Sveriges första modeskribent Else Kleen kämpade mot orättvisor – slutade i fängelse

Det började med filmaren och producenten Astrid Ohlséns egna stora intresse för kläder. När hon besökte utställningen på Nordiska museet om NK:s franska damskrädderi, började hon fundera över vilka kvinnor det var som burit och beställt dessa fantastiska kläder. Snart fastnade hon för tre namn, förutom journalisten Else Kleen också läkaren och professorn Nanna Svartz, samt operasångerskan Kerstin Meyer, alla tre kunder hos skrädderiet.

Else Kleen var en pionjär

Resultatet har blivit filmen ”Tätt in på huden”, som både är ett tidsdokument om kvinnor, kläder, makt och mod, samt en hyllning till skrädderiets hantverk.

– Men mitt huvudfokus blev snart Else Kleen, säger Astrid Ohlsén. Hon var en pionjär och föregångare inom många områden, som skrev sig varm om att slippa korsetter och i samma andetag slogs för en bättre ungdomsvård och fångvård. Samtidigt var hon en ”scandal beauty” i Stockholms sjudande sociala liv – som själv hamnade i fängelse!

Else Kleen var född i en överklassfamilj i Saltsjöbaden, men bestämde sig – till sin pappas stora förargelse – att klara sig på egna ben.

Motståndare till slit och släng

 Hon blev en av Sveriges allra första modejournalister som redan 1906 skrev för Dagens Nyheter. Under signaturen Gwen blev hon känd som en vass och begåvad modekritiker. Dessutom illustrerade hon modevisningarna själv, konstnärligt begåvad som hon var. 

– Redan då pläderade hon för att vi skulle spara på resurserna, hon var en ilsken motståndare till slit och släng. Enkelhet och kvalitet var ledorden och genom att sköta om sina kläder och laga dem när det behövdes, kunde de få ett långt liv, berättar Astrid.

Skildrade kriget från husmödrarnas och krigsinvalidernas perspektiv

För att inte bara välbeställda kvinnor skulle få tillgång till vackra kläder, ritade även Else Kleen mönster som såldes för en liten slant i tygaffärerna.

En kvinnlig journalist på den tiden placerades ofta i ”hem- och kastrullfacket”. Men Else ville mer än så. Under första världskriget lyckades hon till exempel ta sig till England och skildra kriget från engelska hemmafronten. Hon berättar om husmödrars kamp för att få maten att räcka till och om livet för hemvändande krigsinvalider. Samtidigt inspireras hon av den engelska arts- and crafts-rörelsen, och väl hemma börjar hon klä sig efter deras idéer. Klänningar i fina naturmaterial, löst hängande – men med vackert fall – naturligt och praktisk var mottot.

Else slängde tidigt korsetten

– Korsetten hade hon slängt för länge sedan! säger Astrid Ohlsén.

Men hur gick det här sociala patoset ihop med NK:s franska?

Jo, det är just det som Astrid också har fastnat för. Samtidigt som Else var en överklasskvinna med avancerad smak, hade hon också en stark känsla för människors lika rättigheter.

– Hon använde kläderna som ett statement. ”Se på mig, respektera mig, jag vill synas och jag har en röst”.

Taktiken tycks ha fungerat, Else Kleen beskrivs som en ”gnistrande diamant”, som när hon klev in i ett rum inte lämnade någon oberörd. Dessutom var hon frispråkig som få, systrarna Kleen var kända för att ”svära så att fåglarna ramlade ner från träden” och Else räds inte att be en gubbe ”att ta sig arslet” när han inte lyssnade.

Efter att ha varit gift tre gånger och länge ensamstående med en liten dotter, gifte hon 1926 om sig med socialministern Gustav Möller. De förenades i en stark vilja till social förändring.

Elses man Gustav Möller tog med sig vin till fängelset

Else hade länge påtalat vanvården och den dåliga standarden på den tidens ungdomshem och hon gav sig också på pennalismen och maktmissbruket på fängelset Långholmen i Stockholm. Hon skrev förordet till en bok som en av fångarna författat och tog på sig utgivaransvaret. Men fängelseledningen gav igen, och stämde Else, som fälldes för tryckfrihetsbrott. Krigsåret 1939 döms hon till två månaders fängelse – på Långholmen! – och gör entré i leopardpäls.

Gustav Möller besökte henne dagligen och gav henne ”medicin”, det vill säga rödvin.

Gustav och Else var ett riktig ”power-couple” och tillsammans la de grunden till socialdemokratisk socialpolitik. Dåvarande revykungen Karl Gerhard var inte sen att påtala Elses inflytande i en av sina berömda kupletter där han sjunger om ”socialminister Gwen” (ni minns Elses signatur, eller hur?).

– För Else var det ingen motsägelse att klä sig vackert och samtidigt slåss för jämlikhet. ”Vi kvinnor måste vara klädda så att vi kan röra oss”, menade hon ”röra oss mot demokrati!”, säger Astrid Ohlsén.

”Om du inte gillar orättvisor, måste du också ta fajten”

Än idag kan Astrid slås av hur orädd Else Kleen var:

– Hon drevs verkligen av ett patos och det är svårt att hålla käft om man har ett patos. Om du inte gillar orättvisor, måste du också ta fajten, menade hon. 

– Else stod på sig och backade aldrig, utan bad folk att dra åt helvete om det inte passade.

Tack vare Else Kleens familj finns flera av hennes fantastiska kläder kvar. Ett barnbarnsbarn bar nyligen hennes svarta dräkt från NK:s franska!

Sparad är också en typisk Else-klänning, en svart sparsmakad sidenklänning med en lös halslinning och med vita manschetter som kan tas bort och tvättas.

”Tätt inpå huden” på SVT

I programmet får vi också följa Sveriges första kvinnliga verksamma professor Nanna Svartz, som när hon promoverade lät sy upp en frack(!) med knytblus på NK. Även operasångerskan Kerstin Meyer sydde upp kläder på NK varje år, för att alltid kunna vara representativ på sina resor jorden runt.

– Alla de här tre kvinnorna behövde vid olika tillfällen visa på mod och styrka och behövde skydd. Det skaffade de sig genom sina kläder. Kläderna blev helt enkelt deras statement, säger Astrid Ohlsén.

Programmet finns att se på SVT Play.