Agneta Tjäder kom över historien om Ester Andersson av en slump. Hon hade just avslutat en bok om sin släkt när en släktforskare i Fritsla kontaktade henne eftersom deras släktgrenar korsats i San Francisco i början av förra seklet.
Släktforskarens morfars mormor hette Emma och var gift med Agnetas mormors kusin Ragnar Andersson i USA. Han hade hittat Ragnars dödsannons i en amerikansk tidning och spårat upp Agneta den vägen. Hon var väl bekant med den delen av släkten och hade träffat Ragnar i sin ungdom och haft täta kontakter med hans och Emmas barn Ethel och Hugo, liksom med deras barn.
Så fick Agneta frågan om hon kände till Ester – Emmas okända dotter som alltså såldes på barnauktion och levde i armod medan Emma levde ett gott liv med man och barn i San Francisco. Agneta blev helt tagen. Hon tog genast kontakt med sina amerikanska släktingar, men ingen hade hört talas om Ester.
– Jag kunde inte släppa tanken på Ester, säger Agneta. Det var så gripande!
Agneta har satt sig till rätta i soffan hemma i vardagsrummet i Ulricehamn. Utanför fönstren skymtar den långsmala sjön Åsunden, där hon och hennes man Göran har sitt sommarhus på andra sidan. Hon är väl bekant med omgivningarna, är guide i området och har skrivit flera böcker med anknytning till bygden.
LÄS ÄVEN: Erik fann sin biologiska familj i Kanada: ”Jag ville tacka mamma för livet”
Hon lämnar över en bok som hon gjort tillsammans med fotografen Jan Töve och som handlar om Änglagårdsbygden, den trakt i närheten där Änglagårdsfilmerna
spelades in. I praktiskt taget hela sitt liv har Agneta jobbat som journalist och hon är fortfarande kvar i branschen.
– Jag har hållit på i 60 år, ända sedan jag började på Västgöta-Demokraten 1962.
På bordet framför oss ligger böcker, bilder och tidningsklipp som hjälper till att hålla koll på år, datum, namn och släktförhållanden.
Agneta Tjäder
Ålder: 76 år.
Familj: Maken Göran, barn och barnbarn.
Bor: I lägenhet i Ulricehamn.
Gör: Pensionär men frilansar fortfarande som journalist. Släktforskare och författare.
Ester visste inget om sin bakgrund
Historien om Ester är hjärtskärande. Hon blev bestulen på sin barndom och sitt förflutna. Det är en berättelse som rymmer det allra värsta som kan drabba en människa: att bli övergiven och leva med en känsla av att aldrig höra till. Det är också en historia om en mor som hela sitt liv bar på hemligheten att hon hade en dotter som hon övergivit.
Man kan anta att det fanns en bitterhet hos Ester över moderns svek och över hur hårt och orättvist livet varit mot henne. Det är i alla fall vad Agneta tror efter att ha forskat om Emma och Ester och pratat med både efterkommande till Ester och med syskonbarnbarn till Emma.
Den som har bringat mest ljus över historien är Esters svärdotter Barbro, som bor i Fritsla tillsammans med Esters son Stig. Hon stod sin svärmor nära och med henne kunde Ester ibland vara förtrolig, även om hon inte slösade med att delge minnen ur sitt förflutna.
– Jag har förstått att Ester kände det som att hon inte visste vem hon var, var hon kom ifrån och var hon hade sina rötter. Hon visste knappt något om sin bakgrund, inte ens varför hon hette Andersson. Hon pratade aldrig med sina barn om känslorna hon bar på, men man förstår ju att hennes liv inte var någon dans på rosor. Man kan ju lätt föreställa sig hur det kändes att ha blivit övergiven av sin mor och dessutom leva i armod.
Barnet auktionerades bort till lägstbjudande
Vi backar till slutet av förrförra seklet. Esters mor Emma växte upp i en liten stuga i Fåglum i Skaraborgs län med 13 hel- och halvsyskon. Hon var bara 10 år när hennes mor dog och hon fick tidigt börja tjänstgöra som piga på en gård i en grannby.
