Vem minns inte hans genombrottsroll som den hårdrocksälskande Göteborgskaraktären Ronny Jönsson i sin svarta lädermössa och röda skinnväst? Eller som pappan i Lotta på Bråkmakargatan? Nu senast spelade han i filmen Knyckertz och snutjakten och till sommaren står han på scen på Vallarnas friluftsteater i uppsättningen Korvfabrikören.
Claes Malmberg spelar Julius Augustsson, en korvkung som uppfinner ett innovativt korvrecept, pepparkorv. Det blir succé och historien spinner kring detta koncept, för samtidigt hotar avundsjuka och en slug recepttjuv fabrikörens lycka. Mer kan Claes inte förtälja.
Claes har alltid haft många bollar i luften. Under sina 40 år i branschen har han skådespelat i allt från teater och revy till film och tv. Men det är när han får möta sin publik live, helst genom komik, som han mår som bäst.
– Det finns inget som slår den publikkontakten, att få andra att skratta är inget man vänjer sig vid. Det är lika roligt idag som när jag fick klasskompisarna att skratta på roliga timmen.
Claes menar att vi människor söker hela livet efter de där små stunderna av lycka och han förklarar att däruppe på scen är han som mest närvarande och som allra lyckligast.
– Det är ju tack vare min publik som jag har kunnat hålla på så länge och jag ser det som ett enormt privilegium. Att göra film och tv är också kul, men mötet med publiken är kärnan.
Claes Malmberg
Ålder: 63 år.
Familj: Flickvän, fem barn och fem barnbarn.
Bor: I Barsebäck.
Gör: Skådespelare.
Aktuell med: Premiär den 30 juni för Korvfabrikören på Vallarna i Falkenberg.
Har fem barnbarn
Vad skrattar du själv åt?
– Små barn. Jag är så fascinerad över små människors sätt att se världen och hantera livet. Bara deras självförtroende är ju otroligt underhållande.
Du har fem barnbarn, jag antar att du blir ordentligt underhållen av dem.
– Ja absolut! Jag har aldrig lekt särskilt mycket med mina barn eller barnbarn. Jag tycker att barn ska leka med barn och hade själv aldrig tyckt om att mina föräldrar stod över axeln när jag lekte. Däremot tycker jag om att umgås och prata med dem, man kan prata med barn på samma sätt som man gör med vuxna och få väldigt mycket tillbaka.
Hur har du själv varit som pappa?
– Ömsom vin ömsom vatten. Jag var ju väldigt ung när jag fick första barnet så han är kanske den som fått lida mest av dåligt faderskap. Sedan har jag väl blivit bättre och bättre för varje barn.
Claes Malmbergs pappa gick bort tidigt
Redan som liten älskade Claes att stå i centrum.
– Jag tyckte om när andra skrattade åt mig och på den vägen fortsatte det. Det har alltid känts roligt att vara rolig och även om jag gjort en del allvarliga roller så vill jag hellre få de som tittar att skratta än att gråta.
Claes pappa var operasångare och skådespelare, men det var inget som han tog del av. Pappan försvann när Claes var i fyraårsåldern och kom aldrig tillbaka igen. När Claes var elva år fick han veta att hans pappa inte längre levde.
– Han dog i sviterna av sitt alkoholmissbruk och jag minns väldigt lite från den lilla tid jag hade med honom, mer känslor än situationer och händelser. Jag kommer ihåg honom som väldigt snäll.
Claes har i vuxen ålder gjort efterforskningar i släktleden och pratat med gamla kollegor. Till exempel kom det fram att hans pappa förmodligen var homosexuell eller bisexuell. Med tanke på den tidens fördomar har Claes funderat på om det kan ha varit skamkänslor som var anledningen till att pappan tog till flaskan.
Claes berättar att han har försonats med sin pappa som lämnade honom och att han, i sin frånvaro, påverkat honom.
– Idag känner jag en jättestor kärlek och även en tacksamhet. Pappa har funnits med i mitt liv. Hans exempel blev en varning, innerst inne visste jag vad som händer om missbruket går för långt. Han gick före och tog de stora stötarna så blev det mindre stötar för mig.
Sorgearbetet efter sin fars bortgång fick Claes i mångt och mycket bära själv.
– Jag hade behövt mer hjälp med att förstå varför och hur han dog. Under många år skuldbelade jag mig själv. Jag hade åtminstone velat gå på hans begravning, för att få ett avslut. Det kanske hade hjälpt mig att få bearbeta sorgen.
