Jag är en man på 78 år som har ett stort problem. Det gäller mitt 21-åriga barnbarn. Min son och pojkens mamma separerade när gossen var två år. Sedan flyttade min son utomlands.
Efter det hade han bara sporadisk kontakt med sin son. Pojken har bott med sin mamma som kommer från ett annat nordiskt land. Det är en riktigt gullig tjej fast hon är inte särskilt initiativrik. Hon saknar familj här i landet och därför har vi under årens lopp passat vårt barnbarn en del.
Nu känner jag att pojkens liv håller på att falla samman. Han bor fortfarande hos sin mamma och de träffar inga andra människor än min fru och mig, och vi bor en bra bit bort. Pojken har inga kamrater, han saknar jobb och har inga pengar. Han sover på dagen och om nätterna sitter han och spelar dataspel.
Pojkens mamma lever lite likadant. Hon arbetar deltid och tillbringar all ledig tid framför tv:n. Hon behandlar sin son som ett litet barn och kräver inget av honom. Jag har försökt uppmuntra honom att skaffa någon slags jobb, så att han åtminstone kommer ut om dagarna.
När jag pratar med min son om pojken säger han bara att killen borde bli lite mer vuxen. Det är hans enda kommentar. Just nu kan jag inte sova om nätterna eftersom jag bekymrar mig så om mitt barnbarn. Det är en fin kille men jag är orolig för både honom och hans framtid. Har du något råd till mig?
Adam
Relationsexpert Vibeke Dorph svarar: Få honom att sätta ord på sina tankar
Det första jag tänkte när jag läste ditt mejl var: Var är din son i allt det här? Struntar han helt i ansvaret för sitt eget barn? Det är ju lätt att avfärda din oro för pojkens välbefinnande med: “Han borde växa upp!”.
Kan du börja med att ta tag i din son så att han börjar ta sitt ansvar som förälder? Även om det inte fungerar håller jag med dig om att något måste ske. Det är ju tydligt att ditt barnbarn kopierar sin mors passiva livsstil.
Kom dock ihåg: Det är pojkens föräldrar som brister i ansvar, inte du. Försök gör dig fri från de skuldkänslor som tynger dig. Du har ingen skuld i detta.
Jag tycker det verkar som om du tassar på tå inför ditt barnbarn. Du har dåligt samvete och vågar inte säga rakt ut att du oroar dig för honom.
Om du lyckas släppa dessa negativa känslor och i stället försöker vara en glad och positiv förebild för ditt barnbarn, vore det en stor hjälp för honom. Kanske kan ni då tala om hur det har varit för honom att växa upp utan en närvarande pappa. Kanske kan du få honom att sätta ord på sina tankar om framtiden. Vad vill han göra? Vad kan du hjälpa honom med? Du ska helt enkelt tala till den unge mannen – och inte den stackare han nu uppför sig som.
Det kan också finnas hjälp och stöd att få genom socialtjänsten i hans kommun. Börja där. Det gäller att ge ditt barnbarn en kärleksfull men bestämd spark ut i den verkliga världen. Den väntar på honom.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Klicka här för att skicka din fråga till Vibeke
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Eller maila till hj.experter@egmont.se
Skriv “Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
