Berit Trulsson högt i det blå tillsammans med sin hoppassistent Jimmy Sandberg.
Det är onekligen en äventyrlig pantertant vi träffar i västgötska Överlida, där hon bor i stor villa tillsammans med maken Lennart.
– Nja, direkt äventyrlig vet jag inte, men jag har alltid gillat att testa nya saker, kommenterar Berit. Annars är jag en person som står med bägge fötterna på jorden och ofta bägge händerna i jorden. Jag älskar trädgårdsarbete!
Ändå har Britt så ofta hon fått tillfälle gett sig “upp i det blå”. För snart 60 år sedan flög hon den allra första gången.
– Då hade jag och min väninna Cally Lundberg liftat runt i Danmark. Vi hade ont om pengar, så vi hade inte råd med större utsvävningar. Men vi hade reserverat 26.50 var till hemresan för att kunna flyga från Köpenhamn. Det var vad en biljett kostade på den tiden. Jag lovar, färden blev en skakig upplevelse.
Tillsammans med Lennart, och tidigare även familjens fyra barn, har det sedan blivit flygresor över hela världen.
– Men vi har även åkt tåg, t ex transibiriska järnvägen. Dessutom har jag rest till fler olika stränder i Egypten och Västindien för att få snorkla.
Så blev också drömmen om att få hoppa fallskärm verklighet.
– Vår goda vän Arne Gudmunsson och jag har åtminstone de senaste 15 åren pratat om att hoppa fallskärm tillsammans.
– Så i år fyllde Arne 70 och jag 80. Precis före det hade min Lennart blivit återställd efter en svår ögonsjukdom och det kändes underbart. Då tyckte jag att vi äntligen kunde satsa på hoppet!
Självklart rörde det sig om tandemhopp tillsammans med utbildade fallskärmshoppare.
Fantastisk upplevelse
Veteranparet fick besöka flygfältet i förväg för information och så den 12 september, veckan efter att Berit fyllt 80 och på Arnes 70-årsdag, blev det av.
– Jag togs omhand av en duktig hoppare som heter Jimmy Sandberg. Han såg till att jag fick rätt utrustning och så äntrade vi planet tillsammans med en massa andra påbyltade människor – bland annat tolv vana hoppare.
– På 2 000 meters höjd öppnades en dörr i planet och sex erfarna gav sig iväg. Vi såg dem singla neråt och på 4 000 meter hoppade resten av de utbildade. Så var det Jimmys och min tur.
| – Jag hade fått order om att forma kroppen som en banan och så buffade Jimmy ut mig framför sig. Sedan var det fritt fall i knappa minuten innan fallskärmen fälldes ut. Efter det kändes det som vi stod helt still! Allt var så otroligt häftigt.
– Jag såg marken; ett lapptäcke av åker och skog, städer och sjöar, jag såg Arne med sin hoppare, jag såg solen och molnen och jag såg små prickar under oss – för där stod alla våra anhöriga, totalt 70 stycken, och väntade. |
 Berit och maken Lennart tittar ofta på bilderna från fallskärmshoppet. |
Själva nerfarten tog cirka fem minuter. Så landade både Jimmy och Berit helt mjukt. Precis som Arne och hans “assistent” en bit längre bort.
– Så underbart allt var, minns Berit med ett brett leende. Arne var lika betagen.
Nere på marken mötte förstagångshopparnas släkt och vänner. På ett plakat stod präntat vad ett av Berits tre barnbarnsbarn, 3-åriga Miranda, sagt när hon hört om farmorsmors äventyrsplaner: “Berit ska flyga med ett flygplan opp till himlen och hälsa på Åke. Sedan ska hon hoppa ner med ett paraply”. (Åke är Mirandas döda farfar).
Så skålade alla i Pommac för det modiga paret. Alla var överens – det var två fantastiska födelsedagsbarn som hyllades.
Stort engagemang
Nu ska ingen tro att Berits enda intresse är spänning. I mer än 40 år jobbade hon som sjuksköterska, ett arbete hon verkligen gillade, medan Lennart arbetade som lärare. Under många, många år var Berit dessutom engagerad i kyrkans barnverksamhet, precis som hon fortfarande är fadder åt flera flyktingfamiljer.
– Det har lärt mig att alla människor över hela världen är lika, har samma känslor och samma tankar, oberoende av religion, seder och bruk. “Mina invandrare” ger mig så mycket i utbyte, de har berikat mitt liv.
Krutgumman Berit är fortfarande aktiv och engagerad. Så fort hon tycker att något är fel i samhället så sitter hon inte bara tyst och tiger. Istället försöker hon bilda opinion och bearbeta makthavare för att rätta till det hela.
– Nu senast var det två äldreboenden som politikerna tänkte lägga ner. Åtminstone det ena har vi lyckats rädda kvar. Nu jobbar vi för samma resultat med det andra.
Säkerligen är det inte alltför många 80-åringar som kan tänka fira sin födelsedag med ett luftäventyr.
– Jag kanske inte alltid önskat mig saker som passar ihop med åldern. När jag fyllde 50 tänkte jag först önska mig en soppterrin. Men så ångrade jag mig och så blev det ett par skidor för utförsåkning och många härliga åk istället.
Nu kan det mycket väl hända att det här fallskärmshoppet inte blir Berits enda.
– Jag har ett barnbarn som säger att han tänker hoppa så fort han fyllt 20 om fem år. Kanske gör jag honom sällskap. Dessutom tycker Arne att vi kan hoppa tillsammans igen.
– Tänk, jag får yrsel när jag åker karusell och blir höjdrädd när jag tittar ner från en balkong några våningar upp. Men det här med fallskärm, det var något helt underbart.
Vi får väl se vad som händer till 85-årsdagen…
Två veteraner har landat! Berit Trulsson och Arne Gudmundsson skålar efter det lyckade hoppet.
