Jag är 53 år och förra året flyttade jag från ena änden av landet till den andra för att bo med min pojkvän som jag varit särbo med i ett par år. Mina två barn är 20 och 23 år och de flyttade i samma veva till sin pappa, ett beslut som jag backade upp till 100 procent.
Då tänkte jag att vi nog skulle klara av avståndet men nu efter ett år håller jag på att gå sönder av saknad. Jag längtar efter mina barn hela tiden och mår dåligt över att avståndet mellan oss är så stort. Min dotter ska flytta ihop med sin pojkvän nu och min son har ett sabbatsår efter studenten. De har båda två fullt upp så vi har inte haft mycket tid över till varandra.
En del av mig vill flytta tillbaka till dem, en annan del av mig säger att man vet ju inte var de bestämmer sig för att bo och jag kan inte ägna mitt liv åt att flytta efter dem.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Min före detta svärmor är elak mot min dotter
En annan sida av historien är att min pojkvän och jag har haft en del utmaningar också. Han är väldigt fyrkantig, gnällig och svår att få upp ur soffan. Han tar inga initiativ och han förväntar sig att jag ska sköta städning, matlagning, tvätt med mera.
Vår plan är dock att hitta en ny bostad som mer blir som vårt gemensamma hem. Och till syvende och sist är han den bästa man jag har haft i mitt liv. Han älskar mig och det visar han flera gånger om dagen.
Vi har alltid roligt ihop och skrattar mycket tillsammans.
Jag har berättat för honom om mina tankar på att flytta tillbaka till mina barn och det har ju försatt honom i ett slags vänteläge. Han vet inte om jag ska stanna eller inte. Vad ska jag göra?
Linda
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar:
Du beskriver egentligen två problem i ditt mejl. Det ena handlar om längtan efter dina barn och det andra handlar om relationen med din pojkvän.
När det gäller dina barn tror jag att du riskerar att stå med en känsla av att inte vara en del av deras liv – även om du bor i samma stad som dem. Jag är själv i samma situation som du med barn som har flyttat hemifrån. Och även om mina barn bor nära mig, ser jag inte mycket av dem.
I början tyckte jag det var otroligt ensamt när de inte längre var en del av min vardag. Men jag tröstade mig med att det är så det ska vara. De ska leva sina liv och att de så obekymrat lämnar mig är egentligen ett tecken på att jag rustat dem för ett självständigt liv.
Det verkar som dina barn är ganska robusta och det är ju bra. Jag är rädd att du kommer att känna dig lite utestängd även om du flyttar tillbaka.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Min man vägrar söka hjälp för sin depression
Dina problem med din pojkvän verkar vara de samma som de flesta upplever när de flyttar ihop första gången. När förälskelsen har lagt sig och det rosa skimret avtar börjar man se varandras fel och brister. Men det verkar ju som du älskar honom och njuter av att vara tillsammans med honom. Jag tycker att du ska ge ert förhållande en chans.
Låt dina barn bygga upp sina nya liv och fokusera på att göra det själv också. Jag är säker på att dina barn hellre har en glad mamma på avstånd än dåligt samvete för att de inte har tid med en mamma som bor nära. Jag är också helt säker på att ni – precis som andra föräldrar med vuxna barn – kommer att hitta nya umgängesformer med tiden.
Vibeke
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Jag tycker inte om att min väninna umgås med min exman
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Här kan du skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
