• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Så gick det till när Vitnos och Nasse skulle kastreras!

    Efter ett antal sömnlösa nätter var HJ:s kattreporter tvungen att fatta beslutet – katterna måste kastreras. Här berättar hon om proceduren.

    Bild 1289131
    Radhustäppan har försetts med nät för att Vitnos och Nasse ska kunna vara ute själva. De nosar, balanserar, krafsar i jord och stortrivs.


    Det är klart att Vitnos och Nasse skulle kastreras. Det var bara det att jag drog ut på det. Som kattmatte är jag något av hönsmamma!

    Dels gillade jag inte att mina missar skulle "under kniven". Dels tyckte jag att det var något grundläggande fel med en kastrering. Våra hittekatter från Mellanskåne var machomän och skulle så förbli!

    Så blev det inte. Mina kattungeknyten växte snabbt och var snart könsmogna ungherrar. Det jamades på nätterna i vårt hem! Högt och länge. Nasses lät som ett svårt plågat barn när han oroligt sprang omkring på nätterna.

    Vitnos, som tidigare hade använt sandlådan på ett föredömligt sätt, började skvätta överallt. I tvättkorgen, på golvet, på köksbordet…

    När de var knappt 15 månader gamla bokade jag tid hos veterinären. Jag skjutsade kissarna dit klockan åtta på morgonen och hämtade dem klockan två på eftermiddagen. De var lite vingliga av bedövningen efteråt, men hämtade sig snabbt.

    Katter kan kastreras redan när de är runt halvåret. Det bästa är att rådgöra med en veterinär om rätt tidpunkt. Väntar man så länge som vi finns risken att katten fortsätter med sin ovana att kissa lite här och var.

    Som tur är gör varken Vitnos eller Nasse det. Däremot har de blivit betydligt lugnare än tidigare och mår mycket bra efter kastreringen. Det är slut med rastlösa nätter och pölar på golvet!
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!