Trivdes med att vara singel
Den stora hjälten i Claes liv var hans mamma.
– Ofta glömmer man bort att prata om de riktiga hjältarna i sådana här sammanhang. Jag hade en väldigt djup, sund och kärleksfull relation med mamma.
Claes upplever att många män kan bli flata i sina relationer till sina mammor, men de kunde vara väldigt öppenhjärtiga med varandra. Med tanke på deras grundläggande kärlek kunde de även bråka och argumentera med varandra.
– Det fanns alltid en trygghet bakom allt det där. Mamma var en klok och fin människa, en extraordinär kvinna. Jag är uppfostrad av fler kvinnor än män, vilket jag är glad för, av det skälet att de kvinnor jag mött i mitt liv och i min uppväxt varit väldigt empatiska, trofasta och lätta att prata med. Jag har än idag mycket lättare för att prata med kvinnor än med män, menar Claes.
Apropå kvinnor så har det funnits några stycken i hans liv. Sina fem barn har han fått med fyra olika kvinnor. Senast var han tillsammans med brasilianska Janiana Panchero Silva. De hade ett långdistansförhållande, men till slut kände Claes att han ville leva själv ett tag. Och han trivdes med det.
– När jag hade fått känna på hur det är att vara singel trivdes jag ganska bra med att vara ensam. Jag fick möjlighet att ta ansvar för allting själv och det var rätt skönt att lägga upp tillvaron på egen hand.
Claes Malmbergs nya flickvän
Men singellivet varade inte länge. För ett år sedan drabbades han av kärleken med stor K, en kärlek som får honom att ha kontakt med tonåringen Claes igen.
– Jomen så där pirrigt är det verkligen. Jag är i allra högsta glad otroligt nyförälskad i denna kvinna, vilket är fantastiskt roligt.
Det var inte alls tänkt att Claes skulle gå in i en ny relation nu, men ibland kan man inte planera allt. Han vill inte berätta vem det är utan ska försöka hålla relationen hemlig så länge det går.
– Jag blev på riktigt överraskad och kär på ett jävligt omoget sätt, en känsla som inte går att kontrollera. Jag bara njuter, säger Claes som beskriver flickvännen som en klok, empatisk och fantastisk person som tar Claes med alla fel och brister.
Kärnan tror Claes handlar ömsesidig respekt och ett genuint intresse av varandra och vad de gör.
– Vi ger varandra plats och utrymme, pratar om saker och ting, i vår relation går vi inte och bär på saker, det är väldigt öppenhjärtigt.
De träffades ”i viss mån via jobbet” då de befann sig på samma arbetsplats. Han fastnade för en kombination av egenskaper, men framför allt är hon en klok, rolig och vacker person.
– Jag föll för allt. Det är svårare att förstå varför hon föll för mig, men jag frågar henne inte för då kanske hon får idéer.
Ett år har gått sedan dess och Claes blir bara kärare för varje dag som går
– Jag har lagt ur handbromsen för nu åker vi.
Claes har flyttat nästan 30 gånger i sitt liv och han har funderat över om han har ett slags flyktbeteende.
– Kanske var det så när jag gick igenom mörkare perioder av mitt liv. Livet är en process som landat väldigt väl, men jag har såklart gjort misstag på vägen. Men jag har lugnat ner mig, hittat mina sammanhang och trivs med mig själv idag. Egentligen har jag aldrig känt någon rastlöshet, men däremot gillat att komma till nya ställen. Jag får nog kickar av det där flyttandet.
Skådespelaren är bosatt i Barsebäck
Sedan tre år tillbaka är Claes bosatt i Barsebäck och han har svårt att tänka sig en bättre plats.
– Jag trivs jättebra i Skåne, jag är som en reinkarnerad skåning som hamnade fel. Att bo i Barsebäck är underbart, landskapet gör mig lugn och här hinner jag med mig själv. Lediga dagar gör jag så lite som möjligt. Jag har inga sociala medier och är aldrig uppkopplad, att ha det småtråkigt och bara sitta och fundera ibland är ganska skönt.
I skolan var Claes ”extremt obegåvad”. En dag när han skolkade från lektionen på plåtslagarlinjen gick han förbi den lokala teatern. Av en ren slump fick han sin första teaterroll. Han hoppade av gymnasiet för att bli ett slags hustomte på teatern och sedan dess har karriären gått som på räls.
