Ett sent förlåt till mamma och pappa

När knän och ryggar börjar värka måste orden ut. Aj, uj, oj! Så kan dagens unga sluta himla med ögonen och ha lite medlidande? Och gärna klippa gräset också...

Aj, aj, oj! Varje gång mamma reste sig ur fåtöljen på lite äldre dar följde ett rutinmässigt stönande. Pappa makade sig krokig ur sängen med händerna mot ryggslutet och krumma ben. Stön, stånk! Brorsan och jag tittade på varann och himlade med ögonen. Varför LÅTER de så mycket?! 

Varje sommar på torpet säger det SWISH! och jag åker tillbaka i tiden. Minnen står på kö, som våra alltmer stönande och stånkande föräldrar. Numera reser sig brorsan ur soffan, och vad hör jag om inte ett ljudligt AJ, OJ?! Själv häver jag mig ur solstolen med ett dovt morrande. Barnen tittar på varann, himlar med ögonen och undrar varför i herrans namn vi låter så mycket. Det kan jag själv undra, men den allt stelare kroppen måste liksom manifesteras på något sätt, orden måste ut.

Här i stugan kan varje pryl och möbel berätta något om livet förr. Det är därför sommarhus inte ska moderniseras för mycket. Någonstans måste svunna tider härbärgeras. Kantstött porslin, trebenta stolar, sönderkramade leksaker och loppisfynd som egentligen snarast borde hamna på ett nytt loppis. Jag älskar det. Det är just här bland all bråte som minnena poppar upp. Att rensa ut, totalrenovera och fylla torpet med tipptoppkök och lyxigt stoppad soffa är att missa poängen. Sommarlivet ska levas i enkelhet. Annars finns det ju ingen som helst anledning att flytta hem till diskmaskinen i stan, eller hur?

Nu när egna krämpor dyker upp och AJ, OJ bara slinker ut vill jag säga ett sent förlåt till mamma och pappa. Ni stönade över livets obarmhärtiga framfart, vi stönade över er. Det var ju jättedumt. Ingen som prövat ett rungande AJ är beredd att avstå från den sköna lättnad det faktiskt ger. Jag är säker på att veckans omslagspojke GW håller med och att hela Sörmland mullrar av välbehövliga ujanden när han häver sig ur sin vackra läsfåtölj.

Vad vill jag säga med det här då? Ja, inte bara ett sent förlåt till mamma och pappa. Utan viktigast – ge en tydlig vink till dagens unga att ha ett visst medlidande. När knän och ryggar börjar värka måste orden ut. Aj, uj, oj! Så sluta himla med ögonen och visa lite barmhärtighet. Och helst av allt: Klipp gärna gräset så slipper jag.

Ett sent förlåt till mamma och pappa

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top