Jag är maktlös inför våra ständiga konflikter!

Är ensamstående mor till två döttrar på 7 och 18 år. För drygt ett år sedan fick jag ta emot min äldsta dotter akut efter att hon misshandlats både psykiskt och fysiskt av sin pappa. Han är polisanmäld för misshandel och olaga hot. Vi har själva fått söka all hjälp i form av sociala ungdomgrupper, terapi m.m. Det är mycket konflikter och turbulens hemma hos oss och det påverkar givetvis både mig och mitt yngsta barn. Innan min dotter fyllde 18 så var det jag som skulle bestämma om hon skulle bo hos oss eller om hon skulle ha eget boende. Jag valde att försöka ha henne kvar hemma eftersom jag älskar min tös. Nu när hon har blivit 18 år är det hon som själv ska bestämma detta. Jag tror att det bästa vore om hon kunde ha ett eget boende.

Vi går på familjeterapi men det är ingen kontinuitet från terapeuternas sida. Jag har sökt hjälp överallt men känner att jag får ingen respons någonstans utan att man mer eller mindre skyller det på mig och på hemförhållandena. Det är flickans pappa som har problem, dricker alkohol alldeles för mycket, slåss etc. Ändå känns det som om jag får skulden till att min dotter inte mår bra. Det känns orättvist och ibland känner jag mig totalt maktlös.

Min dotter har MBD men fick diagnosen så sent som för något år sedan. Det har inte gjort saken lättare, varken för henne eller oss andra. Vem kan hjälpa mig att komma till rätta med det här? Ingen på socialbyrån och familjeterapin i alla fall! Det känns som om jag “stångar huvudet” mot en vägg hela tiden. Jag älskar min dotter och gör så gott jag kan. Vad ska jag göra för att det ska bli lugn och ro hemma?

Det är inte svårt att förstå din förtvivlan över dagens situation. Ständiga konflikter och turbulens i hemmet är ju långt ifrån det “lugn och ro” som du önskar uppnå därhemma. Det framkommer av ditt brev att den stora flickan under en tid bott hos sin pappa, men hur lång tid det handlar om kan jag inte utläsa. Du skriver att du före hennes myndighetsålder ensam hade rätt att bestämma var dottern skulle bo, vilket tyder på att du ensam hade vårdnaden. Att flickan under en period bodde hos sin pappa – vilket i de flesta fall är både naturligt och önskvärt – måste således var något som flickan själv önskade och du gav ditt medgivande till. Det som skulle vara bra för dottern slutade i stället väldigt olyckligt med misshandel, uppenbart av så allvarlig grad att pappan nu är polisanmäld. Inte undra på om flickan kommer hem till dig både vilsen, upprörd och förtvivlad och att detta starkt påverkar också dig och hennes lillasyster.