• Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Solja Krapu-Kallio: "Jag lärde mig något nytt och glömde min ovilja"

    Vår krönikör Solja Krapu-Kallio om att se bortanför sina tidigare fördomar.

    Solja Krapu-Kallio: "Jag lärde mig något nytt och glömde min ovilja"

    Det är en båt därute, tänker jag och inser samtidigt att jag återigen har misstagit mig. Det är en liten ö som i viss belysning ser precis ut som ett litet skepp när den avtecknar sig mot skogsranden där bakom. Det man ser, hör och upplever är inte alltid självklart det man tror att det är. Ofta får man revidera sin uppfattning om saker och ting.

    En vän berättade en gång om ett barn som åkte tåg med sin mamma. Utanför tågfönstret var det bara skog och skog. Plötsligt öppnade sig landskapet och barnet utbrast: Titta, vad fint! I själva verket var det ett kalhygge. Om man vet att det rör sig om ett kalhygge kanske man inte spontant ger uttryck för förtjusning. Eller den där regnbågen i vattenpölen, om man vet att det är utspilld bensin, kanske man inte upplever det som lika vackert längre. Saker kan vara överraskande om man kollar lite närmare.

    Jag brukade reta mig på en låttext som jag tyckte var obegriplig. Lyssna på den noga, sa min man, Pauli, och berättelsen öppnade sig för mig. Jag lärde mig någonting nytt och glömde min ovilja. Allt betyder någonting, allt har en berättelse, en bakgrund och en orsak. Kanske är det också därför jag har slutat sjunga med i den där gamla låten som Tom Jones gjorde till en hit. Förr brukade jag och min syster sjunga med inlevelse: "Why, why, why, Delilah?". Det var innan jag hade lyssnat ordentligt på texten.

    Bilden av en människa förändras ofta när man lär känna personen i fråga. Vem har inte träffat en Snygg, Smart och Intressant på krogen, som visar sig vara ett Stolpskott. Men förutfattade meningar kan gå åt båda hållen.

    En gång i tiden var jag irriterad på en kurskamrat. Hon var bara så jobbig, tyckte jag. Pratade för mycket, tog för mycket plats, bredde ut sina åsikter om allt. När jag – erkänner jag nu – pratade skit om henne för en annan kompis, svarade denna: "Ni är ju ganska lika varandra." Hoppsan. Och när jag tänkte efter så var hon ju inte så jobbig egentligen, ganska trevlig faktiskt.

    Jag tror att det är bra att man ibland måste revidera sin åsikt. Att man flyttar sin egen position lite, för att se saker från olika håll. Det märker vi när det kommer folk på besök till vår stuga. De bilder de tar är helt annorlunda än våra egna. Vi fotar alltid samma vy: sjön och de avlägsna skogarna, den lilla ön som liknar en båt. Besökare ser platsen från helt oväntade håll, kanske går de ut i vattnet, ställer sig på en sten och tar en bild på en vassrugg, eller på skottkärran som är lutad mot trädet.

  • Få icakuriren.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!