Ta-ta-ta-ta.
Skotten ekade i den råkalla morgonen den 15 oktober 1917 i Vincenneskogen i östra Paris.
När kulorna som de tolv soldaterna avfyrade hade träffat sitt mål, föll den 41-åriga kvinnan död till marken.
En officerare klev fram till den orörliga kroppen, som vilade i en pöl av blod. Han avlossade ytterligare ett skott för att försäkra sig om att Margaretha Zelle verkligen var död.
Det var hon.
Hette egentligen Margaretha Zelle
Margaretha Zelle var Adam och Antje Zelles första barn, i en syskonskara på fyra, och föddes den 7 augusti 1876. Familjen bodde i den nederländska staden Leeuwarden. Adam Zelle arbetade som hattmakare och drev en av de mest eleganta butikerna i staden.
Men svårare tider väntade. År 1889, när Margaretha var 13 år gammal, gick hattmakeriet i konkurs och familjen hamnade på bar backe. Skilsmässan var snart ett faktum och när modern Antje avled två år senare splittrades syskonskaran. Barnen fick bo hos släktingar och vänner.
Läs även: Jane Horney – tysk spion eller farligt vittne?
Margaretha växte upp till en mörk skönhet och 19 år gammal förälskade hon sig i Rudolph MacLeod, en 38-årig officerare som hade tjänstgjort i de nederländska kolonierna i Ostindien. Sex dagar efter deras första möte förlovade de sig. Några månader senare, den 11 juli 1895, vigdes de vid en enkel ceremoni i Amsterdams rådhus.
I januari 1897 föddes sonen Norman och strax därpå flyttade den lilla familjen till Java i Indonesien, där Rudolph återgick i tjänst. Ett år senare föddes dottern Louise Jeanne.
Fick aldrig återse sin dotter
Familjen flyttade vidare, till Sumatra, och problemen bakom den småborgerliga fasaden växte sig stora, bland annat på grund av Rudolphs alkoholproblem.
En junikväll 1899 insjuknade båda de små barnen. De kräktes häftigt. Efter något dygn återhämtade sig Louise Jeanne, men sonen Norman avled.
Rudolph och Margaretha misstänkte att någon förgiftat de små. Misstankarna föll på Rudolphs älskarinnas make.
När familjen återvände till Nederländerna tre år senare var skilsmässan ett faktum. Margaretha fick vårdnaden om dottern. Men Rudolph betalade inget underhåll, så än en gång fick Margaretha bo hos släktingar. En dag kom Rudolph på besök och tog med sig Louise Jeanne ut på en promenad. Han återvände aldrig med dottern. Och under resten av sitt liv kämpade Margaretha för att få återse sin dotter, men förgäves.
Mata Hari blev populär artist
År 1903 flyttade Margaretha ensam till Paris, med drömmen om ett liv med glitter och glamour. Till en början tvingades hon bo i små kyffen och försörjde sig genom att arbeta på cirkus och som konstnärsmodell.
Sakta men säkert skapade hon sig artistpersonligheten Mata Hari, ett namn som på indonesiska betyder ’sol’, eller ordagrant ’dagens öga’. Hon var självlärd, inspirerad av danserna som utfördes av urbefolkningen i Indonesien. Den som ville se henne dansa fick betala för det.
Läs även: Polisen jagade spionen i 10 år – hushållerskan såg till att han åkte fast
Mata Hari var snart den hetaste underhållaren på storslagna privata fester. Hennes juvelsmyckade och avslöjande dräkter och magnifika huvudbonader gav henne mycket uppmärksamhet.
Det stora genombrottet kom den 13 mars 1905 vid invigningen av Musée Guimet, det asiatiska museet i Paris. Tidningsrubrikerna blev stora och många – intresset var enormt eftersom det hävdades att den exotiska dansaren dansade naken.
I själva verket bar hon en gyllene, juvelklädd bystplåt och ofta en hudfärgad kroppsstrumpa under sina tunna broderade fotsida tunikor.
Levde lyxliv i Paris
Det dröjde inte länge förrän hon välkomnades till de stora europeiska scenerna.
”Jag är en orientalisk dansare med andlig och konstnärlig lidelse för att uttrycka tillvarons djupaste hemligheter”, beskrev hon senare sig själv i tidningsintervjuer.
Den tidigare så sorgtyngda kvinnan skaffade sig en flott våning i centrala Paris där hon umgicks med de rika och prominenta. Livet fylldes – vid sidan av arbetet – av fester och besök på skönhetssalonger och kapplöpningsbanor.
Älskarna var många, mäktiga och rika. Journalisterna skrev spaltmeter om allt hon företog sig.
Läs även: Bröderna Menendez: Varför mördade Lyle och Erik sina föräldrar – egentligen?
Efter 1911 började intresset för henne som artist att svalna. Men hon gladdes åt att en roll väntade i en balettuppsättning i Berlin våren 1914.
