Kattmamman mår inte bra!

Jag har tagit hand om (som jourhem åt djurförening) en katt på ca 1,5-2 år, perserblandning. Hon hittades in en lada utsvulten och med fyra ca 2 veckor gamla ungar. Kattungarna utvecklas fint, och är mycket sociala och fysiskt starka. Så långt är allt väl. Men kattmamman ser inte ut att må bra. Hon har börjat tappat päls och det är inte lite, hon är helt kal under magen och på sidorna och resten av pälsen sitter löst och ser allmänt risigt ut. Hennes avföring luktar fruktansvärt. Har haft djur hela mitt liv men aldrig känt något liknande, jag trodde det skulle gå över när hon ätit bra mat ett tag, men icke! Hon har bott hos mig nu i tre veckor och jag avmaskade henne med axilur när hon kom. Hon äter väldigt mycket mat och har fri tillgång till kvalitetsmat samt vatten, men hon är mycket benig och ser trött ut. Hon är noga med att ge kattungarna mat men orkar inte sköta sin egen hygien, verkar det som. Hon är en lugn och fin katt som kom överens med mina egna djur, hund och katt, på en gång. Hon är inte stressad på något sätt. Hon har ett eget rum där kattungarna finns, som hon kan lämna när hon vill. Vad kan jag göra med henne?

Många djur som farit illa, fått skador av under- och felnäring, bättrar sig snabbt med bra mat och omvårdnad. Men de kan naturligtvis ha andra sjukdomar som behöver tillsyn. En del tarmparasiter och bakteriella sjukdomar som framför allt drabbar viltlevande katter kan kvarstå även då de flyttat in under tak. Perserblandningar får lätt pälsproblem som en följd av andra sjukdomar. Jag tycker du har gjort de första, rimliga åtgärderna – omvårdnad och rutinavmaskning. Vidare handläggning av mag/tarm- och hudproblemen bör du få på en smådjursklinik. Även för kattungarnas skull är det viktigt att mamman blir återställd snarast möjligt.