Min dotter växte upp som skilsmässobarn och enda barn. Hennes far och jag tog väl hand om henne och gav henne allt vi kunde. Hon var en självständig flicka och klarade sig bra i livet och det gör hon fortfarande. Efter hennes fars död för tretton år sedan har hon dock varit mycket besvärlig och varit missnöjd med hur jag är och det liv jag har levt, bland annat med olika pojkvänner.
Min dotter fick sin egen familj för elva år sedan och har idag en man som är ordentlig och snäll mot henne och barnen. Hon vill dock hålla mig på avstånd från familjen, vilket gör ont. Hon vill bara att vi ses varannan månad och om jag uttrycker en önskan om att ses oftare blir hon arg och omöjlig.
Läs även: Min vuxna dotter beter sig som ett barn – vad ska jag göra?
Jag hoppas hennes ilska försvinner
För närvarande har hon bestämt att vi först ska ses en bit in på det nya året. Vi ses sällan, men när vi träffas har vi trevligt. Jag har varit psykiskt sjuk och har också varit inlagd på sjukhus med några års mellanrum. Under de perioder då jag varit inlagd har min dotter känt sig sviken av familjen och särskilt av mig. Nu får jag medicin och har ett normalt liv. Trots det säger min dotter att hon inte vill träffas så ofta, eftersom hon själv har det svårt och påminns om min sjukdom när vi är tillsammans.
Läs även: Jag vill inte träffa min partners barn
Jag försöker fortsätta mitt ensamma liv utan att ge upp och är istället upptagen med mitt arbete som konstnär. Jag har valt att respektera min dotters önskan om att inte ses så ofta, men det innebär också att vi inte pratar om vad som verkligen är problemet. Jag hoppas så innerligt att hennes ilska mot mig och hennes märkliga dominans försvinner, för jag vill ha en närmare relation till henne och hennes familj. Vad ska jag göra?
Åsa
Vibeke Dorph svarar: Hon skyddar sig själv
Jag tror att bakom din vuxna dotters avvisande attityd döljer sig en rädd flicka som försöker ta hand om sig själv. När jag ser tillbaka på hennes förflutna förstår jag det väl. För oavsett hur bra du och hennes pappa har gjort, så har hon också haft det svårt. Dels på grund av skilsmässan, dels på grund av hennes pappas tidiga död och säkert också på grund av följderna av den psykiska sjukdom som du har haft oturen att drabbas av.
Läs även: Min son anklagar mig för sitt missbruk
Det sistnämnda har säkert haft stor betydelse för hennes uppväxt, eftersom du ofrivilligt har varit fysiskt frånvarande under perioder, men också för att det är oerhört svårt att ha en psykiskt sjuk mamma. Det finns många känslomässiga saker som hon själv har fått hantera och hennes tillvaro har inte varit så trygg som hon har behövt. Det har gjort din dotter sårbar, vilket gör att hon skyddar sig själv genom att hålla avstånd.
Visa att du har mycket att erbjuda
Om ni vill ändra balansen i er relation tror jag därför att det är viktigt att du i handling visar din dotter att du inte längre är fångad av din sjukdom, utan nu är kapabel att agera som en stabil mamma som har mycket att erbjuda. Rom byggdes som bekant inte på en dag, så gå försiktigt fram.
Läs även: Min man vägrar att erkänna sin affär
När du besöker din dotter, fråga henne och barnen hur de mår, hjälp till där du kan och avstå från att klandra henne för att er relation inte är närmare. Om du genom dina handlingar visar att du inte längre är någon som din dotter måste ta hand om kommer ni nog att hitta tillbaka till varandra. Det kräver dock att du erkänner den rädda flickan som gömmer sig i din dotter och möter henne som den omtänksamma mamma du också är och som jag tror att din dotter saknar mycket.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph, vår relationsexpert, om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