Premiären ställdes in eftersom första världskriget var ett faktum. Till råga på allt beslagtog de tyska myndigheterna de pälsar och smycken som hon haft med sig till Tyskland. Ett ekonomiskt bakslag. Mata Hari blev rasande och lämnade Tyskland så fort som möjligt.
ANNONS
Mata Hari blev dubbelagent
Som nederländska kunde hon röra sig mellan de europeiska länderna utan större problem, men underrättelsetjänsterna såg inte med blida ögon på stjärnans konstanta resande mellan länderna. Hon sågs som en säkerhetsrisk av både britter och fransmän.
När hon av en tysk man erbjöds 20 000 franc för att lämna upplysningar om vad som hände i den franska metropolen, vad människor med höga positioner pratade om, tackade hon ja.
Mata Hari gick under agentnamnet H-21 och hon försågs med osynligt bläck så att hon kunde leverera meddelandena utan upptäckt. Tillbaka i Paris kontaktades hon av den franska underrättelsetjänsten, som var villig att betala enorma summor för upplysningar om den tyska fienden.
Hon tackade ja även denna gång – och blev dubbelagent.
Läs även: Spansk hemmafru såg spöken i köksgolvet – småstaden skakades av upptäckten
Det sägs att hon främst såg det som ett sätt att kunna ersätta de pälsar och smycken tyskarna tagit i beslag. Politik intresserade henne inte och än idag vet ingen säkert vilken sida hon sympatiserade med.
Vid den här tiden hade hon förälskat sig i den unge ryske piloten Vadim Maslov. De tillbringade en intensiv tid tillsammans innan han skickades tillbaka till västfronten. En förälskelse som skulle komma att användas emot henne längre fram.
Strax därefter fortsatte hennes rastlösa resande över den europeiska kontinenten.
Under ett besök i England misstogs hon för den tyska spionen Clara Bendix och greps. Där och då berättade Mata Hari att hon spionerade på tyskarna för fransmännens räkning, men när britterna kontaktade fransmännen förnekade de all kännedom om detta.
Till slut släpptes den nu 40-åriga stjärnan.
Hade osynligt bläck
Väl tillbaka i Paris insåg hon att okända män bevakade varje steg hon tog. Hon var skräckslagen och försökte förgäves få kontakt med den franska underrättelsetjänsten. Hon stod helt ensam när även vännerna gjorde sig oanträffbara.
Den 13 februari 1917 greps Mata Hari i sitt hotellrum på Champs-Elysées i Paris av den franska underrättelsetjänsten. När de sökte igenom hennes saker fann de osynligt bläck, vilket Mata Hari desperat påstod var en del av hennes makeup. Bläcket sågs som ett bevis på hennes skuld.
Läs även: 9 av världens värsta kvinnliga seriemördare
Hon anklagades för att ha spionerat på fransmännen för Tysklands räkning och förhördes otaliga gånger under de kommande fyra månaderna. Hon bedyrade konsekvent sin oskuld. Den ende som tilläts besöka henne var en god vän, advokaten Édouard Clunet, som en gång i tiden ska ha varit hennes älskare.
Ingen annan av de högt uppsatta män som hon umgåtts med under sin storhetstid försökte hjälpa henne.
Rättegången blev mycket uppmärksammad. Under förhandlingarna, där fransmännen lät göra gällande att Mata Hari hade sålt betydande uppgifter om deras land till tyskarna, satt advokaten Édouard Clunet vid Mata Haris sida. Hon fortsatte ihärdigt att neka till alla anklagelser.
Mata Hari dömdes till döden
Trots att bevisningen byggde på hörsägner och indicier, och inga konkreta bevis, lyckades han inte få henne frikänd. När rättegången var slut dömdes hon till döden för spioneri, genom arkebusering.
Tidigt på morgonen den 15 oktober 1917 väcktes Mata Hari i sin cell av sin advokat. Dagen för avrättning hade kommit. Hon fördes ut till en väntande bil och kördes ut till Vincennes, där exekutionsplutonen väntade.
Läs även: MH370: Vad hände med det försvunna flygplanet?
Mata Haris död gav eko över hela Europa. Tidningarna rapporterade om hennes öde och dubbelspionage. Bland annat skulle 50 000 franska soldater ha förlorat livet på grund av de uppgifter hon lämnat till fienden.
Det har i efterhand diskuterats huruvida Mata Hari – utmålad till storspion – verkligen ägnat sig åt spionage, och när det hemligstämplade materialet från rättegången släpptes fritt år 2017, 100 år efter det att domen föll, visar dokumentationen att den information som Mata Hari lämnat till tyskarna i princip inte var värd något. Mycket talar också för att mannen som rekryterade henne till den franska underrättelsetjänsten använde Mata Hari som syndabock när han själv greps för spioneri.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
