Den världskände konstnären tog ett viktigt samtal på sitt kontor.
I ena stunden stod han med telefonluren i sin hand. I den andra låg han i en pöl av blod på golvet och kämpade för sitt liv.
Det var den 3 juni 1968, och flera pistolskott ekade inne i den höga byggnaden på centrala Manhattan i New York. Skytten, en mörkhårig kvinna med stirrig blick, fortsatte skjuta mot andra människor som befann sig i närheten.
En konstkritiker vid namn Mario Amaya skadades lindrigt, innan gärningskvinnan flydde från platsen.
Andy Warhol, då 39 år gammal, hade träffats i magen. Han fördes till sjukhus med livshotande skador och opererades i fem timmar. Inom kort kablades nyheten om skottdramat ut, och alla som älskade Warhol och hans säregna konst ställde sig samma fråga.
Varför?
Andrew Warhola föddes i Pittsburgh den 6 augusti 1928. Hans föräldrar, Andrej och Julia, hade emigrerat från nuvarande Slovakien till USA i hopp om ett bättre liv.
Men unge ”Andy” fick en fattig barndom, som dessutom präglades av att han led av så kallad danssjuka – en åkomma som idag går under namnet Huntingtons sjukdom och som kan påverka balans och finmotorik. Därför tillbringade han mycket tid ensam hemma med att läsa serier och teckna.
Andy Warhol gjorde stort intryck
Som ung förkortade han sitt namn till Warhol och flyttade till New York, där han snabbt gjorde sig ett namn inom reklambranschen. Där fick han idén att göra konst av vardagliga föremål som dollarsedlar, Coca-Cola-flaskor och soppburkar, och en utställning på The Stable Gallery 1962 innebar ett plötsligt och omedelbart genombrott.
Ofta utgick Warhol från fotografier som han sedan färglade. Kända – och ökända – personer som Marilyn Monroe, Jacqueline Kennedy och Mao Zedong blev avbildade på detta vis, och Warhol gjorde även konst av fotografier föreställande motiv som i grunden var skrämmande:
LÄS ÄVEN: ”Svarta pantern” begick fruktansvärda brott – åkte fast av en slump
– Du skulle bli förvånad över hur många som vill hänga en elektrisk stol på vardagsrumsväggen, särskilt om bakgrundsfärgen matchar gardinerna, sa han i ett berömt citat.
Han började även producera experimentella filmer i sin studio och var involverad i New Yorks pulserande musikscen: när den idag klassiska plattan The Velvet Underground & Nico släpptes 1967 var det Warhol som designade det klassiska bananomslaget.
Även i Sverige gjorde Andy Warhol stort intryck. Moderna museets dåvarande chef Pontus Hultén lyckas få honom att ställa ut i Stockholm, där ett av Warhols konstverk var de omtvistade Brilloboxarna.
Valerie Sonas drömde om att bli författare
Under 1960-talets andra hälft var Andy Warhol obestridd som populärkulturens mest hyllade och okonventionella konstnär.
Samtidigt i en annan del av New York kämpade andra kulturarbetare för brödfödan – och ett oväntat möte mellan de båda skulle komma att sätta igång en process som höll på att få dödlig utgång.
Valerie Jean Solanas föddes i New Jersey 1936 och växte mestadels upp i Washington DC. Föräldrarna skildes tidigt och Solanas själv skulle senare hävda att hon utnyttjades sexuellt av sin far. Hon tillbringade även tid i en katolsk internatskola och tog en examen inom psykologi.
Som ung flyttade hon till New York, där hon drömde om att försörja sig som författare. Men framgångarna uteblev, och Solanas tvingades skrapa ihop pengar till mat och husrum genom att tigga och prostituera sig.
Med tiden blev hon en alltmer radikal anhängare av feminismen, som vid denna tid utvecklades och blomstrade. Men i Solanas fall gränsade hennes feminism till ett rent hat av män i allmänhet – 1966 skrev hon pjäsen Up your ass, där protagonisten är en manshatande kvinna som bär många drag av henne själv.
Andy Warhol hade vid denna tid en egen studio på Manhattan som gick under namnet ”The Factory”.
En dag 1967 stötte Valerie Solanas på honom utanför denna studio på Manhattan, och de började prata.
