Petra Josefsson
Ålder: 34 år.
Familj: Singel.
Bor: I lägenhet i Värnamo.
Gör: Jobbar som undersköterska.
Cockerspanieln Vivi är Petra Josefssons allt, hennes bästa kompis.
– Hon är det första jag ser på morgonen när jag stiger upp och det sista jag ser när jag går och lägger mig på kvällen. Jag älskar henne så mycket, säger hon och drar handen genom Vivis chokladbruna päls.
Kärleken till Vivi är så stark att Petra till och med var beredd att riskera sitt eget liv för att rädda sin hund från att drunkna när hon hamnat i ån Lagans iskalla vatten.
Petra Josefsson förlorade tragiskt sin förra hund i en trafikolycka 2019. Ett halvår senare, på våren 2020, hämtade hon nio veckor gamla cockerspanielvalpen Vivi från en uppfödare.
De båda fann snabbt varandra.
– Hon är så mysig och brukar ligga jämte mig i tv-soffan, berättar Petra som dagligen går långa och stärkande promenader med sin hund.
En kall måndagsmorgon i februari, när termometern letat sig ned mot -15 grader, promenerade de utmed Lagan som slingrar sig genom det natursköna Apladalen i centrala Värnamo.
Hunden Vivi försökte ta sig upp på isen
Efter nästan 45 minuters promenad närmade sig Petra och Vivi hemmet. Petra hade släppt Vivi och lät hennes koppel släpa längs marken.
Då fick Vivi syn på en grupp änder som simmade i vattnet, där det var strömt och isfritt. Hunden rusade i väg, utan att Petra hann reagera.
– På ett ögonblick var hon borta och jag frågade mig själv vart tog hon vägen?
Plötsligt såg hon Vivi – kämpande för sitt liv ute i det iskalla vattnet.
– Två till tre meter ut från stranden låg ett istäcke, sedan var det öppet vatten i strömfåran och ett ungefär lika brett istäcke intill stranden på andra sidan. Vivi försökte ta sig upp på isen igen men det var omöjligt.
– Jag fick panik när jag såg hennes kamp i vattnet och första tanken var att larma räddningstjänsten. Jag började treva i fickan efter telefonen. Nej, shit, den hade jag lämnat hemma! Jag började skrika “hjälp, hjälp” så högt jag kunde men jag såg ingen som kunde ha hört mig.
Hon förstod att Vivi inte skulle orka kämpa så länge till. Att springa i väg och hämta hjälp skulle ta för lång tid.
– Jag kunde inte bara stå och titta på när min hund höll på att dö. Och det vara bara jag som kunde rädda henne.
Sakta men säkert tog hon sig ned för slänten och ut på isen. Det knakade och brakade för varje litet steg hon tog och ju närmare kanten hon kom, desto större var risken att ramla i. Lagan är djup så hon skulle inte bottna.
Men där ute vid iskanten, bara ett par meter bort, fanns Vivi.
– Instinktivt lade jag mig på magen och ålade mig utåt. Jag var medveten om att isen inte skulle hålla och att jag skulle åka i vattnet. Men jag ville göra det på ett kontrollerat sätt, så att det inte blev ett plums där både Vivi och jag åkte under iskanten.
Isen brast under Petra
Precis när hon lyckades få tag i Vivi kände hon att isen gav vika under henne.
– Jag gled ner i vattnet, ungefär som en säl. Det var förstås iskallt men det tänkte jag inte på just då. Jag hade fått grepp om Vivi med vänsterarmen och den högra armen använde jag till att simma mot iskanten på andra sidan eftersom jag var vänd mot det hållet. Jag slog sönder all den tunna isen för att komma till den bärande isen, handen blödde men det struntade jag i.
– När isen var tillräckligt tjock kunde jag häva upp Vivi och sedan mig själv. Jag lyckades få överkroppen upp på isen, så där låg jag med halva kroppen i vattnet. Vivi stod kvar på isen. Det enda jag var rädd för var att hon skulle ramla i vattnet en gång till. Till slut kom hon så nära att jag nådde kopplet och hade kontroll på henne.
Men för hennes egen del var läget kritiskt eftersom hon inte lyckades ta sig upp på isen. Kroppen blev allt mer nedkyld.
Petra samlade luft i lungorna och skrek “hjälp” så högt hon orkade. Men ingen verkade höra henne.
– Jag upprepade mina skrik flera gånger och till slut hörde jag någon som svarade tillbaka: “Vi hör dig!” Vilken lättnad!
Fick hjälp att komma upp ur vattnet
Petra hade legat nästan 20 minuter i vattnet när fyra kvinnor uppenbarade sig. En av dem höll en mobiltelefon och sa att hon hade 112 i luren.
Kvinnorna hade hittat en livboj och en stege som de kom till undsättning med. De kastade ut livbojen och Petra drog ena armen genom den. Med gemensam ansträngning drog kvinnorna i repet och Petra kom upp ur vattnet.
– Ungefär då hörde jag sirenerna, vilken lycka!
Räddningstjänsten fick upp Petra på land. Polisen tog med sig Vivi medan Petra fick åka ambulans in till sjukhuset. Hon skakade och var ordentligt nedkyld. Kroppstemperaturen var 34 grader när hon kom in till akuten på Värnamo sjukhus. Med värmande dropp och filtar lyckades sjukvårdspersonalen kurera henne och redan efter fyra timmar kunde hon lämna akuten.
Hon hade bett polisen ringa hennes expojkvän Dennis som hade kommit och hämtat Vivi. Det var också han som kom till akuten med nya och torra kläder till Petra.
När hon fick träffa Vivi igen var det ren och skär lycka. En och annan tår rann längs kinderna.
– Det var så mycket pussar och kramar. Jag var så lycklig och glad över att jag lyckades rädda henne. Samtidigt känner jag stor tacksamhet mot de fyra kvinnor som hörde mina rop, larmade 112 och drog upp mig ur vattnet.
Kroppen tog dock mycket stryk av räddningsaktionen och de närmaste dagarna hade Petra rejäl träningsvärk i överkroppen. Fast det kunde hon stå ut med!