Hemma hos Karin Werf i Älvdalen i Dalarna står ett dockskåp som är något utöver det vanliga. För vad sägs om ett sex våningar högt, genuint köpmannahem från 1800-talet? Med bland annat salonger, matsalar och bostäder för tjänstefolket, totalt 20 rum.
Det tog hela tio år för Karin och maken Henry att bygga allt från grunden. De hade förstås en gedigen portion historisk kunskap för att få det att se helt äkta ut.
Karin Werf
Ålder: 90 år.
Familj: Änka med barn och barnbarn.
Bor: Älvdalen.
Gör: Pensionär.
– Jag förstår inte varför det ska vara en sådan uppståndelse kring det här. Själv tycker jag inte att det är så märkvärdigt, säger Karin till Hemmets Journal.
Men det är precis vad det är – märkvärdigt. Karins dockskåp är en historisk ögonblicksbild, mer än bara en prydnad eller tidlös leksak. Skåpet berättar om en tid som flytt. Och länge var det en familjehemlighet som stod i hennes hus hemma i Älvdalen. Ända tills media fick nys om det.
– Nu har det varit ett fasligt ringande. Ja, de kom till och med från tidningen i Mora, säger Karin.
Karin och Henry hjälptes åt med dockhuset
Allt började under en fjällvistelse i närliggande Idre i början av 1990-talet. Karin hade då precis gått i pension och tog några dagars rekreation från vardagen. I Idre köpte hon en veckotidning, där hon läste om en kvinna i Norrköping som byggt sig ett eget dockskåp.
– När jag kom hem frågade jag Henry om han inte kunde hjälpa mig att snickra lite möbler.
LÄS ÄVEN: David von Schinkel grundade leksaksmuseet i Stockholm: “Projektet tog nästan livet av mig”
Det gjorde han så gärna och Henry blev så betagen i projektet att han bara fortsatte att bygga möbler. Karin är duktig på historia och har känsla och kunskap om den tidens inredning.
Tillsammans satt de i källaren under ändlösa timmar och arbetade. Han gjorde möbler och hon sydde, vävde och stoppade möbler.
Inredningen går i 1800-talsstil
I skåpet hittar vi en exakt miniatyrkopia av den säng som kung Oscar I köpte till en av sina älskarinnor, Emilie Högqvist. Och en utsökt schäslong. Att allt detta har krävt en hel del historiskt kunnande förstår man.
– Jag är väldigt intresserad av att läsa om historia. Visst hade det varit enklare att inte göra det i 1800-talsstil, men det var så vi ville ha det, säger Karin.
När det kom till tapetseringen fick Karin verkligen vända på varenda sten. Hos färghandlaren i Älvdalen fick hon en hel del värdefulla tapetprover, men också från en gammal handväska där insidan blev en utsökt gobeläng till salongen.
– Det var väldigt populärt med gobeläng på den tiden.
Det skulle vara mycket rysch och pysch i inredningen.
Under arbetet hittade Karin och Henry på en berättelse om paret Axén, dockorna som bor i deras dockskåp. Maken är köpman och har många bekanta i stadens fina kretsar. Frun härskar i hemmet och de har en uppsjö tjänstefolk som hjälper dem att hålla det stora huset levande.
– Vi tänkte mycket på vilka de var och vilka behov man kunde ha i ett sådant hem, säger Karin.
Hittade på berättelse om dockorna
Givetvis är herrskapet, som tiden påbjöd, ständigt uppassade av sitt tjänstefolk. Och i det stora köket, där husorna tillreder maten när paret Axén håller sina balunser för stadens andra societetspampar, hänger tunnbröd och pepparkakor.
– Jag har bakat dem själv, men det var ett bra tag sedan och nu håller de på att bli lite bleka, säger Karin.
LÄS ÄVEN: Se Monikas temperaturfilt – mönstret visar vädret i Lycksele
I rummen står också kakelugnar, precis som det gjorde i hemmen på den tiden, och i köket finns en riktig liten spis, helt byggd i plåt av Henry. När han snickrade, snidade och slog plåt arbetade Karin på sin sida av bordet med textilierna.
– Allt växte fram undan för undan, säger Karin.
Men så en dag blev Henry sjuk och lämnade familjen och jordelivet. Kvar stod Karin med dockskåpet som de byggt tillsammans.
Karin har fyllt 90 år och hon arbetar inte längre med dockskåpet. Men ibland ställer hon sig och tittar på deras gemensamma skapelse och funderar på om det skulle
behövas något mer.
