Petter Persson, riksdagsman

Petter Persson. Foto: Wikimedia Commons

Aspö, 1895

Som kyrkvärd och riksdagsman ansågs den 66-årige lantbrukaren på Stora Isie gård på Skåneslätten tillhöra samhällets stöttepelare.
Därför blev förvåningen – och förskräckelsen – stor när han en dag var försvunnen utan ett spår.

Vid påsk lämnade han hemmet för att ta tåget från den lilla kyrkbyn Aspö till sina uppdrag i Stockholm – men kom aldrig fram.

Det gick rykten att Persson emigrerat till Amerika, men eftersom man på den tiden inte behövde pass och kunde resa under falsk identitet, ­hittades aldrig hans namn i några ­rullor.

Läs även: Viola försvann spårlöst – bråket med pappan slutade i familjetragedi

Varför han i sådana fall skulle flytt landet, var dessutom en gåta.

Hemma på gården hade han fru och flera barn, och han hade aldrig varit inblandad i någon skandal eller kunnat kopplas till något brott.

Släkten kom omsider att byta namn till Petrisi, medan Persson själv dödförklarades av Vemmenhögs ­härads tingsrätt den 11 juni 1915, ­20 år efter sitt försvinnande.

Elin Lindgren, hushållerska

Faksimil tidningsartikel från 1966.

Karlskoga, 1948

När hennes inneboende Frans Rydberg kom in i köket vid niotiden på ­julimorgonen, stod en kastrull potatis och kokade på spisen.

I en askkopp låg en cigarett och rök i draget från den vidöppna ytter­dörren.

Men var fanns den 49-åriga värd­innan själv?

Gåtan skulle aldrig lösas.

Till polisen i Karlskoga kunde Rydberg berätta att han träffat Lindgren i köket runt 07.50. Därefter hade han gått en promenad i väntan på att frukosten skulle bli färdig.

Ett vittne påstod sig ha sett Lindgren plocka blommor vid ån. Kanske hade hon av misstag fallit i vattnet?

Inga draggningar gav dock något resultat.

Ej heller fick polisen något svar på varför hennes löständer en månad ­senare hittades i en vedbod 20 meter från bostaden.

Om det nu var Lindgrens? Hennes tandläkare var numera död och kunde inte bekräfta om så var fallet.

Herbert Björklund, vaktmästare

Herbert Björklund.

Gamla stan, Stockholm, 1950

Den kvinnliga arbetskamraten kunde bara intyga att Björklund sett lika pigg och glad ut som vanligt, när de samma dag stött ihop i ett gathörn i Gamla stan.

Men efter den 27 april 1950 skulle ingen någonsin träffa den 40-årige vaktmästaren igen.

Om han nu inte bytt identitet och flyttat till ­något lite samhälle, som vissa släktingar gissade – medan andra mera lutade åt att han utsatts för ett våldsbrott.

Läs även: MH370: Vad hände med det försvunna flygplanet?

Eller hade han kanske drunknat? Björklunds stora fritidsintresse var att ta motorbåten från Brunnsviken och åka ut till olika öar, gärna Möja.

Vid tiden för sitt försvinnande var han sjukskriven från jobbet på Veterinärmedicinska anstalten och hade gott om tid att kryssa runt i skärgården.

Eller var han under den glättiga ytan deprimerad och gick självmant i sjön?

Solbritt Johansson, socialarbetare

Solbritt Johansson. Foto: TT

Göteborg, 1968

”Knarkarnas ängel” som hon kallades, var den 11 oktober inne i bokhandeln Gumperts i Göteborg för att köpa kurslitteratur.

Därefter påstår sig tre olika bilförare ha plockat upp någon som liknat 20-åringen i och utanför stan.

Mördad av narkotikahandlare som tyckte hon satte käppar i hjulet för ­deras verksamhet? Ja, det var en av polisens teorier.

Johansson var nämligen mycket ­engagerad i ungdomar som miss­brukade droger. Hon hade till och med flyttat till den nedgångna stadsdelen Haga för att komma dem närmare.

