Årets julklapp är ett stormkök. Det har inte Tomten utan Handelns utredningsinstitut bestämt. Återstår att se hur många stormkök det faktiskt kommer att ligga under granen. Jag blir i alla fall glad om jag får ett. Bistra tider med smitta har tvingat ut oss ur den goa stugvärmen, ut i kylan för att umgås. Men det kanske inte är så tokigt. Mer ljus, mer luft, fler promenader. Sveriges hundar har nog aldrig varit så lyckliga som nu.
Här i landet har vi ett kärleksfullt förhållande till naturen. Vi är trädkramare och miljövänner. Skogen är på något sätt besjälad. Där jag bor blir det full kalabalik om kommunen sågar ner en tall. Fast nu stormar det in en ny generation som hugger ner sina vackra äppelträd för att få plats med två stadsjeepar. Plus en sån där livsfarlig pytteliten shoppingbil till tonåringarna.
I en dagstidning läser jag en intervju med den annorlunda ekonomiprofessorn Micael Dahlen. För att vara ekonom verkar han syssla ganska lite med just det, men en hel del annat intressant. Eller vad vet jag, han kanske räknar på dagarna och filosoferar på nätterna. Nu har han just skrivit en bok om meningen med livet. Där dyker naturen upp som en av de allra viktigaste faktorerna för att må bra och finna mening. Vi ska ut oftare, manar ekonomiprofessorn. Jag lyder, går ut i grådasket och tänker på portvinet med samma namn. Man måste också unna sig lite gott.
En annan sak professorn tar upp är att göra skillnad. Goda handlingar som gör världen lite bättre, det får också de flesta människor att må bra. Jag brukar gå på kyrkans loppis, och loppischefen pratar alltid entusiastiskt om vart pengarna ska gå. Barnhem, flyktinghjälp, svenska matpaket. Ja, det finns vanliga svenskar i detta rika land som behöver matpaket och skor till barnen, medan andra river ut nya kök för att de har fel färg. Jag tror dock att loppischefen har hittat en klokare mening i livet än att byta kök. Själv fyndar jag det ratade porslinet och blir dubbelt nöjd, både bidrag till ett afrikanskt sjukhus och nya fina portvinsglas till jul. Jag mår faktiskt redan lite bättre.
PS. Om inget av förslagen ovan hjälper så återstår mirakelkuren bastu – “den fattiges apotek”. Läs mer i veckans tidning!
