Det var i början av augusti 1930, luften var sval när Arvid Andersson på morgonen vände sig om och ilsket ropade på sin svåger Amandus att skynda sig så de kom iväg till hagen för att se om korna.
Vid hagen kom lilla Margit Strömblad ifatt dem och frågade om Amandus hade tid att laga fars skor under dagen. Det hade han, och Amandus lovade att komma förbi så fort han plockat lite lingon.
Han och Arvid plockade en stund tillsammans men efter en stund skildes de åt och Amandus gick hem till Strömblad för att laga skorna.
Arvid däremot traskade djupare in i skogen med sin hink och kopparpluntan med brännvin.
Kort därefter ekade ett skott genom skogen. Och det var inte bara Amandus som hörde det, nästan alla som bodde i trakten noterade det märkliga skottet som inte lät som om det kom från ett vanligt skjutvapen.
Patron på Grönstagodset, Leonard Andersson, blev misstänksam. Han tog sin bössa och drog till skogs för att se efter så det inte var några tjuvskyttar i faggorna. Leonard var nämligen mycket misstänksam mot sådana.
Arvid försvann när han plockade lingon
Amandus kom hem vid middagstid till huset där han bodde med sin syster Maria, hennes två barn och hennes make Arvid.
Amandus slog sig ner vid köksbordet och började laga skor tills klockan var tre på eftermiddagen. Då ställde Maria fram kaffe och bröd. Medan de satt där började de undra över vart Arvid tagit vägen, han borde ha varit tillbaka vid den här tiden, tyckte de. Därför bad de grannarna se efter barnen, den lilla dottern som Maria haft med sig in i äktenskapet med Arvid och deras gemensamma son.
Maria var sjutton år yngre än Arvid och mycket vacker. Att hon gift sig med den inåtvända och buttra, fula Arvid Andersson gav upphov till en hel del spekulationer.
Maria och Amandus satt och diskuterade en stund, men sedan beslutade de sig för att leta igenom skogen efter Arvid. De fann inga som helst spår efter honom. Då bestämde de sig för att gå runt hos grannarna och höra sig för, men ingen av grannarna hade sett honom – däremot hade alla hört skottet som ekat tidigare.
På vägen hem träffade de också patron Leonard Andersson som hade ett mycket gott öga till den unga och vackra Maria.
Patron stannade kvar och pratade en lång stund. Han hade heller inte sett Arvid och menade att Arvid kanske lagt sig någonstans för att sova ruset av sig.
Dagen därpå vaknade Maria redan klockan fem på morgonen och kunde konstatera att hennes make fortfarande saknades. Hon väckte Amandus och de gick ut tillsammans för att leta i den tidiga timman.
Hittas död i skogen
Lite senare på morgonen kom fler grannar, däribland Oscar och Klara Eriksson, för att hjälpa till. De hittade fortfarande inte Arvid, så vid tiotiden på förmiddagen bestämde Amandus sig för att cykla in till Eskilstuna och anmäla Arvid försvunnen hos polisen.
Under tiden som Amandus tog sig till polisen hittade Klara och Oscar Eriksson Arvid Andersson död. Han låg framstupa med ena handen knuten vid ansiktet, den andra armen hängde vid sidan.
Landsfiskal Gustav Strömstedt kommer till platsen och möter Maria, patron Leonard Andersson och Amandus, som nu kommit hem igen, vid brottsplatsen.
Landsfiskalen begär genast en teknisk undersökning och börjar förhöra människorna i trakten. Det är en trakt som ligger avsides med ett stort gods där Leonard Andersson härskade över de små arrendatorerna, av vilka Arvid och Maria var ett av hushållen.
Gustav Strömstedt märkte snabbt att saker och ting inte stod rätt till. Missämja och ilska rådde mellan grannarna. En av anledningarna var att Maria och Arvid fått oförklarliga fördelar från patron Andersson, deras boskap betade alltid bäst, utan krav på ersättning. Dessutom hade patron ett mycket gott öga till Maria.
Det första Maria sa till polisen var att det måste röra sig om självmord. Hon påstod fullt och fast att maken varit deprimerad en längre tid och kanske även funderat på att ta livet av sig.
Men den rättstekniska undersökningen visade på något annat. Arvid Andersson hade blivit skjuten i bakhuvudet på nära håll. Kulan hade visserligen orsakat en rejäl blodförlust, inte varit dödande. Det som tagit livet av Arvid Andersson var det faktum att mördaren tagit en stor sten – på runt arton kilo – och slagit i hans huvud.