Exakt vad som blev sagt är okänt, men Solanas lyckades övertyga Andy Warhol om att läsa hennes pjäs och överväga ifall han kunde göra något med den.
Där hade historien kunnat sluta, men när månaderna gick utan svar blev Valerie Solanas alltmer upprörd. Hon kontaktade Warhol, som erkände att han hade tappat bort hennes manuskript. Hon krävde då att få pengar, men han ignorerade henne.
Trots detta – eller kanske i ett försök att blidka Solanas – lät Warhol henne få en liten roll i hans film I, a man mot en lön på 25 dollar. Solanas tackade ja till rollen och verkade stolt över den trots att filmen ifråga sågades av en enig kritikerkår.
ANNONS
SCUM-manifestet har både hyllats och kritiserats
Under 1968 skrev och publicerade Valerie Solanas sitt mest kända verk, SCUM-manifestet. ”SCUM” står för ”Society for Cutting Up Men”, vilket översatt har en dubbel betydelse. Dels det rent bokstavliga ”Föreningen för att skära upp män”, men också en mer bildlig betydelse som är ”Föreningen för att skärskåda män”.
Skriften angriper män och patriarkatet utifrån ett biologiskt, sociologiskt och psykologiskt perspektiv. Den fortsätter att debatteras än idag och har både hyllats och kritiserats genom åren.
Före detta akademiledamoten Sara Stridsberg har gjort en svensk översättning av Solanas verk och skriver bland annat följande i förordet:
”Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska. Våldet mot männen kan läsas som en metafor för mäns våld mot kvinnor. Och Scums idéer om män, och utopin om deras utplåning, är förvillande lika mansidéerna om kvinnan som löper genom historien och samtiden.”
LÄS ÄVEN: Mannen som sköt John Lennon: ”Numera är jag helt ofarlig att släppa ut”
Att boken har fått en sådan betydelse för feminismens radikalare delar beror såklart till stor del på den uppmärksamhet Valerie Solanas fick av media efter det hon gjorde den 3 juni 1968.
Attentatet mot Andy Warhol verkar ha varit planerat just för att skapa publicitet, åtminstone om man ska tro en teaterproducent vid namn Margo Eden. Hon berättade senare att Solanas besökte henne några timmar innan mordförsöket, i syfte att försöka få Eden att göra en uppsättning av pjäsen Up your ass. Margo Eden tackade vänligt men bestämt nej, varpå Solanas borrade blicken i henne:
– Jo, du kommer att producera pjäsen. För jag kommer att skjuta Andy Warhol och det kommer att göra både mig och pjäsen berömda. Och då kommer du att producera den.
Valerie överlämnade sig själv till polisen
Kort efter dådet överlämnade Valerie Solanas sig själv till polisen och erkände sig skyldig:
– Han hade för stor kontroll över mitt liv, sa hon som förklaring till det hon hade gjort.
Vid den följande rättegången dömdes hon till ett förhållandevis milt straff, tre års fängelse, vilket delvis berodde på det faktum att Warhol vägrade vittna mot henne. Hon fick även diagnosen schizofreni.
Den berömda konstnären återhämtade sig aldrig helt från sina skador och tvingades bland annat bära en specialkonstruerad korsett under resten av sitt liv.
Han fortsatte sitt skapande ända fram till sin död 1987, men vänner beskrev honom som mer tillbakadragen efter dådet.
LÄS ÄVEN: Blanche Monnier satt inlåst i 25 år – hennes enda brott var att hon blev kär
– Innan jag blev skjuten tänkte jag alltid att jag var mer till hälften här, snarare än helt och hållet. Jag misstänkte alltid att jag tittade på tv istället för att leva livet, sa han själv på sitt säreget, kryptiska vis om hur upplevelsen påverkade honom.
Kvinnan som var en hårsmån från att döda honom levde ett tillbakadraget liv efter att hon släpptes fri från fängelset 1971. Valerie Solanas hamnade tillfälligt tillbaka bakom lås och bom efter att ha telefontrakasserat Warhol och tros senare ha bott i Kalifornien där hon försörjde ett drogmissbruk genom prostitution.
SCUM-manifestet lever vidare, men författaren till den omstridda skriften fick ett kort och tragiskt liv. Den 25 april 1988 hittades Solanas död av lungemfysem och lunginflammation på ett billigt hotell i San Francisco.
Hon blev 52 år gammal.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
