Annika fick en stroke vid 38 år: ”Inget är omöjligt – det tar bara lite längre tid”

– Jag ville inte vara osynlig längre, förklarar hon. Mitt Instagram har blivit långt större än jag väntat mig. Jag har inte räknat alla länder som mina följare kommer från. Det känns lite overkligt. Jag är ju bara Annika.

Hon är utbildad högstadie­lärare i svenska och tyska och bor i Gislaved med man och fyra döttrar. När den massiva stroken inträffade bodde familjen i delstaten North Carolina i USA där maken Anders fått jobb. Annika var 38 år och insjuknade hastigt då hon hämtade en av sina döttrar på förskolan. 

Levde hälsosamt och motionerade

Hon kom snabbt till sjukhus. Efter intensivvård och några veckor på en rehabavdelning flögs hon hem till Sverige. Anders och döttrarna, den yngsta bara ett och ett halvt år, blev kvar i USA terminen ut. För Annika ­väntade sex månader på rehabiliteringsklinik i Jönköping.

Varför just jag? Frågan malde i hennes huvud varje dag den första tiden. Bara cirka 25 000 personer drabbas av stroke i Sverige varje år och de flesta är över 65 år. Annika hade inte ens fyllt 40. Hon levde hälsosamt, motionerade, hade en fin familj och ett bra jobb. Hur kunde detta hända henne?

– Ju längre tiden gick intalade jag mig att jag måste tänka positivt, fokusera på rehabilitering och sätta upp delmål. För fyra år sen startade jag mitt Instagram med mottot: Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid.

---

LÄS ÄVEN: Rehab-specialisten svarar: Kan man träna sig frisk efter en stroke eller hjärnskada?

---

Succé på Instagram

Kontot döptes till Katastroke – en kombination av katastrof och stroke. Till en början la hon mest ut stillbilder. 

– Jag har utvecklat det. När jag lägger ut videoklipp får jag fler likes.

Hon publicerar korta videoinslag varje dag där hon visar sitt vardagsliv och hur hon tränar hemma i villan där ett rum gjorts om till ett träningsrum. Till det bifogar hon en slagkraftig och ofta humoristisk text och medryckande popmusik med passande titlar som ”Step by step”, ”Fighter”, ”Don’t stop believing”.

Varje inlägg genererar flera tusen likes och hundratals kommentarer. De skrivs både av människor som själva drabbats av sjukdom och av friska. En av dem uttrycker det så här: 

”Oavsett vad man har att kämpa med i livet är du en förebild. Tack för att du är generös och delar med dig av livsvilja (och skratt), det betyder mycket.”

Fredagsdans är det i särklass populäraste inslaget som återkommer varje fredag. Då dansar Anders med Annika. 

– När han är med får jag ännu fler likes, säger Annika och skrattar. Det känns tryggt att dansa med honom, han håller om mig så att jag inte tappar balansen.

En fredagsdans där makarna Gaardsdal dansar till en Abba-låt fick 112 000 likes och över 3 000 kommentarer. Många var på andra europeiska språk och kom från följare i flera länder. Från USA skrev en av dem på engelska:

”Ni två är så vackra. Det är en sådan inspiration att se er familj. Jag bor i USA och förstår inte ert språk, men er kärlek och ert stöd är fantastiskt och mycket starkt.”

En svensk kommentar löd:

”Ni är helt underbara! Blir så glad av att se er kärlek. Detta är att älska i nöd och lust! Kärleken lyser om er.”

”Får mycket tillbaka”

Annika läser alla kommentarer. Hon skriver bara på svenska, men tack vare en översättarfunktion på instagram kan både hon och hennes följare i andra länder förstå varandra. 

– Det är mycket positiva kommentarer. Folk får lite hopp, men jag får också mycket tillbaka. Det blir ett givande och tagande, säger hon.

Instagramkontot skapades inte bara för att Annika ­skulle bli synlig och inspirera andra. Lika viktigt har varit och är fortfarande att dokumentera resan till ett självständigt liv.

– Det ger mig möjlighet att blicka tillbaka och påminna mig om min egen utveckling. Att jag fortfarande gör framsteg. 

Träning som rehab efter stroke

Ofta är en av hennes personliga assistenter med när hon tränar. Annika går sedan igenom det som filmats under dagen och funderar över vad hon kan göra annorlunda nästa gång. Hon försöker få till tre timmars träning per dag men måste tänka ut allt vad hon ska göra själv.

– I november 2021 var sisa gången jag fick träna med en fysioterapeut från region Jönköping. De sa att jag inte kunde bli bättre så lång tid efter en skada. Jag blev så besviken, de lät mig bara gå. Men mina Instagraminlägg visar tydligt att jag fortsätter utvecklas.

Mycket av familjens sparpengar går till att ­bekosta Annikas rehab. En gång i veckan tränar hon på gym med en personlig tränare. Tre gånger har hon vistats på det svenska rehabcentret Hedla i Spanien. Det startades av en svensk entreprenör som själv fick en stroke och letade efter den bästa vården. När han inte hittade vad han sökte startade han anläggningen strax utanför Malaga. Vården där är individanpassad och inriktad på patienter med stroke och annan hjärnskada. Vistelsen varar i tre veckor och består av fem timmars hård träning per dag med specialiserade fysioterapeuter och logoped. 

Fick ersättning

Annikas besök på Hedla har kostat mycket pengar för hennes familj. Men efter att ha överklagat fick de i våras besked att Försäkringskassan i efterhand betalar hennes första sejour där. Det gjorde att Annika kunde åka dit en tredje gång i september.

– Det betyder jättemycket. På Hedla slipper jag tänka ut mina övningar själv. Där utmanar de mig, peppar och stöttar. Jag slipper ­tänka på annat och kan ­­fokusera på träningen. Det har gått ­bättre för varje gång. Jag är noga med att dokumentera nya övningar så att jag kan upprepa dem här hemma, säger Annika.