Försiktig och snäll, så beskriver Magnus Carlsson sig själv som barn i Borås, där han växte upp. Och han var väldigt rädd för att göra fel eller förstöra saker.
– Som äldst av tre killar blev jag Bror Duktig, den mer ordningsamma medan de andra två var av det vildare slaget.
Intressen som familjen sysslade med var bland annat bilar och jakt, men Magnus sökte sig i stället till musikens värld. Visst, hans mamma och morfar sjöng bra, men ingen i hans släkt har ägnat sig åt musik och han har själv frågat sig var han fått denna begåvning från.
– Men mina föräldrar uppmuntrade mig verkligen, köpte hem skivor som jag ville ha och satte mig i kyrkans barnkör redan som sexåring.
Läs även: Benjamin Ingrosso om kraschen: ”Tappade talförmågan och bröt ihop”
Magnus Carlsson är blyg privat
Magnus lärde sig att spela allt från trombon och kontrabas till gitarr och elbas. Men den främsta utbildningen har han i klassisk sång och piano. Han berättar att hans lärare på skolans avslutningar brukade fösa fram honom för att han skulle stå längst fram och sjunga solo.
– Jag var otroligt blyg och tyckte det var läskigt att stå på scen, men samtidigt älskade jag det. De andra killarna tyckte om bilar och tjejer, men det var inte intressen jag kunde identifiera mig med, menar han.
Blygheten på scen försvann med åren. I tv-rutan och på scenen är han ”Show-Magnus”, men privat är han fortfarande ”Den blyga och generade”. Han säger själv att han är två personligheter i en.
– Så fort jag står i centrum i privata sammanhang blir jag otroligt generad. Det kan förstås bli lite svårt om folk förväntar sig att jag ska vara på samma sätt som jag är på scen, för det är jag inte. Jag har ett slags av- och på-knapp, säger han.
Magnus Carlsson
Ålder: 50 år.
Familj: Maken Mats och hunden Cooper.
Bor: I Stockholm.
Gör: Artist.
Aktuell: Turnén It´s my party.
Firar 30 år om artist
Egentligen tänkte Magnus gå ekonomisk linje i gymnasiet, för även om familjen stöttade hans intresse för musik behövde han ju ha ”Ett riktigt jobb”. Men han sökte också till musiklinjen i Göteborg.
På vinst och förlust åkte han dit för inträdesprov även om han inte vågade hoppas på att komma in. Men det gjorde han och sedan dess har det bara varit musik i Magnus liv. I år firar han 30 år som artist och han beskriver sitt jobb som ”förbaskat roligt”.
– Jag har så kul på scen och ser det inte som ett jobb. Musiken är där jag lever. Hela mitt liv cirkulerar kring fenomenet musik och det går hand i hand med en önskan och vilja att göra människor glada. När jag märker att min publik har kul i lokalen eller när jag får uppskattande mejl efter en spelning betyder det att jag är på rätt plats.
Läs även: Lasse Kronér om oväntade arvet efter Oldsberg: ”Typiskt Ingvar”
Eftersom Magnus är så tillbakadragen privat och inte vill stå i centrum eller bli firad utanför scenen tog han till knepet att fira både sina 50 år på jorden och 30 år som artist, genom artistperspektivet. Det är därför han nu med föreställningen It’s my party firar med folket.
– Jag förväntar mig inte att bli hyllad med tårta och sånt, detta är en show som ser tillbaka på det som varit, men som också blickar framåt på det som kommer. Det blir mer en fest med publiken än en hyllning till mig.
Magnus Carlsson om att fylla 50
Även om Magnus inte känner sig bekväm med att stå i centrum på sin födelsedag, känner han sig lugn med att bli äldre.
– Min syn på ålder och själva siffran har förändrats något vansinnigt. När man som liten tittade på någon som var 50 tänkte man ju att den personen redan hade ena foten i graven. Men nu ser man 70–80-åringar som är värsta krutpaketen, säger Magnus och räknar upp artister som Björn Ulvaeus, Tomas Ledin och Lasse Holm. Och hans egen svärfar.
– Jag är inte längre rädd för siffror, man behöver nämligen inte bli gammal bara för att man blir äldre.
Magnus tror också, att som artist, hinner man inte skrumpna till. Man är alltid på väg någonstans, alltid i ett flöde och både fysiskt och mentalt är varje scenuppträdande ett rejält träningspass.
Lämnade Barbados för Alcazar
När han ser tillbaka på sina 30 år som artist är Magnus stolt över de beslut han fattat. Till exempel att han lämnade ett framgångsrikt band som Barbados för att bli fjärde medlem i Alcazar.
