Tänk på det här när du skaffar katt!
|
Susanne Hellman Holmström i Hörby är kattbeteenderådgivare. Hon var 7 år när hon skaffade sin första katt, utan att hennes föräldrar visste om det. Susanne hade läst en annons om att kattungar bortskänkes och bar hem en i skolväskan… Här är Susannes råd till den som tänker skaffa katt:• Tänk efter före. Förbered dig noggrant. Många skaffar katt för att det är ett litet, gulligt djur och glömmer att det faktiskt är ett ensamlevande rovdjur. Tänk efter hur ditt hem fungerar – lever du ensam eller i stor familj? Läs på i kattböcker och försök ta reda på vilken katt som passar bäst in i just ditt hem. • Raskatt eller huskatt? Det bestämmer du själv. En raskatt kostar ett antal tusen kronor och är ett val som ger en helt annan garanti än en huskatt. Fundera på hur du själv är som person – aktiv eller passiv? Om du är aktiv, välj en lång, smal kattras. Om du är passiv, välj en knubbigare ras som gillar att mysa i soffan. • Kattungen ska vara minst 12 veckor när den skiljs från sin mamma. De sista veckorna är viktiga för kattens sociala utveckling och mognad. En katt som lämnar sin mamma och sina syskon för tidigt får inte samma grundtrygghet, vilket kan orsaka problem senare. En otrygg katt kan bita och kissmarkera hemmet. • Låt katten få lugn och ro den första veckan i sitt nya hem. En kattunge är en bebis som sover mycket, 16-18 timmar om dygnet. • En kattunge ska vaccineras mot kattsnuva och kattpest. Men spring inte iväg till veterinären det första du gör. Din lilla katt behöver vänja sig vid sitt nya liv först. |
Radhustäppan har försetts med nät för att Vitnos och Nasse ska kunna vara ute själva. De nosar, balanserar, krafsar i jord och stortrivs.
Det är klart att Vitnos och Nasse skulle kastreras. Det var bara det att jag drog ut på det. Som kattmatte är jag något av hönsmamma!
Dels gillade jag inte att mina missar skulle “under kniven”. Dels tyckte jag att det var något grundläggande fel med en kastrering. Våra hittekatter från Mellanskåne var machomän och skulle så förbli!
Så blev det inte. Mina kattungeknyten växte snabbt och var snart könsmogna ungherrar. Det jamades på nätterna i vårt hem! Högt och länge. Nasses lät som ett svårt plågat barn när han oroligt sprang omkring på nätterna.
Vitnos, som tidigare hade använt sandlådan på ett föredömligt sätt, började skvätta överallt. I tvättkorgen, på golvet, på köksbordet…
När de var knappt 15 månader gamla bokade jag tid hos veterinären. Jag skjutsade kissarna dit klockan åtta på morgonen och hämtade dem klockan två på eftermiddagen. De var lite vingliga av bedövningen efteråt, men hämtade sig snabbt.
Katter kan kastreras redan när de är runt halvåret. Det bästa är att rådgöra med en veterinär om rätt tidpunkt. Väntar man så länge som vi finns risken att katten fortsätter med sin ovana att kissa lite här och var.
Som tur är gör varken Vitnos eller Nasse det. Däremot har de blivit betydligt lugnare än tidigare och mår mycket bra efter kastreringen. Det är slut med rastlösa nätter och pölar på golvet!
