• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Hur hanterar jag hans rasism?

    Hur hanterar jag hans rasism?

    Min man är rasist, det är ingen tvekan om det längre för han säger de mest hemska saker om folk. Det blir bara värre för var dag som går, men det som fick mig att skriva till dig var när han häromdagen spottade på en av tiggarna utanför Ica och fräste: "Tattarjävel, åk hem till ditt jävla råtthål."
    Han härmar apor och kliar sig på bröstet när det är någon mörkhyad på tv och skriker och gormar om hur utlänningarna väller in över våra gränser. Min man är sjuttiotre och jag två år yngre och vi har varit gifta i femtio år i år.  Förr var han mer tolerant, men nu finns det inga gränser för vad han kan häva ur sig. Han skriker och gapar om hur de förstör vårt vackra land. Ja, det har gått så långt att vi inte ens kan åka utomlands på semester för där finns ju alla idioter, bara i Norden är folk som de ska vara tycker min man.
    Vad ska jag ta mig till? Jag står helt enkelt inte ut längre.
    Maja

    Svar:

    Nej, det är nog inte så mycket du kan göra vad gäller din man. Jag antar att ni uteslutit att det skulle kunna vara fråga om något sjukligt, typ någon variant av demens eller liknande?
    Han är som han är och förändras han så är det kanske ännu längre bort från den man du skulle vilja vara gift med. Det som gör människosynen så extra problematisk är att den genomsyrar nästan alla uppfattningar om livet. Jag utgår ifrån att du om och om igen har försökt resonera med honom, men det tycks ju inte hjälpa och som det är nu, låter det som om han plågar dig mer än är till någon glädje.
    Man kan inte förändra andra, upprepar jag med en dåres envishet, och det gäller dig och din man också. Men du kan vädja, hota, ställa ultimatum, och på så sätt försöka komma fram till något mindre utagerande förhållningsätt från hans sida. Kanske skulle ni kunna komma överens om att han håller inne med sina utbrott i ditt sällskap?
    Du säger i din fråga att du inte står ut längre, vilket inte är svårt att förstå, och händer ingenting återstår kanske bara att bryta upp för att få till någon sorts normal tillvaro för dig.
    Jag förstår att det kan verka drastiskt, när man som ni kommit upp en bit i ålder, men statistiskt sett kommer du att leva minst tjugo år till och i det perspektivet känns din nuvarande situation orimlig.

     Ingemar Gens

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!