Du pausar hyllade Vanessa-Frank-serien och börjar på ny kula. Den här gången är gängkriminaliteten tema.
– Jag har i flera år velat skriva något mer djuplodande om svensk gängkriminalitet, som skildrar den nattsvarta utvecklingen. När jag fick idén att skriva om en familjeklan, som läsaren får följa mellan åren 2007 till 2025, så insåg jag att jag hittat hem. Det här är på många sätt mer en roman än en thriller.
Historien tar avstamp på Danderyds sjukhus, där det föds två barn med helt olika förutsättningar. Varför valde du att börja berättelsen där?
– För att hela berättelsen är en kärlekshistoria. Sverige blir allt mer segregerat och genom att följa de två karaktärerna – Josef och Antonia – så hoppas jag kunna berätta en historia om ett nytt Sverige som växt fram. Ett land, två världar. Men Josefs och Antonias världar kolliderar, till slut.
”Man ska aldrig räkna ut Vanessa Frank”
Du gör mycket research och intervjuer till dina böcker.
– Jag har gjort vansinnigt mycket research. Dels genom intervjuer med poliser och kriminella, men också med andra sakkunniga som hjälpt mig att göra berättelsen så trovärdig som möjligt.
Det har publicerats en hel rad fackböcker om gängkriminalitet de senaste åren, men du skriver i skönlitterär form. Vad finns det för fördelar med det?
– Jag kan ta mig större friheter, vilket är tacksamt. Även om nästan alla händelser jag skriver om på ett eller annat sätt faktiskt skett, så slipper jag blanda in riktiga människor och kan skapa min egen berättelse.
Vanessa Falk då? Kommer du någonsin att återvända till henne?
– Jag vet faktiskt inte. Det här KLANEN-projektet är det roligaste jag gjort. Men man ska aldrig räkna ut Vanessa Frank.
