Det var mer än femtio år sedan Alvina Andersson lämnat föräldrahemmet i Medåker utanför Arboga. Sommaren 1953 besökte hon sin brorsdotter Maja med familj som tagit över släktgården. Alvina funderade på att pensionera sig och flytta hem.
Hon hade arbetat hos den besuttna familjen Behrman i nästan fem decennier. Den enda funktionen hon hade kvar i sin anställning var att sällskapa med den ensamma änkefrun. Barnen Wilhelm och Valter var sedan länge vuxna och utflugna.
På måndagskvällen den 29 juni hade Alvina promenerat med en gammal väninna. De två hade gått förbi kyrkogården där hennes föräldrar låg begravda och Alvina hade sagt att hon gärna ville läggas till sista vilan mellan sin far och mor när det var dags.
På tisdagsmorgonen gick hon upp tidigt för att promenera till brorsonen Erik som bodde i grannbyn med sin familj. Alvina hade aldrig fått några egna barn men Erik och hans syster Maja hade blivit som hennes egna.
Alvina kom aldrig fram till Erik och dennes hustru Ingegerd, som väntat med nybakat bröd. Paret trodde dock att faster Alvina ändrat sina planer eftersom det var väldigt varmt.
Brorsdottern Maja i sin tur var säker på att faster stannat kvar hos Erik lite längre för att slippa promenera hem medan det var varmt.
Men på onsdagskvällen började hon bli bekymrad och ringde till sin bror för att fråga när faster Alvina tänkte komma tillbaka.
I andra änden svarade Eriks 18-åriga dotter Sigrid att gammelfaster inte kommit och sa att hennes föräldrar hade trott att det berodde på värmen.
De bestämde sig för att cykla från varsitt håll och söka efter Alvina. Snart såg Maja Alvinas blå stråhatt ligga slängd i diket. Erik, som mött upp, gick in i skogen där hatten låg och hittade sin faster död. Hon hade blivit mördad. Bilden av brottsplatsen skulle komma att hemsöka Erik under resten av hans liv.
Nils Fahlander utredde
Familjen tillkallade polisen, som kom från Arboga, och när de förstod att mördaren hade nästan två dygns försprång bad de om hjälp från Riksmordkommissionen i Stockholm.
Tidigt på torsdagen dök Riksmordkommissionen upp, under ledning av kommissarie Nils Fahlander. Mordplatsen spärrades av och rättsläkaren satte upp ett tält över offret och gjorde en noggrann undersökning.
Alvina hade våldtagits innan mördaren ströp henne. På platsen hittades hennes plånbok, tom och utslängd, jämte en nedblodad skjorta och en flaska sololja. Av bevisen på mordplatsen drog Nils Fahlander slutsatsen att förövaren haft brått att komma bort från platsen och inte brytt sig om att städa undan bevisen.
ANNONS
Nu hade flera timmar förflutet sedan mordet inträffade, trots det skickade Fahlander ut poliser på flera platser i trakten. Människor förhördes och det kom in mängder med vittnesmål som pekade mot en och samma främling: En tystlåten och butter norrlänning som setts cykla runt i trakten dagarna före mordet. Han hade varit brunbränd, atletiskt byggd och haft årtalet 1921 tatuerat på knogarna.
Några yngre flickor hade blivit antastade av honom. Ett par dagar tidigare hade 12-åriga Sigrid Andersson varit på väg hem, när en främmande man som stämde in på signalementet spärrat vägen för henne. Sigrid hade lyckats fly hem, och där hade föräldrarna genast larmade länsman. Två andra unga kvinnor berättade liknande historier med samma signalement på förövaren.
Fick upp spår efter misstänkt
Polisen sökte med ljus och lykta efter en främling som stämde in på beskrivningen, utan framgång. Istället grep man andra lösdrivare och en vecka efter mordet satt det femton personer i Arbogas arrest. De släpptes en efter en när de visade sig ha alibi.
Till slut fick polisen upp ett spår efter norrlänningen. Mannen kom från Långsele, hette Gustav, var gift och hade ett litet barn. Gustav hade lämnat familjen efter att han kommit i kontakt med en sekt och dessutom hamnat på mentalsjukhus.
En kort tid innan Alvina mördades hade han sagt till en gammal arbetskamrat att han tänkte göra något dramatiskt och därefter försvinna så att han aldrig hittades igen.
Det var vad Nils Fahlander hade misstänkt och Gustav hade setts på flera platser före mordet, men försvunnit därefter.
Samtidigt var människorna i trakten kring Medåker rädda. Det gick rykten om märkliga skott i skogen kort efter dådet. Dessutom kom rapporter från bönderna om att deras kor tjuvmjölkades om nätterna.
Militären sökte igenom skogen
Folk bävade över att Alvinas mördare gömde sig i skogarna och när som helst kunde någon annan falla offer för den brutala förövaren.
Nils Fahlander hade kontaktat hans hustru. Hon påstod att han kunde få oförklarliga raseriutbrott. Hon tittade också på den blodiga skjortan och konstaterade att det både var hans storlek och den typ av skjortor som maken brukade använda.
Gustavs nuvarande arbetskamrater beskrev honom på ett totalt motsatt sätt. Enligt dem hade han varit beskedlig och alltid skött sitt arbete mycket noggrant. Däremot berättade de att Gustav varit mycket deprimerad på sista tiden, han hade pratat en hel del om hopplösheten över att leva och såg ingen väg ut ur sitt elände.
Nils Fahlander åkte runt till alla vittnen i Medåker med ett fotografi av Gustav. De var säkra på att det var den man som setts cykla runt i trakten dagarna innan mordet. Samtidigt ringde det in ett nytt vittne som berättade att han sett en mystisk man i backspegeln.
Polisen tog hjälp av militären och sökte igenom skogen, utan ett enda spår.
Använde flygplan
Men då det i skogen finns gott om skrymslen och vrår tog Fahlander till ett nytt grepp som den svenska polisen fram till det här datumet aldrig tidigare använt sig av: De använde sig av flygplan för att spana över skogen. Två piperplan från Stockholm anslöt sig snart till utredarna. De var små och kunde flyga på låg höjd i låg fart och med snabba girar skickligt manövrera luftrummet. Även det här blev resultatlöst. Samtidigt som det fortsatte dyka upp märkliga vittnen som påstod att deras kor mjölkades om nätterna.
Fahlander trodde att det rörde sig om fria fantasier. Han var tämligen övertygad om att Gustav tagit sitt liv, och den 7 augusti återvände Riksmordkommissionen till Stockholm.
Den lokala polisen fortsatte utredningen och under de kommande tio åren greps flera personer som alla släpptes då bevisningen inte höll. Polisen efterlyste också Gustav genom alla medier och via Interpol, utan något resultat.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