– Branschfolk tyckte att jag var dum i huvudet som hoppade av efter tolv års succé med Barbados, men jag kände att det var det jag ville. Jag har stångat mig blå för min egen övertygelse när folk utifrån velat annat för mig. Det har funnits många sådana vägskäl under min karriär, men för mig är det viktigt att det känns rätt i hjärtat.
Magnus har jobbat som artist ända sedan gymnasietiden (han turnerade under helgerna och gick i skolan under veckorna). Detta gjorde att han aldrig riktigt rotade sig någonstans, särskilt under tiden med Alcazar då han uppträdde på scener i hela världen. Det livet passade honom perfekt då och han älskade livet i turnébussarna, att alltid vara på väg någonstans.
Idag är han gift, har hus, hem, bil och vovve och när han är klar efter en spelning kan han känna en längtan hem.
Läs även: Sissela Kyle om saknaden efter mamman: ”Tråkigare utan henne”
– Sedan jag gifte mig med Mats och vi skapat vårt lilla familjeliv känner jag mig rotad. Jag har nu en plats, en nollpunkt att utgå från, mitt hem.
På frågan om Magnus trivs bäst som soloartist eller som en medlem i en grupp, svarar han att det finns fördelar med båda.
– Det är kul att jobba i grupp för att man hela tiden har någon att dela både motgångar och medgångar med. Men det kan också vara skönt att, som nu, vara sin egen. Man slipper kompromissa eller göra avkall på vissa saker. Jag har ändå en kompetent stab som fungerar som ett slags bollplank runt omkring mig och som jag känner mig trygg med och kan luta mig mot.
Träffade maken Mats på gymmet
Magnus är mån om sina fans och har en fin relation med sin publik.
– De är väldigt engagerade. Efter varje konsert har jag alltid signeringar och tar mig tid för selfies och liknande. Så har det varit sedan jag började och även om jag inte kan namnen på alla så börjar jag lära mig från vilken stad de kommer. Man har byggt upp en vänskap och följer dem genom livet. Många var barn när de började följa mig och nu är de vuxna och har egna barn som kommer med till föreställningarna, det är såklart jättekul!
Som om det inte vore nog med jubileum detta år firar Magnus och Mats snart 20 år som par. De träffades på gymmet och Magnus minns hur de båda först sneglade på varandra i speglarna.
– Jag trodde att Mats var tillsammans med en tjej på gymmet, men det var bara en kompis. Hon knuffade ihop oss och sa åt oss att ta en fika ihop, vilket vi gjorde och sedan dess har det varit vi.
Mån om att hälsa på alla
Lägligt i samtalet dyker maken Mats upp. Efter vår intervju ska han nämligen skjutsa Magnus till en tv-intervju. Vi börjar prata om vad de egentligen fastnade för hos varandra då för snart 20 år sedan. Magnus säger att det hade med Mats sätt att röra sig på.
– Det var en kombo av hans utstrålning, utseende och sätt att föra sig på. Han rörde sig så moget och världsvant på något vis. Det finns ett jävla anamma hos Mats, alltid ett driv framåt och dessutom är han enormt kompetent. Jag har alltid dragits till människor med självförtroende och som står med fötterna stadigt på jorden. Mats är en sådan person.
Mats berättar att han alltid har varit så imponerad av Magnus.
Läs även: Jill Johnson: ”Jag valde mig själv och blev en bättre person”
– Det som alltid gjort Magnus som någon form av förebild för mig är att han tycker, tänker och tror gott om alla. Han är också väldigt chosefri, aldrig bitter och framför allt är han otroligt bra på att ta in människor. På väg upp till scenen är han till exempel alltid mån om att hälsa på personalen när han går förbi dem. Han är väldigt duktig på att se alla, säger Mats.
Han menar, att efter hans många år inom affärsvärlden, är det lätt att bli cynisk, att man får en känsla av att det kan finnas en dold agenda, baktankar eller utnyttjande av förtroende. Något sådant hittar man inte alls hos Magnus, säger hans make.
Magnus Carlsson om längtan efter barn
Kärnan i deras relation tror Magnus handlar om att de delar varandras vardag.
– Allt jag upplever i min karriär kan jag dela med Mats. Han är någon som står bredvid och ger oss möjlighet att anpassa våra liv efter varandra. Sedan har vi ju nästan samma humor, säger Magnus. Vi gillar båda brittisk humor. Men Mats humor är tio gånger torrare än min. Jag är ju uppvuxen i en turnébuss och har en mycket mer brutal humor…
Efter så lång tid tillsammans, tror Magnus att man dessutom blir ett slags enhet.
– Knepet är att inte bli en tvillingkopia av den andra utan att tillåta sig själv att vara den man är och få behålla sina små egenheter. Det tycker jag vi har gjort och det har visat sig vara ett bra koncept, säger Magnus och menar att en sådan egenskap kan vara hans envishet.
– Jag kan vara rejält envis, men har ändå lärt mig att ge efter ibland, medger han och tänker att det också är den egenskapen som varit hans drivkraft, den som gjort att han aldrig gett upp. Allt ska bara gå!
Läs även: Loreen om karriären, barn och att fylla 40: ”En enorm frihet”
En stor skillnad mellan dem är att Magnus jobbar bäst under press och därmed väntar lite för länge innan han sätter igång med olika projekt. Mats är precis tvärtom, han är den som sparkar Magnus i baken när det behövs.
– Medan Magnus är konstnären så är kanske jag den mer praktiska.
Under flera år talade Magnus och Mats om huruvida de skulle försöka få ett barn eller inte.
– Det har absolut funnits en längtan, men frågan är om vi drogs med i de där tankegångarna på grund av att vi förväntades av samhället eller omgivningen att vilja ha barn, att barn nödvändigtvis skulle höra till livets gång. Det var en slitsam fråga och vi bollade den fram och tillbaka. Vi undersökte olika tillvägagångssätt. Det finns så fruktansvärt många barn i världen som ingen vill ha, som bor på barnhem och inte har det så bra. Men dessa barn får vi inte möjlighet att ta hand om eftersom dessa länder inte tillåter adoption till samkönade par. Ska vi då gå surrogatvägen och betala för att sätta ett barn till världen när det redan finns så många barn som längtar efter föräldrar?
Färdig med utelivet
För Magnus och Mats blev det ett moraliskt dilemma. Men det där utkristalliserades efter ett tag. De konstaterade att ett barn ändå inte passade in i deras livsstil.
– Med det sagt, vi har vänner som turnerar runt och har barnen med sig där det fungerar jättebra. Men vi gillar båda att vara lite spontana, känner vi för att dra till New York nästa vecka så gör vi det, säger Mats.
– Egentligen har vi alla pusselbitar på plats, men det tog ett tag innan vi kom till den insikten. Idag känns det skönt att vi har kommit till ett beslut. Dessutom, menar Magnus, har paret många barn runt omkring sig och dessutom är de tillsammans med tennisproffset Nicklas Kulti gudfäder till ett av Charlotte Perrelli och Anders Jensens barn.
Läs även: Sanna Nielsen om sin uppväxt: “Jag fick lära mig att inte sticka ut”
De har hunden Cooper som betyder jättemycket för dem och håller dem på jorden.
– Det går inte att trava runt med honom i glitterbyxor och bajspåsar i handen, säger Magnus som berättar att han kom till dem under pandemin. Innan Cooper hade de fyra hundar, alla av samma ras, dansk-svensk gårdshund.
– Livet kretsar kring vår lilla familj nu. Vi känner oss lite färdiga med sena nätterna ute på stan. Nu är det hemmalivet som står i centrum utan att det på något sätt känns som en uppoffring.
Tre snabba frågor till Magnus Carlsson
Hur var det för dig att komma ut?
– Då jag kom ut offentligt år 2000 hade min familj redan vetat sedan jag var i 19-årsåldern. När någon i ens närhet kommer ut brukar man säga att den anhörige också går genom en process, det väcker frågor kring barnbarn och oro för att folk ska vara taskiga mot en. Jag hoppas att det är lättare att våga komma ut idag än vad det var då. Det fanns en annan stigmatisering på den tiden och jargongen var, på grund av okunskap, hårdare då. Många har kommit fram till mig och sagt att jag är deras förebild, killar och tjejer som vågat komma ut tack vare mig. Det är värt allt hela den där cirkusen som skedde kring mig år 2000.
Tror du på en högre makt?
– Jag är inte troende, däremot andlig med den aspekten att jag tror på en större makt, något som tar hand om mig och visar mig rätt väg. Egentligen är det ett slags livsåskådning, ett sätt att förhålla mig till livet på.
Vad ger dig livsglädje?
– Jag är en ljusmänniska. Under hösten går jag in i ett slags dvala och allt känns väldigt tungrott. Men varje vår vaknar jag till liv, det är då jag får en massa saker gjorda och jobbar ikapp. Livsglädje är också när man kan zooma ut från livet och se hur allt ordnade upp sig. All den där nervositeten jag kände som ung då jag undrade varför jag inte drogs till tjejer, fotboll och bilar som de andra pojkarna och funderade över vilken sorts liv jag skulle få, idag kan inse hur bra allt faktiskt blev. Det blev ju skitbra.