Man står och ser på hästarna i hagen, och vet att inget är som sommaren”, sjöng Anita Hegerland i sin oförglömliga sång Mitt sommarlov då det begav sig. Det är precis vad Anne Pagmar på gården Jäboruder utanför Mullsjö gör: hon står och tittar på hästarna i hagen, och har lite extra koll på fölungen Lakkilak.
– Hennes ankomst till världen är mycket speciell, berättar Anne, som bott på sin gård sedan 1984 och bedrivit stuteriverksamhet lika länge. Och när hon väl föddes, ville mamman inte veta av henne.
Anne föder upp shetlandsponnyer och i hagarna betar ett hundratal hästar. Som uppfödare vet hon att mycket kan hända då ett sto är dräktigt, men aldrig har hon varit med om något liknande som då Lakkilak kom till världen.
– Fairylak var betäckt och födseln var beräknad till maj. Allt såg bra ut, men när jag kom ut i hagen den 15 februari låg hon och krystade. Hon var väldigt medtagen och jag tog in henne för att känna efter om fölet låg rätt.
Eftersom det var alldeles för tidigt för stoet att föla insåg Anne snabbt att hästen behövde hjälp. Fölet låg fel, men hon lyckades få tag i bakbenen och kunde dra ut det.
– Fölet var förstås dödfött, och efterbörden kom med en gång. Sedan fick Fairylak stå inne i stallet fyra, fem dagar innan jag släppte ut henne.
Fairylak såg dräktig ut
Anne sörjde det döda fölet. Som alltid hade hon glatt sig inför fölningen, men den här gången gick drömmen i kras. Trodde hon.
Hon fortsatte hålla ett vakande öga på Fairylak där hon gick i hagen tillsammans med de andra hästarna – det var lätt att se henne, då hon har en vit fläck på ena benet.
– I april förstod jag att det var något som inte stämde,
hon såg dräktig ut och jag tillkallade veterinären. Hon undersöktes och mina misstankar bekräftades: i magen låg ett friskt föl.
Fairylak hade med andra ord väntat tvillingar och kastat det ena fölet. Det friska fölet verkade utvecklas som det skulle och snart började stoets juver växa till.
– Både jag och veterinären var lika förvånade. Ingen av oss hade varit med om något liknande, men ibland är naturen fantastisk.
Fairylak blev allt rundare om magen och i slutet av maj var det dags. Lilla Lakkilak föddes, men då ville naturen inte väl: mamman stötte bort sitt föl.
– När jag kom ut i stallet stod fölungen och gnäggade, ensam och övergiven. Hennes mamma visade inget som helst intresse, och när Lakkilak försökte dia sparkade hon efter fölet.
Fölet fick inte i sig den första livsviktiga mjölken, och Anne insåg att hon måste agera blixt-snabbt. På Facebook efterlyste hon en fostermamma åt Lakkilak. Kanske fanns det något sto som precis hade förlorat sitt föl och skulle kunna ta sig an henne?
– Och det fanns det. Jag kom i kontakt med en hästägare i Hook, vars sto hade mist sitt föl, och körde Lakkilak dit. Och fostermamman Emmy accepterade henne.
Där bodde shetlandsfölet en tid innan hon i sällskap med Emmy kunde komma hem till Jäboruder. Nu får fostermamman stanna ett tag, medan Lakkilak växer till sig. Och i sommarhagen betar nu både biologisk mamma, fostermamma och fölunge sida vid sida.
