• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Chefredaktör Åsa Holmström: "Det var kvinnorna som skötte snacket i grottan"

    Chefredaktör Åsa Holmström: "Det var kvinnorna som skötte snacket i grottan"

    Vissa pratar för lite. Andra för mycket. Det förstnämnda brukar sägas om män, det andra om kvinnor. Det verkar vara väldigt svårt att snacka lagom. Men stämmer det, och hur har det i så fall blivit så? Eller är det bara fördomar?

    Swooosh!! Vi kastar oss till stenåldern. Därute springer pappa Ben och gänget omkring och försöker fälla flyende älgar till middag. Med andan i halsen och stenyxan höjd är det inte läge för småprat. I grottan sitter mamma Knota på huk; eldar, hostar, karvar segt kött, eldar, hostar, karvar. Då känns det skönt att bryta monotonin med lite småprat. "Hur segt är ditt kött Hildurur? Mitt är jättesegt. Vill du byta några slamsor mot lite blåbär? Och förresten, såg du Josefinururs nya skinnkjol, var har hon fått tag i den?"

    In vacklar så pappa Ben & co, helt slut efter att ha ränt efter älg i många mil och timmar. Fortfarande andfådda stupar de vid elden och faller i djup sömn. Det blir inte mycket snack med sådana män. Kvinnorna stirrar misslynt på varandra. "Jodu, Hildurur, jag hade tänkt prata lite om känslor i kväll, viktiga grejer, men han orkar väl inte. Som vanligt." Besvikna suckar ekar i grottan, och kvinnorna fortsätter elda, karva segt kött och småprata.

    Ja, där står vi kanske fortfarande och stampar. Kvinnor och män, med helt olika sätt att kommunicera, förmodligen nedärvt sedan urminnes tider. Men är det ena fel och det andra rätt? Tänk om män på stenåldern låtit munnen gå i tid och otid, och missat älgen. Då hade lilla Sten och Flisa kanske svultit ihjäl. Och om kvinnorna moltigit hade ingen muntlig kunskap gått i arv. Nu generaliserar jag så klart, men vissa resonemang måste renodlas rejält för att föras i hamn. Poängen är egentligen bara att saker ofta har en förklaring, och inte sker för att jäklas. Män är inte tysta av illvilja. Och kvinnor pladdrar inte av ytlighet.

    Föreläsaren Björn Mortensen har intervjuat ett antal män om deras svårigheter att samtala. Flera av männen föll i gråt, av sorg över sin oförmåga att prata på djupet. Det är berörande, så läs reportaget i veckans tidning. Vi kvinnor ska inte vara för snabba att döma de fåordiga. De kanske vill, men har bara inte lärt sig hur. Då gäller det att lyssna extra noga.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!