Pernilla Bergqvist
Ålder: 55 år.
Familj: Barnen Agnes, 26, och Abbe, 12, samt springer spanieln Noak, 5 år.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Gör: Driver eget som hundjoggare.
Instagram: @hundjoggen
De nio hundarna kommer kutande först, sedan kommer Pernilla Bergqvist. Samtliga springer målmedvetet och i samlad trupp genom parken medan flanerande människor stannar till och tittar på ekipaget. Det ser onekligen rätt häftigt och imponerande ut.
– När jag springer genom Stockholms innerstad brukar japaner peka och ta bilder på oss. De har nog aldrig sett något liknande, säger Pernilla och slår sig ner på en sten med hundarna samlade runt sig.
Hon är, så vitt hon vet, Sveriges enda professionella joggare som på heltid springer med hundar. Uppåt tio mil i veckan brukar det bli. Låter det mycket? Inte för Pernilla som är gammal ultramaratonlöpare. När hon tävlade sprang hon 7,2 mil åt gången på runt nio timmar och pausade bara för strumpbyte och toabesök.
– Jag gillar att slita på vägarna, det är något meditativt med att springa mil efter mil utan avbrott. Jag är byggd för att kuta och har aldrig drabbats av skador. Jo, jag har blivit av med fyra tånaglar, de växer aldrig ut igen. Det blir en del friktion mellan naglar och skor men jag målar ändå inte tånaglarna, så det gör inget.
Svårt att sitta still
Redan som barn i Brämhult i Borås var hennes högsta önskan att få en hund. Och det fick hon. Men så ville hon lära sig mer om hundar och som 9-åring började hon på sin fritid hjälpa till på en kennel där man födde upp taxar, golden retrievrar och cavalier king charles spanielar.
– Jag var inte jätteintresserad av skolan och hade svårt att sitta still. Hundar var hela mitt liv, det enda jag egentligen brydde mig om.
Skolgymnastiken tyckte hon dock var kul och hon tränade även kampsport, basket, längdhopp och löpning. När hon var 28 började hon tävla i ultramaraton och upptäckte att hon hade rätt psyke och fysik för det.
Jobb i säkerhetsbranschen lockade, bland annat som skyddsvakt, ordningsvakt och säkerhetskonsult på flygplats och i butik. Kanske hade hon jobbat kvar än idag om hon inte inlett en relation med en man som visade sig vara mycket våldsam.
Efter flera år lyckades hon frigöra sig men var mentalt stukad och behövde en nystart. Hundar var fortfarande det som gav henne glädje i livet, så hon bestämde sig för att byta bana och börja jobba på ett hunddagis.
– Jag var omgiven av hundar hela dagarna vilket var oerhört läkande. Jag älskar den ordlösa kommunikationen, man behöver inte säga så mycket till hundarna. De vet vad som förväntas av dem ändå.
Lugnare av joggning
Efter ett tag började Pernilla på sin arbetstid jogga med en del av dagishundarna som behövde bli av med energi och tjänsten efterfrågades av allt fler hundägare.
– Vissa hundar mådde bra av mer stimulans och rörelse än andra och för dem räckte det inte med vanliga promenader. När de började jogga med mig blev de lugnare och mer harmoniska.
Pernilla funderade länge på att bli egen företagare och ha som affärsidé att jogga på heltid med hundar. Hon kände flera hundar som blivit “portade” från hunddagis för att de ansågs för stökiga, jobbiga eller aggressiva, men när de fick springa med Pernilla gick det hur bra som helst.
– En del hundar tycker det är jobbigt att vara på dagis och mår bättre i mindre grupp, medan andra älskar det. De är individer och jag värderar aldrig vare sig hund eller ägare och pekar inte finger utan fokuserar istället på att hitta lösningar.
Hon började med att jobba deltid som hundjoggare och till sist insåg hon att hon hade tillräckligt med kunder för att bli sin egen chef.
– Jag får jobba med det jag älskar mest, nämligen hundar. Och att springa med dem är helt fantastiskt. Den mest stökiga hund blir lugn och fokuserad när den får en uppgift, att springa i en flock. De bråkar och slåss aldrig, inte ens hundar som annars anses vara opålitliga och aggressiva.
