Isobel Hadley-Kamptz: ”Vi behöver arbeta med kroppen också, inte bara med hjärnan”

För ett år sedan stickade jag mitt livs första raggsockor. De var till min man och jag kan ärligen säga att jag aldrig har sett så fula sockor någonsin. De är imponerande i sin anskrämlighet, med ojämna maskor, konstiga hål, felvinklade minskningar och en avmaskning som kan få vem som helst att gråta. Att min make både blev glad och faktiskt har setts använda dem flera gånger säger en del om att han nog ändå älskar mig. 

Utbildar mig till lärare i textilslöjd

Jag har tänkt på de sockorna när jag under hösten lärt mig sticka på riktigt och på kort tid bemästrat flätstickning, flerfärgsstickning, att sticka spets och till och med gjort ett par objektivt jättefina vantar med ekorrar på. Om jag kunde så kan alla. Det är en värmande insikt eftersom jag sedan i augusti alltså utbildar mig till lärare i textilslöjd.

LÄS ÄVEN: 10 snabba frågor till Isobel – ny krönikör hos Icakuriren

Jag har varit skribent i hela mitt vuxna liv, men det jag har tyckt varit roligast i världen utöver att skriva har alltid varit handarbete. Min mamma lärde mig att sy när jag var helt liten och sedan många år syr jag nästan alla mina egna kläder. När jag i våras bestämde mig mig för att ta klivet in på en helt ny bana kändes det läskigt. Nu undrar jag bara varför jag inte gjorde det för tio år sedan. Det är så obeskrivligt roligt, och då syftar jag inte bara på att jag med gott samvete nu kan säga till familjen att jag arbetar när jag täckt hela matbordet med garn och mönster och papper där jag försöker skissa fram nya projekt.

De flesta arbeten är intellektuella

Att bli slöjdlärare handlar förstås inte enbart eller ens primärt om det egna skapandet, men även tanken på att få lära barn att sy och sticka och utforska andra textila hantverk är lyckobringande. Som en person som hittills nästan uteslutande arbetat med hjärnan tror jag nämligen att vi människor också behöver arbeta med kroppen, med händerna.

De flesta arbeten i dag är intellektuella, och även många traditionella arbetaryrken innehåller allt mer stillasittande för att exempelvis dokumentera arbetet vid en dator. Allt fler köper också färdigmat eller betalar någon annan för att städa. Att inte egentligen behöva använda kroppen är emellertid ett brott mot hela den mänskliga historien. Att få följa en tanke från idé till utförande där händerna tolkar och processar det som hjärnan har planerat är en central del av vad det är att vara människa.

Nu ska jag få hjälpa barn att utveckla olika sätt att konkret forma världen omkring dem, en grytlapp i taget. Det är en sådan lyx att jag blir tårögd. Dessutom kanske min man så småningom kan få ett par finare sockor på kuppen.