Saltön – Ankis bantning krävde stoppning i Emilys kläder!

Nerbantad Anki blev uppstoppad Emily. – Jag kämpar med min vikt hela tiden och hade gått ner tio kilo sedan förra säsongen, så det blev nödvändigt med lite utfyllnad under kläderna, säger skådespelaren Anki Larsson, 55.

I TV-filmatiseringen av Viveca Lärns sommarsältade böcker om “Saltön” möter vi åter Emily, en kvinna som drömmer om att kunna fylla sitt liv med passion och äventyr.

Under de tidigare säsongerna vågade hon ändra sitt liv men fick sina törnar på vägen. Hon skilde sig, flyttade till storstan och startade ett kafé. Pappan dog och kaféet brann upp. Besviken återvände Emily till “Saltön”.

Nu har Emily tagit över tobakshandeln medan Blomgren målar tavlor med nakna yppiga damer som motiv. Emily är ensam och olycklig, precis som när hela serien började.

Hur är rollen som Emily?
– Jag tycker att hon är en intressant kvinna, men visst är hon lite speciell. Vi har vissa likheter, men vi är också väldigt olika. När jag läste manus till första säsongen av “Saltön” kändes det inte som hon verkligen var en kvinna som levde i min egen tid. Jag hade ingen i min omgivning som varit hemmafru i 30 år.

– Emily hade fått ett barn och var nöjd med det. Hon hade ju också ett speciellt förhållande till sin pappa, doktorn. Trots att hon var vuxen levde hon på något sätt fortfarande i symbios med honom och reagerade svartsjukt på pappans nya kärlek. En svartsjuka hon försökte få bukt med genom terapi.

Emily lämnade sin man och under den andra säsongen avled pappan. Känner du igen dig i Emily som kvinna?
– Ja, kanske lite av den frustration som känns när man fyller femtio och alla frågor man ställer sig då. Ska jag fortsätta att leva på samma sätt som hittills? Klimakteriet som gör att vi kvinnor blir lite svajiga i humöret och kroppen förändras. Man måste tänka om och göra vissa val.

– Emily fick ingen uppmuntran från sin make att söka sig ut i världen. Han ville att hon skulle fortsätta att bre hans smörgåsar, baka bullar och laga mat åt honom i all oändlighet. Det var bekvämt för honom. Men hon vågade ta jobb på pensionatet och där mötte hon mannen med cykeln. Hon lämnade Blomgren och gav sig hän. Sedan vågade hon ta steget och öppnade ett kafé. Där använde hon sitt kunnande i köket och bakade sina goda kakor och bullar.

– Själv skilde jag mig för tre år sedan och jag slåss fortfarande med vad jag ska göra med tillvaron. De känns jättejobbigt att inte ha fast arbete. Jag är frilans och jag har fört samma kamp under trettio års tid. Nu skulle jag kunna jobba jättemycket, när jag lever utan familj och småbarn. Tänk om jag kunde njuta av tiden utan jobb, men jag har det inom mig att man ska jobba. Arbete är centralt i livet och en fast punkt för mig, liksom det sociala i att ha arbetskamrater och vara med i ett sammanhang.

Får du ofta reaktioner från folk på din roll i “Saltön”? – O ja, folk tror att jag är en bekant till dem eller att vi setts i butiken. “Jag känner igen dig,” brukar de säga. “Har vi setts hemma hos den eller den.” Jag tycker det är roligast när de säger att jag är en bra skådespelare. För en månad sedan var det en som tackade mig för alla mina fina roller. Den uppskattningen gjorde mig glad. Men jag har aldrig fått skäll från människor som jag mött ute.

Här är några av huvudpersonerna i den tredje säsongen av “Saltön”: Ulla Skoog, Tomas von Brömssen, Anki Larsson och Claes Malmberg.

Emily arbetar i Blomgrens tobakshandel medan han målar nakna fruntimmer på duk. Hon spionerar svartsjukt på honom och tröstäter godis i butiken. När tröstäter du själv?
– I går åt jag popcorn! Jag kämpar med min vikt hela tiden. Godis undviker jag så mycket jag kan. Jag försöker kolla vad jag äter och helst vill jag få i mig bra mat. Åt en liten chokladbit hos en kompis häromdagen.

I serien använder du gåstavar. Hur motionerar du privat?
– Jag promenerar ofta och periodvis simmar jag. Det viktiga för mig är att röra på mig.

Du hade gått ner i vikt till inspelningen och blev “uppstoppad” så att tittarna skulle känna igen sin frodiga Emily?
– Javisst, det krävdes utfyllnad under kläderna men det ser helt naturligt ut. Jag hade gått ner tio kilo sedan andra säsongen.

Hur lyckades du med det?
– Genom långpromenader. Dessutom undvek jag snabba kolhydrater och sötsaker, men jag åt desto mer grönsaker. Det är svårt att hitta nya vanor och det är ännu svårare att bibehålla dem. Om jag späker mig för mycket då blir jag helt asocial. Jag måste hitta ett fungerande sätt att äta god mat och hålla igen, annars blir livet nästan outhärdligt.