Han kan inte minnas att han har varit arbetslös en enda dag sedan dess. Förfrågningar fortsätter strömma in och på frågan vad han själv tror gjort honom så framgångsrik svarar han:
– Haha, det har jag frågat mig själv många gånger. Jag har ingen uppfattning om mig själv på det sättet. Jag är ambitiös, det ligger hårt arbete bakom den avspändhet man kanske spelar. Men visst, jag kan själv tycka att, i en bransch som denna, det är jättemärkligt att jag får så många roller. Det är ett privilegium på alla sätt och vis.
Claes känner sig stolt över många olika produktioner, men den mest betydande rollen är hans filmdebut då han spelar pappan i ikoniska Lotta på Bråkmakargatan.
– Den rollen var otroligt viktig för karriären eftersom det också är så oändligt många i flera generationer som har sett de där filmerna. Barn på gatan kan än idag känna igen mig som pappan från Lotta-filmerna.
Överlag menar Claes att han ger sig in i nya projekt ganska bekymmersfritt.
– Jag tänker sällan på slutresultatet, det är magkänslan som avgör om jag ska säga ja eller nej till en roll. Jag är fortfarande oerhört smickrad över att folk vill ha mig.
Missbrukade kokain
Claes vilar i en buddistisk grundsyn på livet. Som nyfrälst ville han berätta för allt och alla, men även här har han lugnat ner sig och menar att buddismen som religion inte har någon mission.
– Var och en får finna den efter behag. Buddismen ger mitt liv en mening och jag mediterar vid behov, men springer inte till en massa tempel titt som tätt. Tron är dessutom som en karta för mig i mina relationer. Det man själv sänder ut får man oftast tillbaka. Jag är inte bokstavstrogen, men för min personlighet passar buddismen bra, det handlar om orsak och verkan. Sedan är jag ju fostrad i ett kristet land och har även en tro på Gud, så frågar någon mig om jag har en tro på Gud så måste jag vara sann mot mig själv och svara som jag känner. Men med djup respekt för dem som inte tror.
Claes var 23 år när han testade kokain första gången. Han tycker det är svårt att prata om missbruk då det kan vara en trigger för många som läser. Han var en osäker ung man som kände sig blyg och tafatt, tog drogen och alla smärtsamma bitar föll på plats.
– Tyvärr blev det en jätteförälskelse för drogen fick mig att känna mig odödlig och lycklig. Men jag ville bara ha mer och mer, men upplevde aldrig den där känslan igen. Sedan var jag fast och situationen blev ohållbar. Vissa klarar av att göra det då och då, men jag var inte den sorten, säger Claes som hamnade på ett behandlingshem i Uppsala där han gick Tolvstegsprogrammet.
Claes om slagen från styvpappan
Vilken är din största last nu?
– Glass. Jag kan äta ett helt paket med isglassar vid samma tillfälle. Tuggar glassen med tänderna rakt av. Det är mitt nya beroende, men inte lika farligt som knarket. Men glassätande är anledningen till att jag är så rund.
Tycker du inte om att vara rund?
– Runda människor som jag förknippas med lathet, dålig kondis eller att man är en dålig människa. Jag såg på handbolls-VM och blev överlycklig när jag såg målvakten i ett lag. Han var bara något smalare än jag, men en helt strålande idrottare. Man måste få se ut lite som man vill. Jag har aldrig personligen haft problem med att vara tjock, men det är så klart inte nyttigt med all denna isglass.
Din styvpappa slog dig. Vad skulle du vilja säga till den lilla Claes, det barnet idag?
– Jag tror att det är viktigt att kunna förlåta människor, annars skapas bitterhet. Förlåtelse är något vi pratar alldeles för lite om. Min styvpappa är förlåten idag och det är inget jag bär på längre. Det som varit har varit, vi har ingen kontakt nu och jag känner ingen bitterhet. Det är lämnat, glömt och begravet.
Finns det något som gör dig rädd?
– Det hemska med att bli förälder är rädslan man får på köpet, att det ska hända barn eller barnbarn något. När barn växer upp kan man inte skydda dem på samma sätt som när de var små. De ska växa själva och det har varit en utmaning för mig att släppa den där rädslan.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag har inga drömmar, jag lever här och nu. Livet får gärna fortsätta som det är nu.
Men kanske ett giftermål?
– Ja, det skulle jag kunna tänka mig. Det är inte uteslutet. Jag har ju varit med några gånger nu och vet åtminstone hur man ordnar en lyckad fest.