När tjänsten upphörde flyttade Emma till Borås och började arbeta på en textilfabrik. Där träffade hon Algot Andersson Granat, en bondpojke från Seglora, och blev med barn. De två tonåringarna fick Ester 1906 och flyttade ihop i en lägenhet i arbetarstadsdelen Norrby.
Men redan året därpå emigrerade Algot till USA. Han blev inskriven i kyrkböckerna som far till Ester och den lilla flickan fick hans efternamn. Emma tog själv hand om dottern, men det verkar som om hon efter några år drog upp planer för en annan framtid, en framtid där det inte fanns plats för den då 4-åriga Ester.
När Emma var 21 år gav hon sig ut på sitt livs resa.
LÄS ÄVEN: Ensambarnet Stefan fann sina syskon efter dna-test: ”Plötsligt har jag en stor familj”
I maj 1910 steg hon över landgången till den båt som skulle ta henne till ett bättre liv i Amerika. Där gifte hon sig två år senare med Ragnar, som hon förmodligen lärt känna redan i tonåren eftersom han bodde i samma by där hon tjänstgjorde som piga.
Var det hela en slump, eller hade paret gjort upp planer redan hemma i Sverige?
– Jag tror att de träffades i Borås igen och gjorde upp om att emigrera, för när Emma steg i land i New York begav hon sig direkt till Kalifornien, trots att hon hade en bror som bodde i New York. Det var nog ingen slump att de träffades i Amerika.
Emma berättade inte för Ragnar att det fanns en dotter med i bilden. Åtminstone finns det inget som tyder på det, eftersom varken hans barn eller barnbarn kände till henne. Det var en hemlighet som Emma behöll för sig själv.
Innan hon åkte lämnade hon Ester hos en av sina systrar, men när systern inte längre kunde ta hand om sin systerdotter tog myndigheterna vid. Ester auktionerades ut till lägstbjudande på en barnauktion i Borås.
– Hon såldes för 20 kronor om året i underhållsbidrag till en fosterfamilj i Skephult som behövde hjälp på sin ålderdom.
Mamman levde välbärgat liv i USA
I USA levde Emma ett välbärgat liv och fick barnen Ethel och Hugo. De bodde i ett rymligt hus i en trevlig stadsdel i San Francisco. Emma hade fått ett liv som stod i bjärt kontrast till hennes fattiga uppväxt.
Ester, däremot, såldes till det äldre paret Carl och Matilda Andersson, som bodde i en dragig ryggåsstuga. Där fick Ester slita hårt från det att hon blev så pass gammal att hon nådde ner till tramporna på vävstolen i stugans enda rum.
Hon var ren arbetskraft för paret Andersson och ända upp i vuxen ålder vävde hon gardintyg åt en förläggare i Kinnahult, en mil därifrån. Varje gång en väv var färdig gick hon med den till fots den långa vägen till Kinnahult och sedan tillbaka med nytt arbetsmaterial.
– Ester blev verkligen utnyttjad! Hon försörjde mer eller mindre fosterföräldrarna och fick själv ingen lön, har hon berättat.
När Ester var 15 år kom fostermoderns systerson Alfred hem från USA och bosatte sig i stugan. Hans föräldrar var döda och hans moster och morbror behövde hans hjälp i det lilla jordbruket som hörde till torpet.
LÄS ÄVEN: Till sist fick Gun veta sanningen: ”Jag trodde jag hade en pappa – men jag har tre!”
Den 33-årige Alfred fick inte bara ett hem – han fick den 15-åriga Ester på köpet. Efter några år blev hon gravid och födde en son som inte överlevde sin 1-årsdag. Två år senare nedkom hon med ytterligare en son, som bara blev några månader gammal. Men en flicka som föddes efter ytterligare två år visade livsvilja och fick namnet Maj.
