David von Schinkel grundade leksaksmuseet i Stockholm: “Projektet tog nästan livet av mig”

Titta! Där ligger Kronblom på en soffa, ropar en förtjust morfar och kastar en längtansfylld blick på den vilsamma positionen.

Men barnbarnet är outtröttligt och vill nu absolut ta ett dopp i farbror Joakims badkar fyllt med guldmynt. Morfar suckar och vänder motvilligt soffan ryggen. Han fastnar vid de glänsande ångmaskinerna och ser ut att drömma sig till svunna tider.

Det är lätt att gå i barndom inne på Bergrummet, det imponerande leksaksmuseet i Stockholm. Här finns så många roliga saker.

Minnena kastar sig över. Den speciella doften av mjuk plast, gnisslet när mekaniska leksaker dras upp, den oemotståndliga lusten att genast möblera om i dockskåpet. Städa lite. Låta dockmamma och dockpappa vila i den fina rokokosoffan, med hela den pyttelilla kaffeservisen uppdukad. Dockbabyn sover skönt i den lilla, lilla vaggan och husan står med huckle i det välutrustade köket där små kopparkittlar glänser på hyllorna. Anblicken av alla minnen från förr gör en nästan yr.

– Folk kan faktiskt bli lite som galna här, säger grundaren David von Schinkel och skrattar.

Det är lätt att förstå. Få saker väcker så många minnen som just leksaker. Såväl egna som andras och barnens. De man fick – och inte fick. Sakerna barnen tjatade om och som vi föräldrar kanske inte gillade.

David von Schinkel grundade leksaksmuseet i Stockholm: — Avancerad elektrisk leksaksspis från Märklin. Helt fungerande och förmodligen livsfarlig eftersom den drivs med starkström. Från 1930-talet.
Foto: Thomas Hjertén

Pappa samlade först

Leksaker är tidsmarkörer och fångar samhällsutvecklingen – de är karikatyrer av sin samtid. Dockor för pojkar, rosa lego till flickor. Krigsleksaker. Välsvarvade Barbiedockor. Ett litet kärnkraftverk …

Leksakerna speglar både klass och kön. Det må ha varit samma lekar i slott och koja, men leksakerna var från skilda världar. Enkla trasdockor och träbilar, eleganta porslinsdockor och avancerade vrålåk. Kanske var det ena inte roligare än det andra. I leken är fantasin det viktiga.

David lotsar oss genom de vindlande bergrummen. Förbi apor med cymbaler, trampbilar och nallar. Små dockspisar drivna av metatabletter. (Jag var livrädd för dem, för mamma sa att de var jättegiftiga.) Storslagna legobyggen. Tintin och kapten Haddock på väg till månen, Milou i egen rymddräkt. Tennsoldater på tröstlös marsch och bilar, bilar, bilar.

– Jag älskar bilar, ropar David entusiastiskt. Här har vi Ronnie Petersons första bensindrivna bil som hans pappa byggde. Och där – prins Bertils tjusiga trampbil, kungens lilla röda Austin och en Kidillac från 1960.

Allt började i barndomshemmet på Tidö slott. Davids pappa samlade leksaker och fick idén att skapa ett museum. Med tiden blev det många donationer av föremål. Från olika århundraden, ja, faktiskt årtusenden.

Men praktiska problem gjorde det omöjligt att vara kvar på Tidö. Så dök lokalen Bergrummet upp, lämpligt nog placerad på det museitäta Skeppsholmen. Inne i de underjordiska rummen finns nu mer än 40 000 föremål, vart och ett med sin alldeles egna leksakshistoria.

Museum för alla

Inte mindre än 42 konstnärer har varit inblandade i bygget. Designat montrar, skapat ljud- och ljuseffekter, byggt fantastiska små landskap med djur, bilar, hus, dockor. Här finns livet på bondgården, djungeln, rymdstationen och praktvillan från sekelskiftet. Det är svårt att sluta titta. Och omöjligt att sluta minnas.

– Vi vill skapa roliga möten mellan olika åldrar. Föräldrar, far- och morföräldrar, barnbarn.

David har en vision – ett museum som passar alla. En mötesplats för olika åldrar och olika sorters publik. Små barn, pensionärer, familjer. Här ska dementa få hjälp att minnas, dyslektiker kunna ta del av lättlästa texter, turister och invandrare få förklaringar på sina egna språk.

Montrarna är i olika höjd och storlek, anpassade för små och stora barn, rullstolsburna, äldre. Påhittiga tekniska lösningar ska göra det möjligt för alla. Vissa dagar är det specialvisningar för dementa. David har så många idéer. Han brinner för sitt museum.

– Men det kostade mig nästan livet. I slutspurten arbetade jag dag och natt. Till slut föll jag ihop och fick en hjärnblödning, säger han och skakar på huvudet, som åt sin egen dumhet att slita så hårt.

Men vad gör en eldsjäl som brinner? Jobbar i allt högre tempo, utan tanke på andrum. David ville hålla tidsplanen, dygnet har bara 24 timmar och kort innan museet skulle öppna small det till i huvudet.

Följden blev en lång sjukhusvistelse och konvalescens. Nu är han på benen och brinner som förr men oroar sig fortfarande för att ansiktsförlamningen märks. Det gör den inte.

– Jag tar det lugnare nu, säger han bestämt.

Jag tvivlar en aning. David har höga ambitioner och ekonomin är ett ständigt bekymmer. Han har både satsat egna pengar och fått donationer. Men räcker det? Entreprenörens ständiga mardröm är alltid närvarande. Men besökarna strömmar till.

Kungligt barnsligt

Vi tar en paus i fiket och bredvid oss sitter Lo, 3 år, som får godis med det lilla tåget som går längs borden. En av alla små roliga detaljer som finns här. Hela Bergrummet är fullt av överraskningar. Små titthål i montrarna. Ett discorum för den danssugne. En hemsk hand under en säng, en hemlig ingång till gosedjursrummet.

– Kom, morfar. Du kan! säger en liten flicka ivrigt och försöker dra in honom genom den låga ingången.

Bergrummet är ett leksaksmuseum som passar minst lika bra för oss med några år på nacken. Ja, kanske till och med bättre. Till sin hjälp har David också leksaksveteranen Peter Pluntky som granskar texter och står för historiska fakta. Peters eget leksaksmuseum har sålts och flyttat till Rom.

I den stora kungliga montern finns till exempel prinsessan Sibyllas docka, prins Gustav Adolfs fotbollsspel från tidigt 1900-tal och prins Lennarts ABC-bok skapad av hans mamma, prinsessan Maria.

Där marscherar ett antal tennsoldater med musikkår från 1910–1914, tillverkade av Gamla Santessonska tenngjuteriet i Stockholm, tillsammans med drottning Elizabeths eleganta kröningsvagn som kungen fick till ryttar-olympiaden 1956. Det året gick OS i Melbourne, men Stockholm stod värd för ridtävlingarna eftersom inga hästar fick föras in till Australien utan karantän.

LÄS ÄVEN: Se bilderna från drotting Elizabeths Sverige-besök 1956 & 1983

Vår kung har alltid varit road av fordon och maskiner och vi kan beskåda hans roliga garage från brittiska Tri-ang med bilar från Dinky Toys. Sötast är nog den blågula tigern som kungen själv slöjdat. Inte konstigt att
David verkar ganska nöjd med sin samling.

– Här ska det alltid hända saker! Det ska vara ett föränderligt museum så att besökarna vill komma tillbaka,
säger han.