Tvätten är verkligen inget att skoja om!

De värsta med sommaren är den klädkod som någon illasinnad modeskapare tvingat på oss. Eller kanske tvättmedelsindustrin? Jag syftar på vita kläder, eller, som man...

De värsta med sommaren är den klädkod som någon illasinnad modeskapare tvingat på oss. Eller kanske tvättmedelsindustrin? Jag syftar på vita kläder, eller, som man skulle kunna säga, ”vita” kläder, alltså fd vita, eller varför inte säga som det är: solkiga, fläckiga och ganska sorgliga uppenbarelser.

I kombinationmed svensk sommar är det en katastrof. Blåbär, nyklippt gräs, rinnande glass, picknick och rikligt med fåglarnas utsläpp på alla sittbara ytor utomhus. Det är säkert fler än jag som gått omkring en hel sommarfest med en rejäl måsspillning i baken. Och ingen vågar säga till!

Den som brukar utmana ödet med ljusa plagg vet att straffet ofta kommer ganska snabbt. Inte direkt, inte hemma när det fortfarande finns chans att byta om. Den första fläcken dyker upp på bussen till jobbet, eller precis när man anländer till fina festen. Och fläckar dras, som vi alla vet, till kroppsdelar med högt obs-värde.

Vi borde lära av de sydländska änkorna som alltid bär svart.
Någon kanske tror att det är på grund av sorg, men det är för att slippa tvätta. Barnen har flyttat, maken är död, äntligen en tvättfri ålderdom med tid för några glas limoncello och en rejäl pratstund med grannfrun.

Att tvätta är miljöfarligt och tråkigt. Det sliter på kläderna och tar tid. Dessutom är det något väldigt märkligt med tvätt-maskiner. De äter strumpor. Jag stoppar in jämna par, men
det kommer alltid ut några udda som inte går att para ihop.
Vart tar de där enstaka vägen? Någonstans i universum snurrar ett mycket stort antal udda strumpor omkring. Kanske sugs de in i rymdens svarta hål?

För att lura tvättmaskinen har jag helt slutat med enfärgade strumpor och köper bara mönstrade i färg som är lätta att para ihop. Men vad händer? Det fattas ändå alltid minst en strumpa! Men en kväll när jag bytte påslakan kändes det knöligt att få in täcket. Vad låg längst in i och tryckte i hörnet? Nu tror ni
en strumpa. Men det var tre. Udda så klart. Och den andra halvan i paret hade jag redan slängt. 

Så visst är vi överens nu? Inga vita kläder i sommar! För mig blir
det mörkt blommig klänning, något som ser glatt fläckigt ut redan
från början. Jag kanske inte ens behöver tvätta den till nästa år.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top