Tre månader efter att Maj hade fötts dog hennes far Alfred. Då var Esters fosterföräldrar också döda sedan flera år.
– Enligt Ester var Alfred snäll mot henne. Hon var väl inte van vid att någon brydde sig om henne och kanske var han den ende som någonsin visat henne
närhet. Men vem hade lärt henne om blommor och bin? Förmodligen ingen!
Esters nya man adopterade dottern
Först när Alfred dött uppmärksammade socknen Esters belägenhet och hjälpte henne att få anställning på en större gård, där hon fick ha med sin lilla dotter. 1923 gifte hon sig med Erik Bylander från Fritsla. Han adopterade Maj och köpte ett hus åt sin familj, som snart utökades med två söner, Stig och Rolf.
Enligt Stig gjorde Erik aldrig någon skillnad på Maj och pojkarna. Inte förrän ganska nyligen visste han att hon var hans halvsyster. Äntligen hade Ester fått ett normalt, tryggt liv och en egen familj!
Emma bevarade sin hemlighet hela livet. Först 1937 skrev hon ett brev till Ester, men om det besvarades är okänt. Vid ett tillfälle, när hon och Ragnar besökte hans släktingar i Borås, sökte hon upp sin dotter i Fritsla, men något varmt möte blev det inte. Hon var inte välkommen.
Ester ville inte ha någon kontakt med henne.
– Det var med förvåning jag läste Emmas brev. Visserligen skrev hon att hon var glad att Ester var gift med en snäll man och hade två friska pojkar, men i övrigt handlade brevet om henne själv, om hennes amerikanska barn, om väder och vind och om hennes liv i det soliga Kalifornien. Hon frågade inte med ett ord om hur Ester haft det under alla år och hur hon mådde.
– Jag tror att hon såg resan till USA som en chans till ett bättre liv, att komma ifrån fattigdom och tristess. Ester tillhörde det förflutna. Det fanns ingen plats för henne
i Emmas nya liv. Jag har fått känslan av att hon var en hård och bestämd kvinna. Men hennes liv hade inte heller varit någon dans på rosor. Livet formar ju människor på olika sätt, men visst såg hon ganska kaxig ut, säger Agneta och visar en bild på den vackra Emma som ung.
Halvsyskonen fick aldrig träffa varandra
Ester höll mycket för sig själv, men med svärdottern Barbro kunde hon prata någorlunda förtroligt. Men hon hade svårt att tala om känslor. Och hon berättade inget för sina barn om hur hon haft det. Fast enligt Barbro åkte hon till kyrkogården ibland och lade blommor på Alfreds och de små sönernas grav.
Hur tror du att hon kände?
– Jag tror att hon bar på en rotlöshet hela livet och var bitter över att hon hade blivit lämnad. Barbro har berättat att hon nästan aldrig pratade om Emma.
Trots allt fick Ester ett bra liv så småningom och när hon dog 1985 var hon en älskad mamma, mormor och farmor.
Historien om Ester har gjort starkt intryck på Agneta.
– Det är svårt att föreställa sig hur hon hade det, slitet och armodet. Och tänk att hon såldes på barnauktion för bara drygt 100 år sedan! Det ligger ju så nära i tiden, så nära att jag har träffat Ragnar och blev nära vän med hennes halvsyskon Ethel och Hugo. De höll kontakt med alla sina svenska släktingar – utom med sin syster, som de inte kände till.
– Sista gången de besökte Sverige var 1984, då de stannade hos mig en vecka. Jag bodde i Stockholm vid den tiden, men vi åkte tillsammans till Borås för att träffa deras kusiner. Men ingen av oss visste då att deras halvsyster Ester fanns bara några mil därifrån. Jag sörjer fortfarande att de aldrig fick träffa varandra!
LÄS ÄVEN: Till sist fick Birgitta veta familjens hemlighet: ”Farfar såldes på auktion – av sin egen far”