ANNONS
Amandus anklagades för mordet
Därutöver kunde polisen konstatera att Arvid Andersson inte mördats i gläntan där han hittats, utan att någon hade mördat Arvid, gömt kroppen och sedan under natten släpat fram honom igen.
Poliserna gick runt i vartenda hus och förhörde alla grannar. Man hade hört en smäll omkring halv elva, eller kanske något senare, ingen var riktigt säker. Sedan hade folk sett Amandus komma traskande med sin linkande gång vid samma tid.
Hans syster Maria däremot påstod bestämt att brodern varit hemma i stugan redan vid tio. Det gjorde poliserna misstänksamma. Och snart dök konstaplarna upp på gården och gjorde en noggrann husrannsakan. De vittjade till och med brunnen.
Trots att de inte fann några spår efter något mordvapen tog de med sig Amandus till häktet och rannsakade honom under tio svåra dygn.
Det som pekade mot Amandus var att de två inte kommit överens. Även tillvägagångssättet gjorde att polisen trodde att Amandus kunde ligga bakom mordet. Amandus skulle inte klara av en närstrid mot Arvid, men att däremot smyga sig på honom bakifrån, det skulle han ha klarat av.
Men den tekniska undersökningen av Amandus kläder visade inga spår av att han skulle ha varit på brottsplatsen.
Han släpptes fri och kunde återvända hem till sin syster i Grönsta. I samhället var grannarna i full gång med att spekulera om vem som låg bakom mordet på Arvid Andersson.
Patron Leonard Andersson sågs med pistol
Kort därefter kom ett tips till polisen om att hushållerskan på godset påstått sig ha sett Maria flera gånger tillsammans med Leonard. En gång skulle det till och med ha varit framför brasan i stora salongen.
En annan granne hävdade också att han sett en pistol, en Browning, ramla ut från patron Leonard Anderssons ficka. Poliserna förhörde grannen och han berättade vad som hänt. Han och Leonard hade lagt ett golv tillsammans, och när han flyttat patrons rock hade pistolen ramlat ur. Grannen hade då på ett snyggt sätt lagt tillbaka den.
Landsfiskal Gustav Strömstedt misstänkte starkt att det var något skumt med Maria och Leonard. Kanske var även Amandus inblandad? Men han hade inga bevis, man hade inte ens en kula att jämföra eftersom den försvunnit spårlöst.
Samtidigt kom också förstärkning från Stockholm. Två erfarna utredare med specialkompetens i rättstekniska undersökningar, Axel Dahlqvist som hade sina rötter i trakten och Emil Carlson. De förstod också genast att något inte stod rätt till med Maria Andersson och patron Leonard Andersson.
Polisen började undersöka Leonards bakgrund. Hans far hade ägt och drivit godset medan Leonard försvann iväg ut i världen som ung. Leonard hade gjort sig en förmögenhet på kapsejsade vrak utmed den brasilianska kusten. När pappan dog kom han hem igen och tog som 47-åring över godset.
Väl hemma hade han fått syn på den vackra Maria som då fortfarande inte blivit mor.
De hade umgåtts, men båda hävdade bestämt att det skett på rent vänskapliga grunder. När Maria gifte sig med Arvid Andersson hade hon som bekant en liten dotter vars fader var okänd med sig.
Utredarna från Stockholm tittade närmare på patron Leonard Anderssons förhållande med den unga gifta Maria, och polisen trodde snart att mordet skett av svartsjuka, dock med Marias och Amandus goda minne.
Maria flyttade från byn
Det fanns inte tillräckliga bevis för att ställa dem inför rätta, utan det rörde sig bara om indicier. Och utan mordvapen var man tvungen att lägga ner utredningen.
Leonard dog några år senare, medan Amandus tvingades in på sjukhus, svårt tärd av allt som hänt och alla anklagelser. På bygden florerade nämligen misstro efter mordet.
Maria Andersson valde att flytta från samhället med sina barn. Hon arbetade hos en rik änkeman medan hennes son utbildade sig och blev en framgångsrik ingenjör. Dottern gifte sig med en trevlig man och levde ett långt och gott liv i lugn och ro.
Vad som verkligen hände de här sommardagarna 1930 tog alla inblandade med sig i graven.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
