Det började med att ostronfiskare på 1800-talet fann benrester av renar och mammutar på havets botten öster om Storbritannien.
Men det var först när en trålare 1931 råkade få upp en hullingförsedd harpunspets som forskarna på allvar började ana att det dolde sig en fantastisk hemlighet i Nordsjöns djup.
Ett verklighetens Atlantis, om man så vill.
För även om Platon placerade det sjunkna landet i trakterna av Gibraltar, så hade hans svenske 1600-tals kollega Olof Rudbeck gissat tämligen rätt.
Läs även: Elmer McCurdy: Tågrånaren som blev en mumie – och hamnade på nöjesfält
I den spränglärde Uppsalaprofessorns världsbild var Sverige alltings centrum. Här låg en gång Edens lustgård, menade han. Och från svenskan härstammade alla språk.
Men framför allt trodde han att våra närmaste farvatten också rymde det legendariska havsriket.
Fast idag kallar vi det Doggerland – ett gåtfullt jägar- och samlarsamhälle som existerade i tusentals år, men vars hemligheter vi först idag börjat förstå.
Och förundras över.
Störst under istiden
Doggerland var som störst för omkring 20 000 år sedan när istiden var som kallast.
Området kan då ha sträckt sig så långt som norr om dagens holländska kust till Shetlandsöarna.
Mellan Doggerland och Norge fanns en ränna med hav, kallad Norska rännan, och mellan Shetlandsöarna och staden Bergen låg berg som nu har fått namnet Vikingabergen.
För 6 000 år sedan fanns lite eller inget kvar av landmassan, vars högsta höjder nu istället utgör de fiskerika grunden Doggers bankar.
Okänt land på havets botten
Att rester av urgamla träd sticker upp ur havet vid ebb längs Englands ostkust, fick medeltidens människor att tala om ”Noaks skog”.
Men också den brittiske geologen Clement Reid att bokstavligen dra på sig storstövlarna.
1913 utgav han boken Submerged Forests (Sjunkna skogar) efter att ha vadat runt i de gyttjiga träskmarkerna och funnit rester av urgamla växter och djur.
Från de benbitar han fann kunde han dra slutsatsen att stora delar av havsbottnen österut mot Danmark en gång måste ha varit torrmark.
Riktigt spännande blev det när lokala fiskare fick höra om Reids sökande och skänkte honom rester av skelett, vapen och redskap som de råkat få i näten långt ut till havs, vid de långsträckta grund som idag kallas Doggers bankar.
Läs även: Stephanie överlevde åtta dagar i fångenskap – hölls inlåst i en låda
Utan dagens dna-teknik hade Reid svårt att få riktig ordning på kronologin. Men han kunde ändå konstatera att den gåtfulla landmassan måste ha rymt såväl människor och hästar som idag utdöda djurraser som mammutar och ulliga noshörningar.
Kanske även en civilisation?
Det skulle dock dröja nästan ytterligare ett århundrade av nya fynd, innan man kom till den förbluffande insikten att det – samtidigt som exempelvis Jeriko grundades – måste gått att vandra nästan torrskodd mellan nuvarande Storbritannien och Danmark.
Ett okänt land på havets botten?
Det var kanske den största geografiska upptäckten sedan den brittiske kaptenen William Smith fann Antarktis 1820.
Doggerland tros ha varit tätbefolkat
Doggerland har sedan dess blivit marinarkeologernas ymnighetshorn.
Eftersom de forna höjderna, som idag utgör de fiskerika Doggers bankar, blott ligger på 15–35 meters djup, är de tillgängliga med vanlig dykarutrustning.
Kartläggningen av områdets topografi och utbredning har också underlättats med hjälp av data från olika oljebolag.
Och fyndens rikedom är häpnadsväckande.
Förutom mammutar, fossiliserade trädstubbar från både barrskog och ädelträd, spår av stora sjöar och floder som en gång måste innehållit både fisk och färskvatten, har man funnit många avtryck av mänskligt liv.
Läs även: Patomskiy-kratern: Forskarna har ingen förklaring till mystiska formationen
Fiskeredskap, spjut, harpuner, stenlagda murar, grävda diken, ja, till och med en sannolik begravningsplats, vittnar om en jägarkultur som för sin tid måste varit både välmående och högtstående.
Faktum är att Doggerland runt år 6 000 f Kr måste varit en relativt tätbefolkad plats. ”Hjärtat i den europeiska kontinenten” som geofysikern Richard Bates vid det skotska University of St Andrews hävdar.
Här levde en avancerad jägarbefolkning på flera tusen individer gott på jakt och fiske. Under istiden fanns bytesdjur som mammut och ren, och när klimatet förändrades blev landet istället rikt på hjort och vildsvin.
Saknade skriftspråk
Eftersom Doggerlands befolkning med säkerhet saknade skriftspråk, vet vi inte vad de kallade sitt eget land eller sig själva.
Namnet användes först av den brittiska arkeologen Bryony Coles, född 1946, och syftar på de nederländska fiskebåtar, ”doggers”, som tidigare fiskade framför allt sill och torsk i området.
Katastrof drabbade Doggerland
Av fynden vet vi också att människorna hade blå ögon och mörkt eller ljust skinn, beroende på varifrån de kommit.
De utövade religion, var konstnärligt begåvade och kvinnorna hade hög status.
Men de var också läkekunniga, ovanligt friska och uppnådde ofta en hög ålder, inte sällan upp mot drygt 70 år.
Tills Ragnarök utbröt …
Att havsnivån för varje år steg en smula, var till en början knappast oroande. Doggerlands yta var enorm. Det nådde ända från England till Danmark, med undantag av ett smalt sund. Sakta började den mera likna en skärgård med låglänta öar, men var ändå en bra plats att bo, jaga och fiska på.
Läs även: MH370: Vad hände med det försvunna flygplanet?
Men en dag för omkring 8 150 år sedan inträffade katastrofen.
Havsytan utanför Norges kust skakades plötsligt av ett skalv så kraftigt att det slet upp ett stycke av kontinentalsockeln, uppskattningsvis 28 mil långt, och pressade undan stora mängder havsvatten.
Platsen dödsdömd
På kort tid bildades en jättevåg på tio, kanske tjugo meter; en apokalyptisk tsunami som snabbt ökade till en hastighet av 120 kilometer i timmen.
På vågens sydliga väg låg Doggerland, vars befolkning måste ha tagits med samma överraskning som vid den fruktansvärda tsunamin i Asien 2004.
Ingen vet hur många som dog av vågornas kraft.
Läs även: Sju sjunkna städer – som du kan besöka på havets botten
Ingen vet vilka oersättliga konstverk, sagor och religiösa myter som försvann i glömskans hav.
Men hädanefter var det avancerade jägarsamhället dödsdömt. Inget tyder på att någon större befolkningsgrupp någonsin återvände – samtidigt som havsnivån fortsatte att stiga så den till slut var 120 meter högre än vid istidens slut.
Och Doggerbank förvandlat till det sjunkna Atlantis.
Neandertalaren från Doggerland
2009 fick en trålfiskare upp delar av en märkligt formad dödskalle 15 kilometer norr om den nederländska kusten.
Denna visade sig tillhöra en neandertalare som levt i Doggerland för ungefär 40 000 år sedan.
Forskare kunde konstatera att det rörde sig om en ung man med en kraftig svulst på kraniet, förmodligen medfödd.
Det gick också att bevisa att hans diet till stora delar bestått av kött.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