Ett vittne påstod sig ha varit med när Johansson själv dog av en överdos – eventuellt en påtvingad sådan – och därefter körts till ett vattendrag och dumpats.

Men dels ansågs inte vittnet helt tillförlitligt, dels säger sig flera personer ha sett henne i livet långt senare.

Robert Fangohr skeppsmäklare

Halmstad, 1973

Efter att ha fått ett telefonsamtal till sitt jobb i Halmstad, sa sig den 32-årige Fangohr behöva en nypa luft mot sin huvudvärk.

Kvar hängde hans ytterrock, hemma låg passet och hos svärmor sov hans fem månader gamla dotter.

Däremot försvann hans ljusblå Peugeot från jobbparkeringen denna Alla hjärtans dag, då han själv gick upp i rök.

Fangohr var från början tysk medborgare och hade mött sin blivande svenska fru vid färjeläget i Trelleborg 1960.

Läs även: Kidnappningen av Lindberghs son chockade världen – förhoppningar byttes mot sorg

Vid försvinnande fanns det inget som tydde på att han var sjuk eller deprimerad. Den lilla familjen hade just köpt ett hus i Slöinge och framtiden såg ljus ut.

Hustrun ansåg dock att maken på ­sista tiden betett sig en smula underligt. Nu drog hon slutsatsen att han i själva verket alltid levt ett dubbelliv, förmod­ligen som spion för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi.

Drygt tio år senare ska hon också fått två brev, som pekade på att han numera var bosatt i Sydafrika.

Reine Svensson, vårdare

Faksimil tidningsartikel från Sundsvalls Tidning.

Sundsvall, 1971

”186 cm lång, smärt kroppsbyggnad, mellanblont hår, blå ögon och något framåtlutad gång, vid försvinnandet iförd brun-grå fiskbensmönstrad jacka, bruna byxor och grova skor.”

Så löd signalementet sedan 19-årige Svensson plötsligt upphört att komma till sitt jobb som vårdare på Sidsjöns mentalsjukhus utanför Sundsvall.

Vissa tecken tydde på att han besökt sin bostad, ett litet rum intill sjukhuset, två dagar efter försvinnandet den 17 juli. Flera av hans tillhörigheter, bland annat en plånbok, hittades också utspridda på sjukhusområdet.

Men sedan upphörde alla spår.

Bara ett par veckor tidigare hade den misstänkte massmördaren Thomas Quick vårdats på Sidsjön. Långt senare sa sig Quick ha bragt Svensson om livet.

Visserligen kom Quick senare att ta tillbaka sina erkännanden, men av alla personer han sa sig ha mördat, är Svensson den enda han bevisligen hade någon klar koppling till.

Annelie Ojonen, restauranganställd

Öland, 1997

Varför hade hon gett sig av hemifrån utan de glasögon hon så väl behövde? Och varför saknades hemnyckeln i den knippa som satt kvar i den gravida 24-åringens Honda Civic, som dessutom stod krockskadad och konstigt parkerad framför huset?

Att misstankarna föll på öländskans sambo, som påstod att Ojonen legat kvar och sovit när han for till jobbet ­på morgonen den 19 september, var logiskt.

En bekant till paret hade kommit förbi huset strax efteråt och reagerat på bilens skador – som sambon märkligt nog inte påstod sig ha uppmärksammat.

Läs även: Studebakermordet 1961: 25-åriga Ulla försvann efter danskvällen på Lorry

Skumt ansågs också att sambon efter häktningen försvann två år till Grekland.

Men samtidigt avslöjade Ojonens dagbok att hon varit rädd för en helt annan man. Denne ska en gång ha varit hemma hos henne och uppträtt hotfullt.

Hoppet att finna den försvunna ökade en smula när polisen fann delar av det trasiga blinkersljuset på Ojonens bil på en liten grusväg någon kilo­meter från huset.

Men allt vid­are sökande blev resultatlöst.

Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier

Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier