Det var en kylig dag i mars när ögonblicket var inne. Bland de knappa två tusen invånarna i Älvdalens kyrkby hade det länge spekulerats om vad lådan skulle innehålla för hemligheter. Kyrkan var fullsatt när kyrkoherde Karolina Pernling och hennes medarbetare bände upp locket. Sakta, med försiktiga händer klädda i bomullsvantar, lyfte man fram föremålen i 2023 års verklighet.
Mannen bakom idén var kyrkoherde Gustaf Fredrik Haglund, som på 1920-talet skapat en tidskapsel om livet i Älvdalen för en framtida församling att ta del av.
Brev om svält och fattigdom
Han hade lagt ner brev – mödosamt skrivna med bläck och darrig handstil – från bybor som berättade om fattigdom och sjukdom och som vädjade om hjälp. I lådan låg sedlar och mynt, bland annat tyska kristidssedlar från mellankrigsårens hyperinflation. I en ask fanns mängder av frimärken, bland annat från Japan. Tidningsartiklar ur Mora Tidning vittnade om ”Sovjets enorma krigsrustningar” och oro för ett andra världskrig. Ransoneringskuponger på potatis, kaffe och socker speglade den svåra tid som rådde efter världskrig, pandemi och depression.
Haglund hade lagt ner ett fotografi där han hälsar på kungliga gäster och Anders och Emma Zorn. Kanske var den gode kyrkoherden lite stolt över mötet.
Bland fynden finns brev från 1800-talet, några svåra att tyda, och även brev skrivna på ålderdomlig tyska. Tyska hjälporganisationer fick ekonomiskt bistånd av Älvdalens kyrko- och skolråd. Ett protokoll förklarar varför: ”… enär de i dessa nödens tider stodo i fara att fullständigt upplösas av fattigdom.”
Älvdalen har ett eget språk
- Älvdalen är centralort och kyrkby i Älvdalens kommun med ca 2 000 invånare.
- Har eget språk – älvdalsmålet.
- Känt för stenindustri med bearbetning av bland annat älvdalsporfyr och tillverkning av Hagströms gitarrer och dragspel.
Nöd efter första världskriget
Kyrkoherde Haglund hade nära kontakt med människor i Österrike där nöden var stor efter första världskriget. I ett av breven ber den svenskättade Erik Sääf om ”en liten kärleksgåva”. Han har ”svåra, kroniska skelettförändringar och kan varken gå eller arbeta”. Han lider av hunger och kyla och kan med sin låga pension inte köpa ens det allra nödvändigaste. Erik Sääf bifogar frimärken som han ber kyrkoherden sälja och skicka honom pengarna. ”Även om jag bara får en enda svensk krona skulle även den vara till stor hjälp”, skriver han från Gallneukirchen, Österrike. I ännu ett brev tackar den arme mannen ”Ers Högvördighet” för kärleksgåvan han fått från sin välgörare i Älvdalen.
Stiftelse med pengar till behövande
I den hemlighetsfulla lådan fanns också uppgifter om en fond, en stiftelse med pengar till behövande. Lärarinnan Anna Thorstensson hade gjort den första donationen på 2 000 kronor till kläder för fattiga skolbarn och konfirmander.
Sammanlagt fanns 6 100 kronor i fonden i värdepapper och sedlar. I dagens penningvärde motsvarar summan 200 000 kronor. Räntan och avkastningen under 100 år skulle betalas ut till Älvdalens församling 2024. Kyrkoherde Haglund uppmanar i sitt brev sin blivande kollega att starta en ny fond för fortsatt hjälparbete.
Men det var inte lätt för kyrkoherde Pernling och hennes medarbetare att hitta stiftelsen som ska ha förvaltats av Svenska kyrkans diakonistyrelse. Efter intensivt detektivarbete har man lyckats lokalisera pengarna.
– Vi har nu hittat fonden, och med hjälp av antikvarier ska vi nu se till att pengarna hanteras på bästa sätt, säger Karolina Pernling.
Personliga brev till sin efterföljare
Det var kyrkoherde Haglunds två personliga brev till sin efterföljare som berörde Älvdalens nutida kyrkoherde mest.
Ett av breven inleds med hälsningsfrasen ”Käre broder i Kristus!” Det fanns självklart inte i Haglunds föreställningsvärld att en kvinna skulle leda församlingen i framtiden.
Karolina hade svårt att hålla tårarna tillbaka när hon började läsa orden han skrev till henne.
”Det käns för mig så underligt att kunna tala till dig fastän din far och mor ännu icke äro födda. Men det är något jag enskilt vill säga dig. Jag har älskat Elfdalen och dess församling, och jag har därför lämnat efter mig en gerning, som länge skulle bereda glädje och välsignelse i Guds församling.”
– Han verkar ha varit en mycket ödmjuk person som ville att alla skulle ha det bra och inte lida nöd, berättar Karolina. Han skrev att jag skulle ta värdet i lådan för egen vinning om jag själv var fattig – för att kunna fortsätta ”med kristlig kärleksverksamhet”. Sälj det som är värdefullt och upprätta en kassa där du kan fortsätta att hjälpa människor, rådde han mig, och var övertygad att ”kommande slägten skola härför tacka dig.”
Han avslutar med orden:
”Gud vare med dig! Han välsignar din gerning och gör dig glad i ditt arbete. Älska din kyrka och församling. Det är din ära och din lycka.
Din bortgångne embetsbroder, som väntar uppståndelsens dag
G.F. Haglund
Kyrkoherde i Elfdalen”.
– Det var så häftigt att någon 100 år tidigare skickat en hälsning till mig, säger Karolina. Och tillägger att hon självklart vill fortsätta att värna om bygden och församlingen i hans anda.
Värdering pågår
Nu pågår ett febrilt arbete att analysera lådans innehåll. De många frimärkena ska värderas och de tyska breven översättas. En expert på släktforskning försöker kartlägga Gustaf Fredrik Haglunds liv och har hittat släktingar i elva led. Haglund kom från Mönsterås i Småland och var verksam i Älvdalen från 1914. Han dog 1933, 80 år gammal.
Karolina och hennes medarbetare har också planer på en utställning om fynden. Framför allt har de redan börjat planera för en ny låda.
Kyrkans gemenskap består genom historien
– Vi ska berätta vad vi gör i vår församling idag. Det är nästan samma verksamhet som under Haglunds tid. Gudstjänster, ungdomskvällar, körsång. Det är intressant att se att tron och kyrkan som social inrättning och gemenskap består genom historien, säger Karolina Pernling.
Hon har också börjat fundera på de brev hon vill skriva till sin efterföljare. Att öppnas år 2123.
