Hunden Diezel håller koll på Emelies diabetes: “Han reagerar snabbare än tester”

Den 7-åriga portugisiska vattenhunden Diezel blir lite lätt störd när han är ute och går en promenad med sin matte Emelie Carlsson. 

Orsaken till irritationen är hans framtida efterträdare, valpiga Jackson, som glatt skuttar runt och försöker få uppmärksamhet.

Diezel är nämligen certifierad diabeteshund. När han är i tjänst utomhus bär han Svenska service- och signalhundsförbundets gula väst och då ska han inte distraheras.

– Egentligen är Diezel alltid i tjänst, 24 timmar om dygnet. Han finns alltid i min närhet och varnar mig när mina värden blir för höga eller för låga, säger Emelie.

Tanken är att Jackson ska ta över jobbet som diabeteshund när Diezel en dag går i pension. Men Jackson är bara fyra månader gammal och har minst 12–14 månaders utbildning framför sig.

– Men han har redan börjat markera när jag är för låg i värdena. Han har lärt sig av Diezel, säger Emelie med ett leende.

Hundarna har verkligen förändrat Emelies liv och hon känner sig både stolt och glad när hon går en runda med dem i bostadsområdet i Laholm, där hon tidigare bodde.

Fick diagnos tidigt

Diabetes har Emelie haft så länge hon kan minnas. Hon var bara två och ett halvt år gammal när hennes mamma reagerade på att hon drack ovanligt mycket.

Hennes gammelmorfar hade diabetes och hennes föräldrar kollade hennes värden med hans testutrustning. Resultatet visade misstänkt höga värden och de kontaktade omedelbart sjukhuset.

– Jag har diabetes typ 1. De första åren fick jag ta sprutor, men när jag var 8 år fick jag en insulinpump och det betydde att jag kunde ligga mer stabilt i blodsockernivån.

Som liten flicka med diabetes blev hennes liv begränsat jämfört med hennes jämnåriga kamrater.

– Jag fick inte äta godis som alla andra och jag var tvungen att hela tiden hålla koll på vad jag åt. Eftersom mitt blodsocker hoppade upp och ner mådde jag dåligt och orkade inte leka lika länge som mina kompisar.

Från tidig ålder fick hon dessutom lära sig att ta insulinsprutorna själv.

Emelie var i tonåren när hon för första gången fick höra talas om diabeteshundar. Det var på en hundutställning i Tvååker i Halland där SoS, Svenska service- och signalhundsförbundet, informerade om sin verksamhet.

– Jag insåg att det skulle kunna hjälpa mig att ligga på en mer jämn nivå i blodsockret. Först funderade vi på att utbilda mina föräldrars hund Jack, men han var för gammal.

I familjen fanns ytterligare tre hundar och att skaffa en hund till var därför inte aktuellt.

– Pappa sa att jag var tvungen att flytta hemifrån och skaffa mig ett fast jobb innan jag skaffade egen hund. Det var också det första jag gjorde när jag fick min lägenhet, säger hon med ett skratt.

Jobbar dygnet runt

Valet föll på rasen portugisisk vattenhund och från det att Diezel var 2 år började Emelie utbilda honom till diabeteshund med hjälp av en instruktör från SoS.

– Innan han fick börja utbildningen var han tvungen att gå vanliga valp- och lydnadskurser och han fick även gå igenom en rad tester för att avgöra om han var lämplig som assistanshund.

Varannan vecka träffade Emelie och hennes hund en instruktör från SoS. Däremellan tränade hon själv honom, bland annat med hjälp av bomullstussar som hon torkat sig med i armhålorna och munnen när hon kände sig hög respektive låg.

När de tränade tog Emelie fram bomullstussarna, som hon förvarat i frysen, för att lära honom att reagera när hennes doft indikerade att hon låg högt eller lågt i blodsockret.

– Varje gång han markerade belönades han med godis. När han känner på doften att det är dags för mig att gå och äta något vet han att han också får något gott.

Diezel markerar på olika sätt beroende på om Emelies blodsockervärde är högt eller lågt.

– Ligger jag för lågt gnäller han och krafsar med tassarna på mina fötter. Ibland kan han till och med lägga sig över mina fötter.

Gränsen för att han ska markera vid för lågt blodsocker ligger på 4,0–5,0. Vid för högt markerar han från 10,0.

– Har jag för högt blodsockervärde visar han det genom att han inte vill vara hos mig och inte vill samarbeta. Då är det dags för mig att höja insulindosen. Så fort mitt värde är normalt kommer han tillbaka till mig.

Diezel jobbar även på nätterna när Emelie ligger och sover.

– Det händer ett par gånger i veckan att han väcker mig. Han tar till alla medel han kan för att få mig att vakna, vilket inte är så lätt alla gånger. Han hoppar upp i sängen och krafsar på mig med tassarna, skäller och gnäller.

I pension om tre år

För Emelie har hennes hund inneburit att hon kan känna sig mycket tryggare – han är i praktiken hennes livräddare.

– Diezel reagerar mycket snabbare än tester och han har gjort att jag kan ligga mycket jämnare i blodsockernivå. Det gör att slitaget på de inre organen som man får vid diabetes blir mindre.

– Dessutom blir man piggare av motionen man får av att ha en hund som man måste rasta flera gånger om dagen, tillägger hon med ett leende.

Diezel ska få gå i pension om tre år när han fyller tio. Då är det meningen att Jackson ska ta över huvudansvaret.

– Diezel var den första portugisiska vattenhunden som blev diabeteshund i ­Sverige. Nu håller fler av samma ras på att utbildas, ­säger Emelie.