”Dolda vertikala varptrådar och slitsvävning – en typisk kelim! Troligen en anatolisk bönematta, antik eller semi-antik, som tillverkats av nomader, eller vad tror ni?”
På orientmattsällskapet Pazyryks populära så kallade Show-and-Tell-träffar sitter olika grupper av mattintresserade män och kvinnor, uppslukade av de unika knutar, färgsättningar, ornament och mönster som fascinerar i högen av de fem-sex utvalda mattorna på bordet framför dem. Man tittar, frågar, vrider och vänder på mattorna – mattor som några av deltagarna tagit med, kanske inköpta på någon utlandssemester.
– Detta är ett outtömligt ämne! Vi talar om allt, varifrån mattorna kommer, hur de har tillverkats och använts. Genom att studera färger, symboler och vävteknik kan man lära sig så väldigt mycket om ålder och regioner.
Uuve Snidare
Ålder: 85 år.
Bor: Stockholm och Gotland.
Familj: Vuxna barn och barnbarn.
Gör: Textilkonstnär och journalist. Tidigare inrednings- och textilredaktör bland annat i tidningen Vi. Författare till ett flertal böcker inom form, inredning och textil. Skapar själv mattor, främst trasryor av olika slag, i en blandning av siden, taft, bomull, taft, tyll, plastremsor eller snören.
Vad är det med mattor som fascinerar så?
– Mattan är spännande för den har en fyrkantig form, som en tavla. Den har en ram och innanför ramen så kan ju vad som helst hända! Man kan göra geometriska former, man kan göra blommor, man kan göra något föreställande – som att man målar inom den här ramen… det är fritt fram, det ger så många möjligheter!
Mattsällskapet Pazyryk
Den som berättar är Uuve Snidare, för många en redan bekant profil som den textilkonstnär, författare och inredningsjournalist hon är.
– Jag har varit medlem i mattsällskapet Pazyryk i 28 år, men har ändå mängder av vita fläckar när det gäller mattor. Det här är ett jätteområde!
Uuve Snidare, som också sitter i sällskapets styrelse, berättar om de många auktionsvisningar, kurser i mattkunskap, studiebesök och föreläsningar som medlemmarna upplevt genom åren.
I orientmattsällskapet Pazyryk finns både nybörjare och kunniga experter. Några har arbetat utomlands, i Mellanöstern eller Kina, och har blivit intresserade av landets kultur och kunnat köpa på sig mattor av fin kvalitet. Men sällskapet är öppet för alla.
– Vi kompletterar varandra – en del kan till exempel allt om kaukasiska mattor eller afghanmattor. En del är bara intresserade av färg, form och hantverk. Jag själv kan vävtekniker, bindningar och färgningar – det är min styrka. Det är en härlig blandning av personer och det blir alltid trevlig stämning.
Mattklubben reser tillsammans
Träffarna började redan 1985, då den stockholmsbaserade orientmattehandlaren och experten Peter Willborg noterade att många av hans kunder var både intresserade och kunniga – och dessutom ofta samlade på mattor. Idén om en mattklubb föddes.
Ungefär vartannat år gör sällskapet resor tillsammans i mattans tecken. Färden har gått till såväl Turkiet, Azerbajdzjan, Iran, Kina, Marocko, S:t Petersburg, Turkmenistan som Uzbekistan.
I Sverige har det blivit utflykter till bland annat Dalarna och Östersund. För intresset är stort för all slags folkliga textilier från alla tider – som gobelänger, dukar och kläder i olika tekniker, från skånsk allmoge till kända praktverk av ”mattornas drottning” Märta Måås Fjetterström.
Varje matta döljer sin unika historia, menar Uuve Snidare.
– Orientmattor har ju sitt ursprung från när människan var nomader och lärde sig klippa får, göra ull, knyta och väva. Mattan utvecklades som tältets möbel – man satt på den, la den på någon bänk, använde den som en duk eller som ett täcke. Hantverket utvecklades i olika klaner och distrikt, en del kom på en särskild metod att färga, en del gjorde småmönster, blommor eller mytologiska motiv.
Så växte mönstren fram under åren – geometriska former, växter, stiliserade djur – som kanske en skorpion, eller symboler som livsträdet eller ”det onda ögat”.
– De gamla mattorna har ofta ett högre värde. I modernare tider gifte man sig över klangränserna, nya mönster uppstod. Det finns så mycket att gräva i och lära, men vi får även göra många gissningar i våra bedömningar.
