Så här stod det i Dagens Nyheter häromdagen:
“I somras anmälde polisen en restaurangägare i Stockholm för att spontandans uppstått i lokalen”.
Skall det dansas på krogen behöver man alltså ett danstillstånd. Visserligen har riksdagen tagit ett beslut om att avskaffa just danstillstånden, men det dröjer uppenbarligen. Inget tillstånd, ingen dans. Det kan hota säkerheten och ordningen.
Jäjä.
Jag vet inte vad som är mest upprörande: att lagen ännu existerar – eller att polisen fortfarande lägger tid på ärenden som dessa.
Samma dag som detta stod att läsa i tidningen blev det också klart att regeringen anslår sju nya miljarder till just polisen. Är det någon enda svensk medborgare som på fullaste allvar tror att nya pengar till polisen löser deras problem? Eller rättare sagt: våra problem. Kommer de klara upp fler lägenhetsinbrott? Kommer det kännas säkrare för unga tjejer att gå hem om kvällen? Kommer gängskjutningarna och mördandet upphöra? Kommer den grova ekonomiska brottsligheten att jagas med blåslampa?
Förmodligen använder de pengarna till att göra ännu en av sina berömda omorganisationer. De tycks sakna all den kompetens och vilja som krävs för genomgripande förändringar, exakt sådana förändringar som medborgare, politiker och vanliga poliser suktat efter i ett par årtionden.
Ingenting händer. Ingenting blir bättre. Allting verkar bli sämre. Det handlar givetvis inte alls om pengar. Polisen är ett slukhål, man kan förmodligen stå och skotta ner stålar i det gapet, till vilken nytta?
Finns det en enda nytänkare, en enda visionär som kan polisarbete?
Den frågan ställer man sig alltid, innan man tänkt efter: Det är ju inte nya idéer som krävs, visionen är ju urgammal: Bekämpa brott!
Det fanns en legendarisk och originell bibliotekschef i Norrköping som i mitten av 80-talet fick hand om ett fantastiskt bibliotek – utan besökare. Han hette Conny Äng och han ställde sig frågan: Vad är det viktigaste för ett bibliotek? Jo, att det är öppet när folk är lediga, på kvällar och på helger. Hur skall de annars kunna låna böcker?
Han lade inledningsvis alla sina pengar på att just hålla öppet, kvällar, lördagar, söndagar – och hela stan kom. Norrköpings stadsbibliotek blev under de följande åren Sveriges överlägset mest besökta bibliotek. Så såg Conny Ängs “vision” ut: Ett ställe som är öppet och där man kan låna böcker!! Svårt, eller hur?
Man önskar att det fanns en Conny Äng som gjorde karriär inom polisen och som ställde sig frågan: Varför finns det poliser – och vad vill vi att de skall göra? Och sedan såg till att det blev gjort.
