Är detta en människa? Förintelseöverlevaren Primo Levi ställde frågan i sin bok 1947 där han försöker förstå nazismens drivkrafter. Hur var den möjlig? Frågan om människan i sitt innersta är ond eller god har sysselsatt oss i tusentals år. Finns det ens något svar? I reportaget längre fram hänvisar en aktuell författare till sägnen som säger att i varje människa bor två kämpande vargar, en god och en ond. Och vem vinner? Jo den du matar. Alla har vi förutsättningar inom oss för att bli både det ena och andra.
Det är en ganska bra ledtråd för att skapa sin egen moraliska kompass. Inte minst i dagens allt hårdare samhällsklimat. Flyktingfrågan, socialpolitiken, brottsbekämpningen, u-hjälpen, utslagningen i skolan, skatten, äldreomsorgen, arbetsmarknaden. Det är tuffa puckar överallt. Och någonstans landar det alltid i vilken sorts människa jag själv väljer att vara.
I några veckor har vi nu ömsom skrattat och gråtit åt den ungdomspolitiker som med omogen arrogans vill kasta ut “Britt-Marie, 45” och alla hennes gelikar från arbetsmarknaden. För Britt-Marie är jättegammal (!) och vill bara fika. Ja, vi kan fnysa åt den totala dumheten och åldersföraktet, men samtidigt säger det något dystert om dagens människosyn.
Plötsligt känner jag själv en Britt-Marie, en omtyckt person som efter många slitsamma och framgångsrika år oväntat blir utkastad från sitt jobb, helt utan rimlig förklaring. Omänskligt, obegripligt, onödigt – men det mest intressanta är vad den människosynen leder till, att alla kan kastas ut och bort. Forskning visar att företag (och även länder) med en auktoritär och omodern ledarstil alltid till slut hugger sig själva i foten. När tillit och sammanhållning bryts blir skadan obotlig. Det är just i sådana miljöer som egoism, och i förlängningen ondska bryter ut. En flock vargar blir som sin alfahanne. Trygghet skapar lojalitet, rädsla matar den arga och missnöjda vargen.
Nu sitter jag här med min tekopp och försöker förstå världen. Det går inget vidare. Till slut är det upp till var och en att välja vilken människa vi vill vara. Det går aldrig att skylla ifrån sig. Jag tänker att ett bra mål är att kunna titta sig själv i spegeln utan att skämmas. Helst varje kväll.
