Ett magiskt ögonblick, nästan alltför overkligt för att vara sant. Hennes älskade katt Gusta levde! Gusta, som hade varit spårlöst försvunnen i fem långa år. Nu skulle hon äntligen få träffa honom igen!
Emmelie steg in på katthemmets kontor och fick syn på honom direkt. Han stod på en byrå och tittade på henne med sina stora ögon.
Kontakten blev omedelbar. Så fort Emmelie började prata med Gusta kom han fram och gosade med henne.
Glädjetårarna rann nerför Emmelies kinder. Hon konstaterade lyckligt att Gusta faktiskt kände igen henne, kanske framför allt hennes röst, trots alla år som gått. Och han var lika glad som hon över att de äntligen återförenats.
För Emmelie var det aldrig någon tvekan om att det verkligen var rätt katt.
– Visst var det Gusta! säger Emmelie. Han har en väldigt speciell teckning över nosen upp och mellan ögonen. Dessutom går han lite hjulbent, med tassarna utåt. Och så har han en egenhet till – han har alltid älskat att slicka på fotografier. När Emmelie höll fram en gammal bild som hon tagit med till katthemmet för att visa personalen, började Gusta direkt slicka på fotot.
– Det var en fantastisk känsla, säger en glädjestrålande Emmelie. Cirkeln var sluten. En bortsprungen kisse hade hittat hem, till slut. 
Kom inte hem
Det var i mars 2002 den då treårige Gusta försvann. En dag var han borta längre än vanligt. Han kom inte ens hem för att äta, vilket oroade matte Emmelie.
– Gusta och hans bror Oscar hängde alltid ihop, berättar Emmelie. Jag bodde i en lägenhet på tredje våningen då och jag släppte ut katterna en stund varje dag.
– Oscar var en försiktig katt som helst höll sig nära mig.
Gusta, däremot, var lite mer nyfiken och ville gärna undersöka saker på egen hand. Så han var oftast ute några timmar själv. Sedan kom han tillbaka och stod utanför huset och väntade tills jag släppte in honom.
Men en dag kom han inte tillbaka. Emmelie blev väldigt orolig, väntade länge på honom och gick till slut långa runder för att leta. Men hon hittade honom ingenstans.
Gusta kom aldrig tillbaka, till stor sorg både för Emmelie och för kattbrorsan Oscar.
– Oscar hade fel på njurarna och var lite dålig redan tidigare. Men när Gusta försvann blev Oscar snabbt mycket sämre och på vintern det året var jag tvungen att ta bort honom.
Under alla år som gått har Emmelie levt i ovisshet om vad som hände hennes Gusta. Men nu har hon äntligen fått veta.
Helt utmattad
När Gusta var ute på sin upptäckarrunda den där olyckliga marsdagen 2002, blev han troligtvis skrämd av ett annat djur och uppjagad i ett träd.
En kvinna bosatt på Rönnåsavägen i Oskarshamn hörde en katt som jamade och var övertygad om att det var en kärlekskrank marskatt. Men när jamandet inte upphörde blev hon nyfiken. En dag fick hon syn på katten högt upp i en talltopp. Det var uppenbart att den inte kunde ta sig ner på egen hand.
Så räddningstjänsten fick komma med en skylift för att plocka ner katten som var fullständigt uthungrad efter att ha levt utan mat och vätska i över en vecka. När katten sattes ner på marken var han så utmattad att han trillade omkull. Hans bakben var helt skinnflådda eftersom han försökt hålla sig fast uppe i trädet så länge.
Veterinären på Oskarshamns katthem bodde alldeles i närheten och tog med sig katten till katthemmet. Där fick den mat och vila. Hittekatten var väldigt kelen och tillgiven så det var uppenbart att han tyckte om människor. Katten, som döptes till Rudolf, älskade att vara ute i köket tillsammans med katthemmets personal och blev snabbt en favorit bland alla.