Nu utvecklas Emily från en svartsjukt bevakande till en tillåtande nygift kvinna, som reser till Afrika. Har du själv rest mycket?
– Nej, det kan jag inte säga. Jag har aldrig varit i Afrika, Asien eller USA. Ibland har jag tänkt att nu måste jag ut och resa, men jag tvekar att resa själv. Kanske känner man sig ensam om det händer något, men det behöver inte bli så. Jag längtar efter att besöka andra länder och andra kulturer. Det kanske är dags nu för mig. Jag vet också att man aldrig kan resa bort ifrån sig själv. Resor betyder inte att hitta lyckan utan kan också bli en flykt.

Hur är Anki privat? Beskriv dig själv! – Nog är jag en ganska allvarlig person, men också social. Jag är mån om mina vänner som är jätteviktiga för mig. Jag har gamla kollegor som jag träffar ibland, men vi kan fortsätta våra samtal även när det gått en längre tid. Sådan vänskap är oerhört viktig för mig.

Tomas von Brömssen och Jill Ung som Blomgren och Lotten.

– Livet går upp och ner. Hormonellt är det jättejobbigt ibland, att det svänger snabbt, men det är ju en del av livet. Jag är en kreativ person, och för mig är det berikande att arbeta tillsammans med andra människor.

Du har tre barn, är det någon av dem som går i dina fortspår?
– Min dotter är 24 år och mina två söner 22 och 20 år gamla. Den enda som hållit på med teater är min dotter, men hon har inte fortsatt eftersom hon sett baksidan av yrket, när jag varit utan jobb eller turnerat och varit mycket hemifrån familjen.

Vilka andra jobb har du haft innan du bestämde dig för teater?
– Egentligen inga andra. Jag utbildade mig när jag var 19 år och jag visste redan tidigt på lågstadiet att jag ville bli skådespelare. Då gick jag på Vår Teater. Min mamma var sjuksköterska och det kunde jag kanske ha tänkt mig arbeta med. Men jag höll på med teater på gymnasiet och som 21-åring kom jag in på scenskolan. När jag var 30 år och fått barn, så utbildade jag mig till receptionist och växeltelefonist. Jag gick en AMU-utbildning. Tänkte att jag skulle varva det jobbet med teatern, så fick jag barn igen och hann egentligen knappt jobba alls med detta. Sedan dess har teknikutvecklingen gått framåt snabbt. Antagligen skulle jag behöva en ny utbildning för att klara det jobbet nu.

Varför valde du att bli skådespelare? – Jag får ofta den frågan. Kanske är jag en exhibitionist som vill visa upp mig. Min pappa var lärare och lite av en skådespelare i sitt jobb. Min farmor sjöng lite, så det fanns något där på pappas sida som jag ärvde.

Anki Larssons Emily mediterar.

Finns det något du drömmer om att få spela?
– Jag har spelat mycket barnteater, så nu skulle jag vilja arbeta med klassiker som Shakespeare och Strindberg. Och så skulle jag vilja arbeta kontinuerligt på en teater och få uppleva samarbetet i en fast ensemble. Som frilansare blir jag inslängd i sista sekund. Jag skulle vilja vara med i förarbetet och diskutera pjäsen, varför vi gör på det ena eller andra viset?

Måste man vara en kvällsmänniska för att stå på scen?
– Jag har mestadels arbetat på morgnarna med barnteater. Men jag har inga problem med att gå upp tidigt även om jag inte går och lägger mig tidigt. Jag har arbetat i fria grupper, men även på Stadsteatern i Stockholm där mina kolleger repeterar om morgnarna och spelar på kvällstid.

Hur känns det att se sig själv på TV?
– Numera har jag vant mig vid det. I början var jag väldigt negativ.
 
Har du något roligt minne från inspelningen av “Saltön”?
– Javisst, jag fick rejäla skrattanfall när jag spelade mot Jill Ung. Hon har ett så roligt sätt att säga repliker. Tomas von Brömssen är också himla rolig och vi improviserar en del. Då bubblar skrattet fram och jag måste försöka dämpa mig. Skratt kan vara så härligt förlösande, men ibland skrattar jag så mycket att jag ramlar i golvet. Privat skrattar jag nog inte lika ofta men gärna tillsammans med mina barn och då har jag också svårt att sluta.

I serien lagar du god mat åt “Blomgren”, är du lika duktig vid spisen privat? – Visst är jag jättebra på att laga mat. Gud vad mycket mat jag har lagat under åren till min familj. Har du några fritidsintressen? – Jag är ett filmfreak och går ofta på bio. Jag ser gärna på teater och läser många böcker. Idag ska jag besöka Polismuseet med en kompis. Men jag gillar också att vara ute i naturen och plocka svamp.

“Emily” och “Blomgren” i en öm scen.

Kan du rekommendera en favoritfilm?
– ”I huvudet på John Malkovich”. Jag tycker att här utnyttjar man filmmediet på bästa sätt. Det är en absurd och vacker film full av fantasi. Den är rolig och oväntade saker händer hela tiden.