• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Livets igenväxta stigar gör mig melankolisk

    "Hur många bär med sig en förlorad kärlek eller försakade drömmar? Eller motsatsen,
    känslan av att ha valt rätt."

    Midsommar, en alldeles särskild högtid. Även om vi faktiskt tar oss rätten att fuska en aning med almanackan här i landet så är det årets ljusaste nätter, med en speciell magi. Min granne Kalle har tagit som sin livsuppgift att propagera för att midsommar borde firas på exakt rätt dag. Det är en skam att anpassa den till veckoslutet, tycker Kalle. Han har kontaktat riksdagen, skrivit otaliga insändare, försökt övertala familj och vänner att åtminstone de ska ära den rätta dagen. Med mycket klent resultat kan man konstatera. Det kallar jag att brinna för sin sak. Stor eller liten, hur man nu ser det.

    Men oavsett datum, säkert är ni många som precis som jag har svårt att sova nu när mörkret aldrig riktigt vill komma. När skymning blir gryning utan att någon märkte hur. När fåglarna aldrig tystnar, och grannen aldrig slutar skråla. När kvällens dimma och morgonens dagg möts samtidigt på ängen. En magisk natt när huldran kan visa sig, Näcken spela och småfolket busa. En natt när både det ena och andra kan hända, även bland oss vanliga varelser. Då kan det vara svårt att komma till ro.

    Ska man ändå ligga där och vrida sig är det en bra natt för tankar. Kanske eftertankens kranka blekhet. Livet som blev, och det som inte blev. Vad hade hänt om livet tagit en annan väg? Jag tycker det är oupphörligt spännande att fundera på hur allt kunnat bli. Om, eller om inte. Livets igenväxta stigar. Där vi valde att vända, och gå en annan väg. Eller där vi helt enkelt aldrig hade modet att börja vandra.

    Vad är det som får oss att välja? Kanske föräldrars krav, omgivningens förväntningar, egen feghet, konventioner. Hur många bär med sig en förlorad kärlek eller försakade drömmar? Eller motsatsen, känslan av att ha valt rätt. Det kan man grubbla över på midsommarnatten, när älvorna dansar på ängen.

    Jag vet vad min granne Kalle ältar nu under sina ljusa, sömnlösa nätter. Att han inte får dansa runt stången den 21 juni, när sommarsolståndet infaller på riktigt. Utan nesligen måste vänta ända till den 25:e. Livets igenväxta stig. Den ser olika ut för oss alla. Men han har i alla fall kämpat.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!