Bild i tidningen
Så blev han placerad i ett nytt hem. Rudolf, som han nu hette, kom till en villa i Bockara, ett par mil från Oskarshamn, där fick han bo hos en äldre man. Han fick ett härligt liv, med kattlucka i dörren så att han kunde komma och gå som han ville.
Allt var frid och fröjd, ända tills den äldre mannen en dag blev sjuk och inte längre kunde bo kvar hemma. En snäll granne till mannen skötte katten ett tag, men kontaktade sedan katthemmet och bad dem komma och hämta honom.
Så blev det åter en katthemskatt av Rudolf. För att lättare hitta ett nytt hem åt honom och andra hemlösa katter, fick katthemmet möjlighet att disponera en sida i Oskarshamns Annonsblad, en lokal annonstidning som går ut till alla invånare i Oskarshamns kommun.
– Jag trodde inte det var sant när jag öppnade tidningen och fick se min katt som varit försvunnen i fem år, säger Emmelie. Jag ringde direkt till katthemmet och berättade hela historien från början.
– Personalen på katthemmet blev rörda av min berättelse och ville gärna träffa mig.
Redan samma kväll rattade Emmelie sin gula Volvo till katthemmet för få att träffa Gusta.
Klockan var nästan åtta på kvällen och det hade hunnit bli mörkt när hon parkerade bilen utanför. Hon befann sig nästan i ett chocktillstånd, alltsammans kändes så overkligt. Men mötet slutade lyckligt och efter att Emmelie betalat 500 kr för katten, fick hon ta Gusta med sig hem. Han klev snällt in i kattburen hon tagit med sig och följde med sin matte till sitt nygamla hem.
– Allt, förutom jag, var nytt för Gusta, säger Emmelie med ett skratt. Förra gången han var min katt bodde jag i en lägenhet. Men mycket hinner hända på fem år.
– Nu är jag sambo med Jimmie, vi bor i ett radhus och vi har en liten dotter, Alice 2 år, och ytterligare några djur – katterna Pontus och Linus samt labradoren Leon.
Blivit bortskämd
Första kvällen tog Emmelie med Gusta upp på ovanvåningen så att han skulle få lite lugn och ro. Sedan visade hon honom kattlådan. Nästa steg var att ta upp de andra två katterna så att de tre skulle få hälsa på varandra.
De var lite reserverade i början, berättar Emmelie. Pontus fräste åt Gusta. Men efter ett par veckor gick det bättre och idag trivs de jättebra ihop.
– Hunden Leon har väldig respekt för Gusta. Jag tror att han blev lite närgången i början och då viftade Gusta till med tassen. Efter det räcker det med att Gusta vänder sig om mot honom för att Leon ska gå därifrån.
Lilla Alice älskar familjens katter och gosar gärna med Gusta. Men Emmelie är noga med att hon inte lyfter honom.
– Han är alldeles för tung, han väger nog 9–10 kilo, säger Emmelie. Han har lagt på sig ordentligt under de år han bott hos den gamle mannen i Bockara. Han har levt ett riktigt gott liv där!
Det märks att Gusta blivit bortskämd och skaffat sig speciella vanor. Han äter till exempel bara kattmat från en helt nyöppnad burk, vill helst inte äta kattmat som stått öppnad i kylen. Och han vill gärna vara ifred. Då drar han sig undan till ovanvåningen och lägger sig på extrasängen i gästrummet.
– Eller så går han och hälsar på hos våra grannar som blivit väldigt förtjusta i honom, skrattar Emmelie. De bjuder honom på godsaker och ger honom hundraprocentig uppmärksamhet. Då trivs han!
Emmelie har inget emot att Gusta överger familjen då och då för att vila upp sig i grannhuset.
– Nej, det gör absolut ingenting, vi har delad vårdnad! Det viktiga är att han har det bra. Han har all rätt att njuta nu när han kommit upp i åren. Mår Gusta bra, mår jag bra!