– När vi gör oss redo för en löptur intar de direkt sin position, de har ofta en favoritplacering i gruppen. Vissa vill springa längst fram, andra vid sidan av mig eller kanske bakom. Sedan kör vi!
Tackat nej en gång
En enda hund under åren som hundjoggare har Pernilla tackat nej till.
– Det var en väldigt stressad hund som skapade oro hos de andra och det kändes inte säkert. Jag ville inte utsätta min fina grupp för den energin. Annars funkar alla mina hundar jättebra med varandra och med min egen hund.
Självklart har Pernilla egen hund, något annat vore otänkbart. Han heter Noak och är en stilig springer spaniel som även han älskar att springa.
– När jag letade efter en hund som skulle vara perfekt för mig och mina önskemål tog jag kontakt med en av Sveriges ledande uppfödare. Och jag är så nöjd, hunden är en stjärna, både mentalt och fysiskt.
Idag har hon 34 hundar som hon regelbundet springer med, vanligen fem–sex åt gången, ibland upp till tio eller elva. Vissa pass är kortare, andra längre, beroende på hund och önskemål från husse eller matte. Många av hundarna springer tre eller fyra gånger i veckan, vilket är önskvärt, menar Pernilla.
– Att springa en timme varannan vecka är bättre än inget men det ger mycket mer om hunden får jobba oftare med mig. Då händer det saker både fysiskt och mentalt. Dessutom är det bra social träning och så får de hundkompisar på köpet.
Hundarna får vänja sig vid att springa i olika miljöer och på olika underlag. Det är bra att blanda, säger Pernilla.
– Att springa omväxlande på asfalt, grus, gräs och i skogen gör att hundarna jobbar med olika muskelgrupper. Dessutom vänjer de sig vid olika saker, som sopbilar, brandbilar, ekorrar och kaniner.
Hennes bakgrund inom säkerhetsbranschen har visat sig vara värdefull, för det gäller att kunna förutse eventuella faror när man är ute med så många hundar på samma gång.
– Jag har kanske 400 kilo hund i koppel, det måste jag ha respekt för. Det är viktigt att jag hela tiden läser av omgivningen och har koll. Plötsligt kan det komma en lösspringande hund, en aggressiv människa, skrikande barn, en dam med rullator, en pensionär i rullstol eller en bil som backar rakt in i oss utan att titta i backspegeln …
Trygghet är viktigt
– Jag vill inte vara med om en olycka och vare sig hundarna eller omgivningen får komma till skada. Det är oerhört viktigt att ägarna känner sig trygga med att lämna sina djur i min omvårdnad.
Med tiden har Pernilla även fått en del konsultuppdrag då hon åker hem till ägare som har något sorts problem med sin hund. Kanske den inte klarar av att vara ensam, vägrar åka bil, är rädd för elsparkcyklar, bits eller tokskäller när det ringer på dörren.
– Jag är inte jättebra på att förklara med ord men jag kan visa ägarna hur jag hanterar situationen och också vänja hundarna vid saker som de tycker är jobbiga. Det blir en sorts kognitiv beteendeterapi under trygga former.
Priset är individanpassat och regelbundna kunder premieras. Pernilla säger att hon inte vill ta några överpriser, hon gör inte det här för att bli rik. Det är snarare en livsstil, säger hon.
– Jag vill att hundarna ska vara glada och ha ett fint hundliv. Och jag har långa, hållbara relationer med både hundar och ägare, vilket ger mig så mycket glädje och tillfredsställelse.
Pernillas råd till hundägare
- Innan du skaffar hund, tänk igenom vad du vill ha. Vilken aktivitetsnivå? Soffhund eller friluftshund? Vilken mentalitet? Enmanshund? Vakthund? Familjehund?
- Köp inte på impuls. Läs på, gör din research och leta upp en bra, välrenommerad uppfödare.
- En liten hund kräver också träning, uppfostran och disciplin. Det är lätt att glömma.
- Om du har svårigheter med din hund, ta tag i det så snart som möjligt, annars kan problemet eskalera. Prata med din uppfödare och be om råd eller kontakta en hundinstruktör.
- Var konsekvent. Hunden måste förstå vad som gäller och då kan det inte vara olika regler olika gånger. Gör det lätt för hunden att förstå vad du vill att den ska göra.