Margareta Kristmark har oftast firat jul själv de senaste 13 åren. Hon tycker att julen är barnens högtid och eftersom hon själv inte har fått barn på grund av endometrios, har det varit si och så med firandet.
Hon minns med värme sin barndoms julfirande då hon ingick i en stor familj. Julhelgen tillbringades hos mormor och morfar ute på landet. Oftast var det mycket snö och inomhus var det varmt och mysigt när det eldades i kakelugnarna.
– Det var en ”riktig” jul som man läser om i böcker och ser på film. Vi åkte släde som drogs av deras ardennerhäst Saga, berättar Margareta.
Margareta Kristmark
Ålder: 66 år.
Familj: Ensamstående. Bor med hunden Alice.
Bor: I Halmstad.
Gör: Pensionär.
Det idylliska julfirandet tog slut
Mormor gick bort när Margareta var 12 år gammal och året efter gick även morfar bort. Det idylliska julfirandet på landet ersattes med firande i Halmstad, vilket tonåringen Margareta inte tyckte var lika roligt. Många julhelger låg hon även sjuk med svår värk och hon diagnostiserades senare med endometrios.
– Därför har det inte varit lika viktigt med julfirande för mig. Jag tycker att julen hör till barnen, eftersom jag själv har upplevt de finaste jularna som barn, konstaterar hon.
På 1980-talet flyttade Margareta till Spanien för att hon tyckte om Salvador Dalí och ville bli konstnär. Där träffade hon även sin man. De bodde i flera olika spanska städer och Margareta frilansade som illustratör. Hon och hennes man drev även hotell och restauranger.
Åren 1991 till 1995 bodde Margareta i Venezuela. Där fanns en tradition att folket byggde upp en julkrubba. På julafton skulle någon gömma Jesusbarnet och alla andra skulle leta efter det.
– Dörrarna var aldrig stängda, så rätt vad det var kunde en granne springa in och leta efter Jesusbarnet, säger Margareta med ett skratt. Där kände jag mig aldrig ensam, för alla umgicks. Det var lätt att bara komma in på en kopp kaffe när som helst. Det är stor skillnad mot hur det är i Sverige.
Firar ofta jul på egen hand
När Margareta flyttade tillbaka till Sverige 1995 firade hon jul med sina föräldrar. Margareta minns att hennes föräldrar alltid hade allt som hör julen till. De åt julmat, tittade på Kalle Anka, hade och åt nötter och dadlar. Dessutom hade de som tradition att dricka irish coffee och så spelade de kort.
De senaste 13 åren har Margareta oftast varit ensam. Ibland har hon blivit bjuden till grannar och förra året tillbringade hon julafton ihop med en väninna som hon har känt i över 50 år. Det var roligt eftersom hon värdesätter umgänge mer än mat och gåvor.
– Jag har känt mig ledsen när jag läser på sociala medier om vänners firande med barn och barnbarn. Då har jag undrat hur det skulle kännas att få fira jul ihop med barn. Jag tycker dock att folks stressande och köphetsen vid jul är ganska tragiska egentligen, säger hon. Människor borde fundera på vad julen betyder och inte ha så höga krav på varandra.
Så får du julkänsla även om du är ensam
– Jag är egentligen inte så mycket för juldekorationer men jag gillar att pyssla och gör ibland små installationer med tomtefigurer och änglar. Varje år har jag också en julros.
– På julafton gör jag mig julfin och sen går jag ut med hunden. Förhoppningsvis finns det lite snö så att det blir en mysigare känsla.
– Efter promenaden lagar jag mat. Jag är vegetarian så jag saknar inte så mycket av julmaten. Jag lagar dock brunkål och grönkål, det har vi mycket av här i Halland. Men varje år har jag en egen tradition då jag bakar en vegetarisk pizza som är jättegod.
– Jag tittar på Kalle Anka, njuter av min mat och har en lugn tv-kväll.
Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.