Världens äldsta handknutna matta
Två gånger har sällskapet varit i S:t Petersburg för att besöka Eremitaget och Pazyryk, mattan som med sina nästan 2 500 år är världens äldsta kända handknutna matta, och som också gett namn åt sällskapet.
Pazyryk-mattan
Pazyryk är namnet på världens äldsta kända handknutna matta. Den hittades av en rysk arkeolog på 1940-talet i Sibirien, på gränsen till Mongoliet, i en skytisk kungagrav. Mattan är unik då den är osedvanligt välbevarad, tack vare att vandaler för ett par tusen år troligen brutit upp och plundrat gravplatsen. Gravkammaren rasade då ihop, fylldes av is och mattan som låg kvar blev på så vis konserverad för eftervärlden
Uuve Snidare håller med om att många mattor – orientaliska och andra – omges av en viss magi. Hon berättar om en resa i mattans tecken som gjort ett starkt intryck.
– Det var 1995 då 270 mattälskande personer och samlare från hela världen träffades på en internationell konferens i Marocko. Vi fick till och med besöka kung Hassan II:s privatmuseum i palatset i Fèz! Det var stort.
Resan, som också innehöll en inbjudan till den tyske ambassadörens residens i Rabat, beskriver hon som en närmast Tusen och en natt-liknande upplevelse:
– Det var galafest i residensets park – med mat, blommor, musik och en kvällsvisning där vackra mattor hängdes upp på ställningar mellan palmerna och beskrevs en efter en. Vi satt där i den mörka varma trädgården med mattorna i strålkastarbelysning som i en show – det var faktiskt magiskt!
Utbildade i ryateknik i Tunisien
För Uuve har mattorna varit en nära följeslagare genom livet. Hennes personliga intresse har riktats särskilt mot ryor, som också var ämnet för examensarbetet på Konstfacks textillinje. Som nybakad student 1964 fick hon möjligheten att tillsammans med sin dåvarande make resa till Tunisien för att utbilda 16 unga flickor i svensk vävteknik.
– Det var en överraskning i mitt liv! Det fanns absolut inte i min föreställningsvärld att jag skulle åka iväg till Tunisien och lära unga flickor att väva rya i öknen…!
De blev kvar i Tunisien – och sedan Algeriet – i fyra år och erfarenheterna blev många. Efter självständigheten från fransmännen 1956 sökte Tunisien sina rötter – och var nu intresserade av att få igång en modernare tillverkning av sina beduinryor som traditionellt vävdes 4−5 meter långa på primitiva vävramar på marken. Uppgiften för den unga Uuve och hennes man var att lära flickorna väva på svenska vävstolar i trä. Hon tog även fram moderniserade mattmönster, baserade på beduintraditionen men i mer hanterbara storlekar för moderna bostäder.
Intresset i Sverige för orientmattor har med åren möjligen minskat, tror Uuve Snidare.
– Det var ju en period när alla var tända på att åka till Turkiet och köpa kelimmattor, men det är ju modebaserat som mycket annat.
Gästföreläsare
När intresset var som allra störst hade orientmattsällskapet Pazyryk runt 400 medlemmar. Det var i samband med att sällskapet vid sitt 20-årsjubileum 2006 anordnade en stor utställning i Stockholms Auktionsverks lokaler med över 200 mattor och textilier. Utställningen fick stor uppmärksamhet i media. Allmänheten bjöds in på en Show & Tell – en publikmagnet som lockade över 100 intresserade att komma med sina mattor för att få dem bedömda och bestämda.
Genom åren har också många namnkunniga mattprofiler gästat sällskapet med föreläsningar – inklusive forskare från Eremitaget i S:t Petersburg.
– Det är ett enormt lustfyllt sätt att få in kunskap. Och en Show-and-Tell-kväll kan ge en riktig kick! Det finns också ett gäng män i gruppen som med åren blivit enormt duktiga. Jag som är textilare, och befunnit mig mycket bland hemslöjdsfolk där kvinnor dominerat, tycker ju att det är kul, säger Uuve, och fortsätter:
– Om man kan ta det med lite humor så är det faktiskt lite roande också att lyssna på killarna, som kan låta som lite kaxiga tuppar när de sitter och bedömer den ena lilla snirkliga bården efter den andra. Men de är enormt tekniskt kunniga, det är roligt!
Vad händer härnäst för sällskapet Pazyryk?
– Inom kort åker vi till Skattkammaren vid Uppsala domkyrka som har en fin samling medeltida kyrkotextil. Därefter blir det besök i Stockholms stadshus där vi får en visning av textilierna.
– Det är det roliga med sällskapet – att man lär sig något nytt varje gång!
