nanne inte heller gjort det så länge hon varit hemma, fram till pandemin.

Läs även: Sissela Kyle om saknaden efter mamman: ”Tråkigare utan henne”

– Då började jag ta mig ett glas vin medan vi såg en film eller så. Jag är naturligtvis vaksam men jag känner ingen oro över att hamna där mamma var.

Vid sidan av förberedelserna inför Tina-turnén skriver Nanne nu parallellt på en biografi om Arvingarnas karriär och turnerande. För några år sedan släppte hon romanen MeloDrama Queens och skrivandet gav mersmak.

– Jag har landat i mitt skrivande och att berätta om just Arvingarnas historia känns som ett roligt uppdrag, det är ju väldigt ovanligt att som band ha en fot i dansbandslivet och den andra i pop- och schlagervärlden, säger hon och vrider krampaktigt på överkroppen. Hon har fått en tid hos kiropraktorn och ska nu få en behandling.

– Hade jag haft en spelning idag hade jag inte kunnat ta den, säger Nanne och berättar vidare att nu måste hon passa på att vila så mycket det bara går.